Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

13-årige Michail är inlåst trots att han är svårt sjuk

00:55. 13-åriga Michail, som är okontaktbar och sondmatas, är inlåst i Migrationsverkets förvar sedan en vecka tillbaka, tillsammans med sina föräldrar och två yngre syskon.

Hittills i år har 44 barn satts i Migrationsverkets låsta förvar. Ett av dem är 13-åriga Michail, som är okontaktbar och sondmatas. Sedan en vecka är han placerad i förvaret i Märsta, tillsammans med sina föräldrar och två yngre syskon.

– Jag förstår inte hur man kan behandla barn på det här sättet, säger Michails pappa Andrei.

När DN träffar Michail på Migrationsverkets förvar i Märsta har han inte fått duscha på en vecka.

– Vi fick en plasthink med ljummet vatten och servetter som vi kunde torka av honom med, säger pappan Andrei.

Hela familjen – pappa Andrei, mamma Nonna, Ismail, 4 år, och Rafael, 11, sitter inlåsta i Migrationsverkets förvar i Märsta sedan drygt en vecka tillbaka. De sökte asyl i Sverige i mars i år. Familjen kommer från ett land i Kaukasien, där Andrei berättar att han varit politiskt aktiv och på grund av det blivit förföljd, hotad och misshandlad.

Läs även: Nioåriga Sabina är okontaktbar – ska utvisas

– Efter att Michail fick se mig svårt misshandlad märktes det hur han började gå in i sig själv.

Familjen kom till Sverige i mars, sökte asyl och barnen började skolan. Michail började må bättre. Men snart fick de beskedet att deras asylansökan skulle prövas i Italien, enligt den så kallade Dublinförordningen och att de skulle utvisas dit.

– Då blev Michail väldigt mycket sämre igen. Och en dag ringde de från skolan och sa att han hade fallit ihop. Det var i maj. Sedan dess har han varit okontaktbar, sondmatats och burit blöja, säger Andrei.

Klockan halv två natten mellan den 17 och 18 oktober blir familjen hämtade av gränspolisen på orten i norra Sverige, där de bor.

– De bara stormade in till oss och barnen. Min fru skrek, säger Andrei.

Enligt gränspolisen hämtades familjen med största respekt och anledningen till att det gjordes på natten var att de behövde vara på plats i Italien vid en viss tidpunkt.

Familjen transporteras till det chartrade planet. Tio personer finns med, varav två är sjuksköterskor. Men under resan får familjen inte sondmata pojken. Enligt gränspolisen handlar det om att man inte kunde försäkra sig om att sonden satt på ett riktigt sätt. Man ser dock till att Michail får i sig vätska mellan flygningarna.

En stund efter att planet landat står det klart att Italien inte accepterar att ta emot familjen. Enligt gränspolisen beror det på att Kriminalvårdens transporttjänst inte notifierat landet på rätt sätt. Personalen och familjen får åka tillbaka till Sverige, där de blir satta i förvar. Där finns inga av de hjälpmedel Michail behöver för att hans tillvaro ska fungera.

Foto: Alexander Mahmoud

Från förvarets sida konstaterar man att familjen kom oplanerat och att man utefter förutsättningarna har försökt att ge pojken den vård han behöver. Michail skickas på torsdagen till barnakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Enligt uttalandet därifrån framkommer det att han är något undervätskad, men att hans värden i övrigt är okej. Det finns inget som motsäger pojkens uppgivenhetsdiagnos, konstaterar man och skickar en akutremiss till asylpsykiatriska enheten i Stockholm för fortsatt kontakt.

Nonnas tårar rinner under hela intervjun. Hon stryker med handen över Michails arm. Hans ansikte är lutat åt sidan, ögonen slutna. I ena näsborren sitter en sond som går ner till magsäcken. Nonna lägger Michails händer försiktigt åt sidan och rättar till filten. Lägger sedan tillbaka dem. Hans kropp är tung och orörlig.

Fyraåriga Ismail springer runt i besöksrummet och 11-åriga Rafael ser tyngd ut. Det är hemskt att vara på här, säger han.

Andrei är väldigt orolig för hur barnens psykiska hälsa påverkas i förvaret.

– I går blev barnen vittne till hur en kvinna försökte ta livet av sig genom att dricka rengöringsmedel. Kvinnan svimmade och barnen bara skrek av chocken. Jag förstår inte hur man kan sätta barn på det här stället, säger han.

