Snabbguide: Vad handlar FRA-lagen om?

Vad handlar lagen om?
Syftet med lagen är att reglera på vilket sätt Försvarets radioanstalt (FRA) får ta del av kommunikation i kabel som passerar Sveriges gränser, det vill säga telefon- och internettrafik. Detta brukar kallas signalspaning. FRA-lagen antogs av riksdagen den 18 juni 2008 efter intensiv debatt och trädde i kraft 1 januari 2009. Underrättelseverksamheten breddas från en inriktning mot militära hot till yttre hot i vidare mening, där även terrorism, skydd av svensk trupp i utlandet, spridning av massförstörelsevapen, hot mot den tekniska infrastrukturen med mera ingår.

Hur ska signalspaningen bedrivas?
Internet- och teleoperatörerna åläggs att göra tele- och datatrafiken tillgänglig för FRA. Trafiken filtreras med sökbegrepp för att vaska fram det väsentliga. Sökbegreppen kan reagera på innehåll som ord och språk men också annan information som telefonnummer, IP-adresser mm. Därefter vidtar mer detaljerad analys som utförs av FRA:s personal. Utöver denna inriktade spaning har FRA också rätt att ta del av trafikdata, alltså sådant som vem som kommunicerar med vem, när, hur, var och så vidare.

Varför behövs lagen?
FRA har länge ägnat sig åt att avlyssna radiotrafik som en del i Sveriges militära underrättelsetjänst. Numera är dock internet den ojämförligt viktigaste kanalen för kommunikation. Då måste ramarna för FRA:s arbete moderniseras, menar de som försvarar den nya lagen. Annars kan hot mot rikets säkerhet, exempelvis terrorism, inte bekämpas på ett effektivt sätt. Lagens tillskyndare pekar också på värdet av att en verksamhet som tidigare varit oreglerad nu får riktlinjer och ramar.

Varför kritiseras lagen?
Under riksdagens behandling framfördes hård kritik mot att lagen öppnade för massövervakning av oskyldiga och kränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter. Några exempel på kritiken:

• Eftersom FRA får tillgång till all trafik behandlas alla i utgångsläget som misstänkta, vilket strider mot normala rättsprinciper.
• Det går inte att skilja på inhemsk och utländsk trafik, mönstret för hur internet fungerar utgår inte från nationsgränser.
• FRA:s lagring av trafikdata är inte tillräckligt reglerad, trots att trafikdata i sig kan användas till omfattande kartläggning av enskilda och grupper. Med trafikdata menas uppgifter om hur kommunikationen gått till: vem, hur, när, var etc.
   

Vad händer nu?
Lagen klubbades till slut, med några förändringar som skulle tillmötesgå kritikerna. Dessutom lovade regeringen att återkomma med förslag om hur medborgarnas rättssäkerhet kunde stärkas. En sådan proposition har nu lagts fram och behandlas av riksdagen hösten 2009. Några av förändringarna är att:

• En ny instans, försvarsunderrättelsedomstolen, ska tillståndspröva FRA:s signalspaning.
• De ändamål som kan motivera spaningen förtydligas i lagen.
• Den som varit föremål för spaning ska underrättas såvida inte sekretess råder. Anmälningar från enskilda ska utredas av Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten.