Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Politik

Så rustar partierna för en smutsig valrörelse 2018

Partiledardebatt den 8 oktober 2017 på SVT.
Partiledardebatt den 8 oktober 2017 på SVT. Foto: Alexander Mahmoud

Alla riksdagspartier väntar sig en hårdare ton i nästa års valrörelse än inför tidigare val, och de tror att sociala medier blir viktigare. Själva tänker de dock inte medverka till någon smutskastning.

Experter varnar för att ta alltför lätt på hotet från utländska störningar.

 

Flera partier balanserar på riksdagsspärren och inför nästa års val är scenarierna för en regeringsbildning är många. I kombination med laddade valfrågor kan det leda till en het kamp - på alla plattformar.

För fem år sedan var mediestrategen Brit Stakston lyrisk. Nu är hon förfärad.

– Politikerna ska inte underskatta hur raffinerad påverkan från sociala medier är på opinionsbildningen. Hittills har politikerna inte lärt sig vad vi måste göra: slåss för själva demokratin – och sluta tjafsa om vem som gjorde vad. Möjligheterna till medborgardialog gjorde mig positiv 2012, men den attack vi nu ser på demokratin på många håll pågår också på sociala medier, säger hon. 

Brit Stakston.
Brit Stakston. Foto: Eva Tedesjö

Samtliga riksdagspartier förbereder sig för en valrörelse i ett uppskruvat tonläge. I en rundringning som DN har gjort uppger alla partier att de ökar resurserna till sociala medier, och att de tror att sociala medier får större roll i år. Flera påpekar att det har sagts förut, men att mycket talar för att det blir så denna gång. Alla betonar också att det inte själva har för avsikt att delta i oschyst kampanjande.

– Sociala medier kan addera information och skapa debatt. Vi vill inte rygga undan från politisk diskussion som kan tydliggöra politiken, men vill inte vara en del av smuts, säger Socialdemokraternas valgeneral John Zanchi, i en formulering som är snarlik övriga partirepresentanters.

Redan i sitt jungfrutal lyfte Moderaternas partiledare Ulf Kristersson debattonen, och talade om att ”det behövs några vuxna i rummet”. Men just från moderat håll finns flera exempel på personer som har ifrågasatts för sitt digitala uppträdande. För ett år sedan sparkades politikern Delmon Haffo för att ha kallat socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för ”hora” i en webbtv-sändning. Riksdagsledamoten Hanif Bali, med 75.000 följare på Twitter, har en jargong som ska ha lett till att han tagits i örat av partiledningen. Moderaternas kommunikationschef Hampus Knutsson säger nu, efter en kort paus och på en fråga om Hanif Bali, att han inte vill ”recensera enskilda inlägg och formuleringar”, men att M ”övergripande jobbar med att vara vuxna i rummet.” Han upprepar också Kristerssons andra mantra, om ”laget framför jaget”, och att det är viktigt med en seriös politisk diskussion med värdighet, fakta och god ton.

Ingen säger emot den sista formuleringen.

Alla riksdagspartier har någon typ av utbildning, riktlinjer eller uppförandekod för hur deras företrädare, kampanjarbetare och kandidater ska bete sig på sociala medier. Hur systematiska de är, eller hur långt ned i organisationerna de sträcker sig, varierar stort.

Gymnasieminister Anna Ekström har 15.000 följare på Twitter, men har aldrig deltagit i någon utbildning. Hon har däremot twittrat om våndorna med sitt eget twittrande och säger att balansgången mellan att vara personlig och torr som ett pressmeddelande är svår.

– Som minister är jag mycket mer begränsad än jag var förr, också av skäl som har med offentlighetsprincipen att göra. Vad som skrivs på Twitter sparas inte, och jag kan inte formulera en massa text som borde diarieföras.

Anna Ekström.
Anna Ekström. Foto: Marc Femenia

Hon tror att de sociala mediernas roll överskattas:

– Bubblor är just bubblor, och man kan få en helt annan bild i en annan människas flöde. Och de allra flesta tillbringar mindre tid på Twitter än du och jag.

På ett brett plan är Anna Ekström orolig för förmågan att stå emot desinformation:

– Jag är en av många som anser att vi borde stärka det som kallas för psykologiskt försvar, eller informationssäkerheten. Det är ingen slump att regeringen har avsatt resurser för det.

Nils Gustafsson, forskare i strategisk kommunikation vid Lunds universitet, har följt politik och sociala medier i tio års tid och säger valrörelsen brukar upplevas som solkig:

– Att tala om smutsiga kampanjer är att framställa motståndarens attacker som orättfärdiga. Det skapar ett intresse och kan mobilisera väljare, säger han.

Politikerföraktet har alltid gått upp och ned. Den stora skillnaden är spridningen

Hårda personangrepp är inte heller något nytt. Statsminister Olof Palme attackerades på sin tid mycket grovt, liksom Karl Staaff, statsminister och liberal politiker i början av förra seklet:

– Man spottade på Karl Staaff och gjorde askfat med hans bild. Politikerföraktet har alltid gått upp och ned. Den stora skillnaden är spridningen, säger Nils Gustafsson.

Han säger att Sverigedemokraterna är det parti som dragit störst nytta av sociala medier och också lärt sig att utnyttja dem mest effektivt.

– SD har aldrig haft tillgång till de traditionella medierna, och det är tydligt att de inte upplever att de har samma plattform.

I dag ”gillar” 152.368 personer SD:s Facebooksida, att jämföra med Socialdemokraternas 146.827 och Moderaternas 92.397.

Partierna anpassar sig till Facebooks villkor för att komma högt i folks flöden, och målgruppsanpassar i viss mån sina budskap till ålder, region och intresseområden. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Moderaterna har anställt folk för att producera rörliga bilder för Facebook. Yngre grupper finns i högre grad på Instagram, medan Twitter är  smalare och får stor spridning främst genom traditionella medier. En undersökning av Ekot  visar att de tre största partierna också är mest synliga i sociala medier. Socialdemokraterna omnämns överlägset mest, följt av M och SD. Minst synliga är MP och KD.

– När etablerade medier förstärker vad som sägs på Twitter underskattar de ofta det egna varumärkets kraft, och det måste man vara rädd om. Det måste finnas noder, knutpunkter, som man går till för förtroende, säger Brit Stakston. 

Hon tror att ser en risk i att både partier och medier är naiva inför vad som kan utspela sig under nästa år. Men den amerikanska statsvetaren Matthew Gentzkow vid Stanford University, säger att man i USA vet ganska lite om hur folk filtrerar information och vad de tar på allvar.

– Jag tror att man ska vara försiktig med att tro att folk är dumma eller godtrogna. Särskilt om sådana påståenden kommer från högutbildade i storstäderna kan det snarare spä på ett förakt mot ”eliten.”

Den utländska inblandning som kom i fokus i samband med det amerikanska presidentvalet 2016 har skett vid val på flera håll, ofta från konton som spåras till Ryssland. Förhöjd aktivitet var märkbar senast i samband med valet i Katalonien, och många gånger handlar det om falska rykten i destabiliserande syften.

– Jag tror att alla partier är mer medvetna i dag och för ett samtal om hur man hanterar källor, säger Marie Antman, kommunikationsansvarig hos Vänsterpartiet.

Bara SD bekräftar att de skärpt den egna IT-säkerheten under det senaste året, med hänvisning till att partiet hackats och utsatts för dataintrång.

– Man kan se om en person använder dussintals konton med få följare och liknande budskap. Mycket handlar om migration, där vi har hållit en tydlig kurs, säger Ola Spännar,  Centerpartiet.

Det är heller inte ovanligt att någon ringer kansliet för en synbarligen neutral fråga, men snart leder in samtalet på invandring, under det att samtalet spelas in.

Men hos flera svenska partier är formuleringarna mycket vaga när det handlar om vilka externa grupper som kan ge sig in i, och försöka vrida, debatten. I stället vill partiernas företrädare betona att de tror att svenska väljare föredrar en saklig debatt framför pajkastning.

– Jag tror generellt att om man gör det jobbet så går det bra, säger Tanja Tabrizian Selfors hos Liberalerna.

Möjligen visade valet i USA att det kan vara precis tvärtom: det är inte den mest pålästa som tar hem spelet, utan den kandidat som lyckas fånga upp andra strömningar.

Om svenska partier är beredda att förlora ett val för att behålla sin heder återstår att se, menar Brit Stakston.

– Ska man förlora valet till varje pris? Det goda med politiken är ju trögrörligheten och hierarkin. Det kan förbytas i motsatsen, är jag rädd. 

Läs mer: Hemliga rapport visar hoten mot valet 2018

Läs mer: ”Vi måste genomskåda osanningarna”

Läs mer: ”Regeringen ville inte kräva insyn i partiernas utgifter”

Läs mer: Bernie Sanders kampanjstrateg: ”Svenska partier reagerar för långsamt digitalt”

Frågorna

1. Vilka resurser lägger ert parti på sociala medier under nästa år?

2. Vad tror ni om betydelsen av sociala medier och tonen i kommande valkampanj?

 

Socialdemokraterna (John Zanchi)

1.  Vi är rekordtidiga med förberedelser och skalar upp även digitalt., där vi också jobbar med film- och bildproduktion. Budgetfördelningen är inte spikad. 

2. Sociala medier blir självklart allt viktigare, men viktigast inför ett val är budskapet. Så var det också i USA: det avgjordes inte av Trumps twittrande, utan av hans budskap.

Vi drar oss inte för debatt, men den måste ske med blanka vapen. Politiken får inte retirera till att handla om smuts.