Enligt utlänningslag får barn vistas i de låsta förvaren i högst 72 timmar och om det finns synnerliga skäl ytterligare 72 timmar. Men eftersom Michail och hans syskon är förvarstagna enligt Dublinförordningen gäller andra regler. Där ställs högre krav för att personer alls ska kunna tas i förvar, men det görs ingen skillnad på barn och vuxna. Samma tidsgräns gäller, sex veckor.

Det är polisen som fattar beslut om att sätta en person i något av Migrationsverkets låsta förvar. Det gör man om det finns en risk att personen ska hålla sig undan utvisningsbeslutet. Michails och hans familjs ärende lämnades över till polisen eftersom Andrei sagt att de vägrar att lämna landet så länge Michail mår så dåligt. I beslutet om att sätta Michail i förvar står det att man tagit hänsyn till barnperspektivet genom att låta familjen vara tillsammans.

Joacim Örnberg är gruppchef vid gränspolisen i Västerbotten och den som har fattat beslut om att ta familjen i förvar. Han säger att gränspolisen gjorde allt för att resan skulle bli så bra som möjligt för Michail.

– Vi sätter alltid klientens säkerhet och bästa i fokus och vi har varit väldigt noga med att dokumentera och undersöka pojkens hälsa.

När det gäller beslutet att sätta familjen i förvar säger Joacim Örnberg att det framför allt är en konsekvens av att Italien inte tog emot familjen som tänkt.

– Det har ju skett ett misstag, ingen kan beklaga det mer än jag. Familjen skulle egentligen inte förvarstagits om allt gått som det skulle. Det handlar om att Italien inte var förberett på det här.

Hur resonerade man kring pojkens hälsotillstånd när man beslutade att sätta honom i förvar?

– Vi tittar på om det finns ett medicinskt hinder för att sätta honom i förvar och har inte hittat något sådant. Det finns personal, egna rum och sjuksköterska.

Du såg inga problem med att sätta honom i förvaret?

– Nej.

Först efter fem dagar får Michail den hjälp han behöver för att till exempel duscha. Han har då inte kunnat göra det på över en vecka.

Hittills i år har 44 barn satts i Migrationsverkets förvar, enligt verkets statistik. Det tyder inte på någon ökning i jämförelse med tidigare år. Kritik har tidigare framförts från bland annat Amnesty och Barnombudsmannen, som anser att barn inte borde tas i förvar över huvud taget, enbart på grund av deras migrationsstatus.

Tommy Harnesk, sektionschef på förvaret i Märsta, säger att beslutet att sätta en person i förvar ligger på polisen och att förvaret sedan bara kan göra sitt bästa utifrån omständigheterna.

– Vi försöker ta hand om alla förvarstagna och ta hand om dem på bästa sätt och i det här fallet har vi ju vänt oss till kommunen för att få hjälp, säger han.

När det kommer till svårt sjuka personer som placeras i förvaret, vilket är ditt ansvar som sektionschef?

– När det gäller sjukvård är det landstinget som ansvarar och för personer som är väldigt omsorgsbehövande vänder vi oss till kommunen.

Så ni kan inte säga ”den här personen är för sjuk för att vara i förvaret”?

– Nej.

Det finns flera läkarintyg som bekräftar Michails uppgivenhetssyndrom. Det framgår tydligt att han inte svarar på kontaktförsök, inte kan äta, inte sköta sin hygien och behöver omvårdnad dygnet runt. Han reagerar inte på smärta. ”Om Michail flyttas eller utvisas är det högst troligt att patienten adekvat försämras i sitt psykiska mående”, står det i ett läkarintyg. Samma läkare konstaterar att ”då han inte kan förflytta sig själv är vår bedömning att det inte är möjligt att med respekt och värdighet transportera honom ur landet”.

Familjen har inte fått veta hur länge de ska vara kvar i förvaret. De har fått höra att de väntar på ett nytt godkännande från Italien, så att de kan skickas dit igen.

– Läkarna och psykologerna har sagt att vi måste ge Michail en positiv känsla för att han ska må bättre, men nu kan jag inte se något positivt. Jag kan inte ens hitta på något positivt att berätta för barnet. Jag är själv i chocktillstånd, säger Andrei.

Fotnot: Alla namn på personer i den berörda familjen är fingerade.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.