Sjöstedts plan för att komma in i värmen

Jonas Sjöstedt är inne på sitt åttonde år som partiledare men tvingas nu att hantera en ny politisk verklighet. Från ett tätt budgetsamarbete med regeringen är V ute i den politiska kylan, stämplat som ett ytterkantsparti.

V-ledaren måste också hantera en ny privat verklighet. När DN träffar Jonas Sjöstedt är han nyss hemkommen från Vietnam där hans hustru Ann Måwe numera är Sveriges ambassadör. Barnen kommer att bo med henne i Hanoi.

Jonas Sjöstedt har slagits i debatten för att fler måste avstå från flyg. Ändå var det så han tog sig till Vietnam.

Är det grönt?

– Det är klart att jag hellre hade tagit tåget men den här gången räckte inte tiden. Det kommer en dag när jag gör det också.

Hur ska du lösa den här situationen framöver, ska du flyga fram och tillbaka till Vietnam?

– Vi har planerat det noga men jag tycker att det är en privat fråga hur vi ses i familjen.

Transporterna behöver väl inte ses som en privat fråga?

– Nej, men vi kommer lösa det på ett bra sätt.

Och det inkluderar flyg?

– Ja och tåg någon gång också.

Hur ser du på att du som har en hög profil i klimatfrågor gör så här, är det ett bra sätt?

– Jag undviker att flyga så mycket som möjligt men ibland saknas det alternativ.

Du leder också ett feministiskt parti. Nu är det din fru som kommer att ta det vardagliga ansvaret för barnen. Är det feministiskt?

– Som helhet när jag ser tillbaka på vår relation så har vi varit ganska duktiga på dela lika. Det går i olika perioder.

I ditt parti finns det de som är oroliga för om det ska fungera för dig att arbeta som partiledare med familjen på andra sidan jordklotet. Vad säger du om det?

– Vi har tänkt igenom det noga och eftersom min fru är diplomat så har vi levt så här tidigare. Jag kommer att ha gott om tid att jobba i alla fall, skrattar Jonas Sjöstedt.

Ser du framför dig att du leder Vänsterpartiet i nästa valrörelse också?

– Det avgör partiets medlemmar. Men jag tycker att det är väldigt roligt att vara partiordförande så jag hoppas få förtroendet att fortsätta. Jag trivs väldigt bra.

Vad gör du just nu när politikåret tar sin början?

– Just nu planerar jag mina resor runtom i Sverige, från Markaryd och Svenljunga till Luleå och Kiruna. Det är väldigt tydligt att kommunerna och även regionerna står inför stora neddragningar. Det sker en mobilisering, det kan vara för BB-avdelningen, skolan eller äldreomsorgen. Vi går mot en period då människor kommer att ställa sig upp och försvara välfärdsstaten och vi kommer att stå mitt ibland dem på torget.

Vad är syftet med resorna?

– Att prata och lyssna men också att vara med i de rörelser som uppstår. Jag tror att det blir den svåraste uppgiften för den här regeringen, att det sker så dramatiska nedskärningar. Även en rik kommun som Stockholm skär ner på bibliotek och kulturskola. På en del håll stängs fungerande sjukhus, lärarna säger att de hinner inte med. Och då har regeringen lovat bort alla pengarna till borttagen värnskatt, sänkta arbetsgivaravgifter, dramatiskt ökande försvarsutgifter.

Läs mer: Stabilt väljarstöd för Vänsterpartiet

Du talar om att bygga nätverk och mobilisera opinioner utanför riksdagen. Kan du utveckla det?

– Både lärare och förskollärare har samlats till stora manifestationer för att de vill kunna göra ett bra arbete. Vi ser det lokalt när det gäller förlossningsvården i Karlskoga och Sollefteå, barn- och ungdomspsykiatrin i Lidköping, rörelser för välfärden poppar upp på många håll. Jag tycker att det är hoppingivande och vår uppgift är att visa att det går att bedriva en politik för jämlikhet och välfärd.

Efter den mest framgångsrika perioden för ditt parti någonsin, om man ser till realpolitiskt inflytande, är ni nu utestängda från regeringsmakten och isolerade på vänsterkanten. Vad är din strategi för att föra partiet vidare?

– Vårt mål är att bli det besvärligaste partiet för regeringen som hela tiden pekar på den orimliga vägen de har valt. Två stora duster under mandatperioden blir anställningstryggheten och marknadshyrorna. Det är klart vi kommer att åka runt och prata om det här så att vi kan vinna de politiska striderna.

– Men jag kikar även längre fram mot nästa val. Skulle vi växa lite till så kommer varje politisk lösning som inte har med Sverigedemokraterna att kräva att man får med Vänsterpartiet. Vårt mål är att göra oss oundvikliga.

Ni skulle i så fall vara med och förhandla även i ett mittensamarbete, med borgerliga partier?

– Ja, och då hade man varit tvungen att stryka stora delar av januariavtalet. Man kan titta på länder som liknar oss, som Finland där man regerar ihop, och i Danmark där Socialdemokraterna måste förhandla med både två vänsterpartier och ett liberalt parti. Som jag ser det är de nordiska vänsterpartierna ganska lika och det är bara en tidsfråga innan vi också kommer att ingå i en regering. Vårt mål ska vara att påverka politiken. För mig är det givet att det är det Vänsterparti som jag vill se. Men det bygger på att vi kan växa.

Det finns ju en avgörande skillnad mellan ditt parti och de nordiska systerpartierna: de har inte som ni en obruten linje tillbaka till när partiet var kommunistiskt och sovjettroget. Vad betyder det för er position i svensk politik i dag att ni har den historien?

– För mig är det viktiga att vi har dragit lärdomar av det och jag menar att vi i grunden är väldigt lika de nordiska vänsterpartierna. Vi har en besvärlig historia, och den innehåller delar som absolut inte kan försvaras, andra delar är sådant att vara stolt över, men jag skulle inte vilja vara utan de lärdomarna. Jag tror att de är viktiga för vänstern.

Det räcker ju inte att du tycker att ni har dragit lärdom om ni ska in i bredare samarbeten.  Då måste ni väl övertyga andra om ni inte är det parti ni en gång var? Nu får ni ju den här stämpeln som ytterkantsparti som era nordiska kolleger inte får.

– Jag möter en vulgärretorik från delar av borgerligheten men jag möter väldigt sällan vanligt folk som jämför oss med Sverigedemokraterna. Vi är deras motsats.

Men ni får ju möta likartade argument som SD, med hänvisningar till en icke-demokratisk historia.

– De bortser från vad vi faktiskt tycker. Vi är ett demokratiskt socialistiskt parti.

Nyligen lämnade riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh partiet efter att ni hotat att utesluta henne. När du ser tillbaka, är det något du borde ha gjort annorlunda?

– Säkert är det så. Kanske borde man ha insett tidigare att vi glidit isär politiskt. Egentligen har Amineh Kakabaveh varit politisk vilde i många år. Hon har inte deltagit i riksdagsgruppens arbete, inte velat prata med partiledningen, framfört åsikter som inte är partiets bland annat om religionsfrihet, hon har delat en grovt rasistisk film. Men jag har respekt för hennes engagemang för kvinnors och flickors rättigheter. Det ska hon ha heder av.

Läs mer: Striden inom V mellan partiledningen och Kakabaveh