Risken är att man i ett uppskruvat tempo inte anser sig ha tid att kontrollera en källas sanningshalt. Det blir en utmaning att hantera.

 

Moderaterna (Hampus Knutsson) 

1. Vi är som en nyhetsredaktion och bemannar oss som en sådan, för livesändningar och ett dagligt nyhetsflöde i digitala kanaler. I dag är vi ett tiotal personer. 

2. Ser mer potential än risk med sociala medier, både för att nå nya grupper och för att nå djupare hos våra kärnväljare. Nu värvar vi också aktiva inför valåret.

Jämför man internationellt tror jag att vi har mer att lära av Norge än av USA.

Vi vill ha en seriös diskussion om problemen, inte om vem som har makten.

 

Kristdemokraterna (Sabina Jansson)

1. Jobbar just nu med hur valkampanjen ska se ut, men den påminner om vanliga nischade kampanjer. Sociala medier blir viktigare än 2014, men det är bara en kanal. Vi särskiljer inte målgrupper t ex på Facebook.

2. Vi ser redan nu inlägg i en ökad negativ ton, till exempel med personangrepp. Vi hanterar alla externa kampanjer på samma sätt och bemöter det mesta så gott det går. Man märker om det finns personer som skriver väldigt många inlägg på kort tid, och det är ett led i en kampanj.

 

Miljöpartiet (Henrik Karlsson)

1. Ligger tidigt i valstrategin. Tre personer kommer att arbeta heltid med digitala kanaler, med extra resurser för t ex fråga/svar. Vi gör också egna analyser av trafiken, och av vilka budskap och interaktion som fungerar på olika plattformar.

2. Det är svårt att se hur det kommer att te sig. De mest högljudda både på vänster- och högersidan har inte nödvändigtvis partier bakom sig. Vi ser hur det sneglas på andra länder, men vi har olika debattklimat och olika politiska system. Finns absolut en risk att sociala medier överskattas, det viktigast är att möta människor.

 

Vänsterpartiet (Marie Antman)

1. Vi avsätter mer resurser än sist på sociala medier och är nu tio personer på kommunikation. Det har alltid varit viktigt att möta väljarna där de är – och stora grupper är på sociala medier. Vi använder det framför allt som annonsplats men också för dialog.

Det handlar om hur man når de man vill nå – våra väljare är vänsterväljare, vi tar inte väljare från hela spannet – och hur når man dem?

2. Tror på en mer negativ kampanj nu, och tycker att det redan har börjat, som med hotet om misstroendeomröstningen i höstas, som var en utspelstrick för uppmärksamhet.

 

Centerpartiet (Ola Spännar)

1. Vi lägger mer på socialt/digitalt än på print, och producerar mer eget innehåll. Har anställt både fotograf och filmare. Kraven på innehållet är större nu, och man behöver få engagemang på Facebook för att komma upp i folks flöden. Facebook kan ses som en digital valstuga, det är häftigt, men det gäller att bemanna rätt, inte minst kvällar och helger när folk är aktiva.

2. Det var tufft och aggressivt inför förra valet, bl a från ”alliansfritt Sverige”. Nu ser vi grövre falska påståenden från andra hållet. Från USA vet vi hur risken för inblandning ser ut, det är naivt att tro att det inte skulle göras försök i Sverige. 

 

Sverigedemokraterna (Richard Jomshof)

1. Vi för över medel till sociala medier, det ger mer än t ex postutskick. Vi vet att vi har mycket att hämta genom sociala meder, också riktat till kärngrupperna genom ålder, kön och region.

Facebook tilltalar en viss åldersgrupp, Instagram en annan, yngre. 

2. Visst har vi en svans som kan vara aggressiv, men det har även andra partier. Om tonläget skruvas upp brukar också svansen göra det. Jag tror att det blir en mer negativ ton i år, det har redan börjat. Andra pratar fortfarande mer om oss än med oss, ofta på smutskastningsnivå: ”du är rasist”. Ibland handlar det om att locka till skratt i stället för att prata sakpolitik.  

 

Liberalerna (Tanja Tabrizian Selfors)

1. Det är inte första gången det sägs att det här blir ”sociala medier-valet”, men hittills har det inte hänt. Den här gången tror vi att det ändå gör det. Exakta resurser är inte klara än. Många unga väljare är färdiga med Facebook och nås på andra sätt; jag tror på att målgruppsanpassa budskapen. 

2. Vi har inte diskuterat andra gruppers taktik. Det finns en enorm sprängkraft i sociala medier, se på #metoo, men det mest framgångsrika är att prata direkt med människor. Sociala medier kan inte användas som en megafon utan för att föra samtal – från Pajala till Ystad.

 

Så många ”gillar” partiernas Facebooksidor – i storleksordning.

SD 152.368 

S 146.827

M 92.397 

V 88.864 

MP 62.986 

C 46.335 

L 25.673

 KD 17.179

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.