Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Politik

Sanning, ljus och hundra år av politisk ensamhet

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt håller tal under partiets kongress i Karlstad.
Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt håller tal under partiets kongress i Karlstad. Foto: Henrik Montgomery/TT

Vänsterpartiet har alltid haft rätt. Resten är ett missförstånd från folket.

Vänsterpartiets stundande kongress i Karlstad har som brukligt ramats in av dålig stämning. Anklagelser om toppstyrning, utfrysning, förnekelse och försummelse viner genom februariluften, som vanligt i Sveriges mest individualistiska kollektivistparti.

Rent politiskt är det däremot tämligen muntert i Vänsterpartiet. De är i grunden överens om det mesta, och de kan summera en mandatperiod där de (tack vare alliansen) fått ett mycket större inflytande än vad de logiskt sett borde ha haft.

Hade det gällt ett annat parti hade det förmodligen kunnat bli en ganska tuff debatt om hur V egentligen förvaltat det massiva förhandlingskapital de haft gentemot regeringen. Var det verkligen så klokt att lägga som allra mest krut på något som faktiskt inte kommer att hända?

Jag menar inte att förringa frågan om huruvida Sverige ska ha privata företag i välfärden eller inte (för det är ju det saken handlar om, inte några procentsatser hit eller dit). Den frågan är naturligtvis enormt stor och viktig. Men den är också avgjord, sedan länge.

Riksdagens majoritet kommer att rösta nej till regeringens proposition. Vänsterpartiets största politiska framgång kommer därmed inte att bli… politik.

Så varför är de så glada?

Är det för att de samlade rödgröna nu får en valfråga som man tror kan välta väljarkåren över ända, ge riksdagen socialistisk majoritet och därmed ordna inflytande till V även nästa mandatperiod?

Kanske lite. Men med tanke på att V själva stod stilla i valet 2014, när de som enda parti gick till val på att stoppa vinsterna i välfärden, så framstår det som en lite väl optimistisk prognos.

Om nu efterfrågan på Vänsterpartiets politiska program egentligen är så stor, hur kommer det sig då att Vänsterpartiet själva inte får så många röster?

Troligare är att det egentligen och som vanligt handlar om Socialdemokraterna, som V i den här frågan faktiskt lyckats dra med åt vänster. För vänsterpartister handlar väldigt mycket om Socialdemokraterna.

Man kan nog säga att de röda partierna hanterade sin skilsmässa 1917 på olika sätt. Trots att det var V som tog initiativ till separationen så är det S som gått vidare och träffat andra, medan V står kvar och ältar sin gamla partner.

Väck en vänsterpartistisk debattör mitt i natten och hen kan omedelbart meddela exakt hur och varför socialdemokratin förlorat arbetarklassen, och exakt hur S borde göra för att vinna arbetarklassen tillbaka, och därmed bli ett 45-procentsparti igen.

Det intressanta är att dessa rekommendationer i praktiken alltid landar i att S borde överta Vänsterpartiets politiska program. Vilket förstås snabbt leder tanken till frågan som vänsterpartistiska S-recensenter absolut inte vill höra: Om nu efterfrågan på Vänsterpartiets politiska program egentligen är så stor, hur kommer det sig då att Vänsterpartiet själva inte får så många röster?

Förklaringarna varierar. Beror det på samhällsklimatet? Den rådande, ogynnsamma politiska agendan?

Kanske det, men både klimatet och agendan har skiftat ganska kraftigt över de senaste hundra åren. Vänsterpartiets väljarstöd har däremot varit konstant beskedligt.

Är det stigmat i att rösta på ”kommunisterna” som är problemet?

Absolut, det finns fortfarande, i alla fall bland äldre S-väljare. Men de väljare som lämnat S har ju i stor utsträckning gått till ett ännu mer stigmatiserat parti, Sverigedemokraterna. Dessutom var V som allra störst för 20 år sedan, när minnet av Sovjet var betydligt mer levande i väljarkåren.

Sådana detaljer kan dock inte förstöra festen. Socialdemokratin är på väg hem igen, och förr eller senare lär väl arbetarklassen förstå sitt eget bästa och tåga hem de också.

Och om inte, då är det i alla fall inte Vänsterpartiets fel. Vänsterpartiet har ju haft rätt hela tiden.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.