Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 06:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/politik/regeringens-klimatpolitik-langt-fran-malet/

Politik

Regeringens klimatpolitik långt från målet

Foto: Jonas Backlund

Regeringens klimatpolitik är otillräcklig för att nå utsläppsmålen, visar DN:s granskning av höstbudgeten. Gapet mellan dagens utsläpp och målet minskar inte så snabbt som krävs.

– När vi vet att utsläppsminskningarna borde accelerera, då har de planat ut. Det är oroväckande, säger Ola Alterå på Klimatpolitiska rådet.

Bara några dagar efter att regeringens budget hamnat på riksdagens bord utfärdade FN:s klimatpanel ännu en skarp varning. Klimatförändringarna i form av stigande havsnivåer och tinande permafrost går mycket snabbare än man tidigare trott, enligt forskarna. Deras budskap kom samma vecka som ungdomsrörelsens portalfigur Greta Thunberg stod i FN och anklagade politikerna för att inte göra det som krävs enligt vetenskapen.

Förslaget till statsbudget för 2020 innehåller historiskt stora satsningar på klimatfrågan i pengar räknat.  I år har den förhandlats fram mellan S, MP, C och L. Sedan 2014 har utgiftsområde 20, där huvuddelen av de direkta klimatsatsningarna finns, mer än fördubblats, från drygt 5 miljarder kronor till nästan 13 nästa år.

Ändå räcker det inte på långa vägar för att nå de svenska målen för utsläppsminskningar, enligt de forskare och experter som DN talat med. Och det erkänner till och med regeringen själv. ”Ytterligare åtgärder behövs” är en återkommande formulering i budgeten.

Politiken åstadkommer inte det nödvändiga trendbrottet som behövs för att sänka de svenska utsläppen.

– Åren går och vi ser inte trendbrottet i utsläppen som vi skulle behöva, säger professor Björn-Ola LInnér som forskar på klimatpolitik vid Linköpings universitet.

Sedan 1996 har utsläppen minskat med 26 procent, men lejonparten åstadkoms mellan 2003 och 2014. Koldioxidskatten höjde priset på utsläpp och oljepannorna fasades ut som värmekällor i våra bostäder.

Nu råder en annan, illavarslande trend. De tre senaste åren har utsläppen minskat med mindre än 1 procent per år. Preliminära siffror från Naturvårdsverket pekar mot att kurvan till och med vände uppåt 2018. I den sektor där tiden är mest knapp om klimatmålen ska nås, transporter, visar beräkningar från Trafikverket också på ökade utsläpp 2018.

Regeringen och samarbetspartierna möter alltså detta med den största klimatbudgeten hittills. Den största posten, som också är den som ökar mest, är klimatinvesteringar med 2 miljarder kronor. Pengarna går till laddstolpar, biogasmackar, åtgärder mot matsvinn och mycket annat. 

Andra stora klimatposter i budgeten, som också skalas upp nästa år, är Industriklivet för företag som minskar utsläpp från tillverkningsprocesser, samt Klimatbonusen som gör det billigare att köpa bilar med låga eller inga utsläpp.

Ändå räcker det inte.

Det nyinrättade Klimatpolitiska rådet pekade i en skarp rapport tidigare i år på otillräckligheten i den svenska klimatpolitiken, i relation till de mål som riksdagen har satt upp. Kritiken kvarstår i allt väsentligt när det gäller det senaste budgetförslaget, även om rådet ännu inte har granskat det i detalj. Detta enligt kanslichefen Ola Alterå.

– Kritiken från i våras står sig, även om regeringen har aviserat enskilda förslag i linje med rådets rekommendationer, säger Ola Alterå.

Enligt Klimatpolitiska rådets rapport ”måste utsläppsminskningstakten öka betydligt för att vara i linje med vad som krävs för att nå målet. I procent handlar det om att gå från dagens takt på cirka 1 procents minskning per år till 5–8 procents årlig minskning av utsläppen.”

Det som krävs är enligt Ola Alterå ett trendbrott.

– När vi har enats om ambitiösa klimatmål och vi vet att utsläppsminskningarna borde accelerera, då har de planat ut. Det är paradoxalt och oroväckande, säger han.

Klimatforskaren Björn-Ola Linnér menar att regeringen styckevis gör ungefär rätt saker men att politiken sammantaget inte är tillräckligt kraftfull.

– Tidigare pratade vi om klimatomställning, nu talas det allt mer, inom EU och FN, istället om transformation. Det handlar om att i grunden omorganisera samhället för att åstadkomma det här trendbrottet. Alldeles för mycket av Januariavtalet och politiken i övrigt präglas av uppfattningen att det här klarar vi med till buds stående medel, säger Björn-Ola Linnér.

I det här läget stiger förväntningarna på den klimathandlingsplan som regeringen och samarbetspartierna enligt klimatlagen måste presentera före årsskiftet. Klimatpolitiska rådet och andra forskare vill se en plan där klimatarbetet genomsyrar alla politikområden, alla departement och alla myndigheter.

Exempelvis måste trafikpolitiken enligt rådet frigöra sig från gamla planeringsverktyg som utgår från antagandet om ständigt ökande trafik.

Både Björn-Ola Linnér och Ola Alterå menar också att utbildningspolitiken måste bli ett centralt verktyg. Medborgarna måste få de kunskaper som krävs för att orientera sig och känna sig trygga i samhällsförändringen.  

– Det handlar också om vilka kunskaper om hållbarhet som morgondagens ekonomer och ingenjörer kommer ut med på arbetsmarknaden, säger Ola Alterå.

För att nå klimatmålen krävs det också att politikerna ökar trycket och tempot i det konkreta klimatarbete som redan görs, långt utöver vad den senaste budgeten levererar. Det menar Björn Nykvist, forskare på Stockholm Environment Institute. Han pekar på tre avgörande punkter:

• En långsiktig strategi som tar ett helhetsgrepp på hur hela den svenska vägtrafiken ska kunna gå över till el och biodrivmedel.

• Ännu större statligt stöd när till exempel stål- och cementindustrin ställer om sina processer för att minska utsläppen. 

• En långsiktig strategi för hur mycket koldioxidinfångning ska bidra till utsläppsminskningen.

– Det här måste ske nu, ledtiderna för sådana investeringar är långa. Det går inte att vänta ytterligare en mandatperiod, säger Björn Nykvist.

Läs mer: Resebolag vill inte tala om hur de klimatkompenserar