”Svenska medier svartmålar Eritrea”

– Du kan inte föreställa dig hur det var, säger han. Byar brändes, städer bombades sönder och människor avrättades på gatan under trettio år. Och så lite skrevs!

Tusentals människor flydde Eri­trea under det långa befrielsekriget mot Etiopien, som slutade med självständighet 1993. Keleta Kibreab kom till Sverige 1981 med sin hustru och fem barn. Efter några år som hemspråkslärare arbetade han under många år med ensamkommande flyktingbarn på Migrationsverket, men är pensionerad sedan några månader.

Han är kritisk till vad som har skrivits om hans hemland på sisto­ne, och undrar vad medierna vill uppnå genom att, som han säger, ensidigt svartmåla landet.

– Inte heller under det förödande kriget 1998 skrevs särskilt mycket, trots att tusentals miste livet i gränskonflikten med Etiopien.

Besvikelsen har gjort många bittra och misstänksamma mot journalister, menar Keleta Kibreab. Nu skrivs plötsligt massor, men ingenstans hittar han något som i positiva ordalag beskriver landet: om små resurser som trots allt används till utvecklingsprojekt.

– Det betyder inte att allt är perfekt, det hör till sakens natur att man begår misstag på vägen.

Keleta Kibreab ser gränskonflikten som fullständigt avgörande för förhållandena i landet.

– Nu befinner sig landet varken i krig eller fred, en situation som kräver stora militära utgifter. Inga internationella organisationer ifrågasätter hur gränsen ska dras, men ingångna avtal kränks av Etiopien. Omvärlden borde mycket tydligare markera Eritreas rätt. Om konflikten löstes kunde pengarna användas till utveckling.

När jag frågar hur han uppfattar de rapporter som talar om katastrofala förhållanden i landet säger han:

– Det är friskt att folk har avvikande åsikter, dem ska man re­spektera, men man ska hålla sig till fakta och ge konstruktiv kritik.

Fast Human Rights Watchs rapport handlar knappast om tyckande, utan om belagda uppgifter?

– Det får stå för dem.

Också när det gäller pressfrihet och de många fängslade i landet är han försiktig.

– Det där får du fråga regeringen om. Det är deras sak att besluta om vilka åtgärder som ska vidtas.

Han vill inte recensera presidenten, men anser att många inom den exileritreanska oppositionen är väl hårda i sina omdömen. Han tror att regeringen kan ha skäl för att hålla folk inspärrade, och menar att säkerheten i landet är central under rådande konflikt. Keleta Kibreab är dock mycket mån om att inte stöta sig med andra utlandseritreaner i Sverige, och vill inte ta ställning åt något håll.

Själv reser han vartannat eller vart tredje år till Eritreas huvudstad Asmara. Han betonar att det inte möter några hinder att resa till landet, inte heller för den som inte betalat den tvåprocentiga skatt som DN tidigare har berättat om. I Sverige bor runt 15.000 eritreaner, hur många av dem som betalar skatten är oklart men många reser till Eritrea regelbundet.
Keleta Kibreab suckar, och så återkommer han till kärnan:

– Om Sverige, FN, EU och USA satte press på Etiopien och hjälpte oss att lösa gränskonflikten kunde vi leva som grannar sedan. Det skulle också bli ett test för den eri­treanska regeringen: när konflikten är löst kan vi börja ställa krav.