Åkesson: ”Tyvärr, ni kommer inte in, det är fullt”

Artikeln har tillfogats en rättelse efter publicering.

I början av september chockades världen av en bild av flyktingkatastrofen i Medelhavet: 3-årige Alan Kurdi, en pojke från Kobane i Syrien, livlös på en turkisk strand.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson säger att han reagerade på bilden ”som de allra flesta”.

– Det gör ju ont i hela kroppen att se det där. Så klart. Samtidigt som jag är politiker och känner att jag inte kan ta min utgångspunkt från en bild. En ögonblicksbild av verkligheten kan inte påverka hela min politiska analys. Tvärtom. Min analys är att människor i hög grad dör på vägen till Medelhavet på grund av den signalpolitik som vi driver här med till exempel permanenta uppehållstillstånd till alla från Syrien och fri vård och fri tandvård. Det är sådant som lockar människor att ta stora risker för att få ett bättre liv.

Det är den sortens generositet eller öppenhet som gör att pojken ligger där på stranden?

– Ja. Så skulle man kunna uttrycka det om man är krass.

Jimmie Åkesson tar emot på tjänsterummet i riksdagen. På en vägg hänger ett stort fotografi av partiledaren tillsammans med kungafamiljen.

Formellt är han numera en del av etablissemanget. Politiskt består isoleringen.

Sverigedemokraterna är det enda riksdagsparti som inte deltar i överläggningar med regeringen om flyktingkrisen. I torsdags meddelade partiledningen att den ska storsatsa på kampanjer mot invandringen. Partiet ska annonsera i utländsk press för att avskräcka flyktingar från att komma till karga Sverige. Åkesson själv ska ut på valrörelseliknande turné i landet för en folkomröstning.

Att svenska folket enligt DN/Ipsos septembermätning blivit mer positivt till att ta emot flyktingar – det beror enligt Sverigedemokraternas ledare på tidningarnas kampanjjournalistik.

– Det är inte så konstigt om det faktiskt påverkar opinionen. Det är väl därför som ni gör det, säger han.

Världen upplever den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Då vill ni ha en noll­vision för asylsökande?

– Invandring till Sverige är inget bra sätt att hjälpa 60 miljoner flyktingar på. Det är tvärtom ett väldigt dyrt och ineffektivt sätt. Den absoluta merparten för att inte säga alla som söker asyl i Sverige har ju inte Sverige som sitt första säkra land. De kommer från Tyskland och de kommer från Danmark. Och dit kommer de från andra länder. Någonstans måste man ju vårda principen om första asylland, och rikta om flyktingpolitiken så att vi riktar resurserna mot att hjälpa dem som är i närområdet.

– De andra sju partierna verkar ha som utgångspunkt att detta att hjälpa flyktingar är att integrera dem i Sverige. Av de 60 miljoner flyktingar som finns i världen är det ganska få som funderar särskilt mycket över hur de ska kunna integreras i Sverige. De vill överleva och ha mat och tak över huvudet och och mediciner och att barnen ska ha utbildning. Det löser man bäst i närområdet.

De här människorna som är på flykt, om du fick prata till dem, vad skulle du säga?

– Jag har pratat med ganska många. Jag var ju själv i Jordanien för något år sedan och diskuterade med flyktingfamiljer. Jag frågade hur de ser på att ta sig till Europa. Det var försvinnande få av dem som jag samtalade med som ens hade övervägt det. Samtidigt som man kan konstatera att resursbristen är total i de här lägren.

De som kommer vandrande till Sverige – vad är ditt budskap till dem?

– Mitt budskap är att ”i Sverige har vi ingen möjlighet att ta emot er”. Jag kan inte se att vi kan ge dem något annat budskap. Det vi ska göra är att möjliggöra för människor att bli kvar i närområdet så att de kan få sina basala behov tillgodosedda där.

Är vi så fattiga att vi inte har den möjligheten?

– Jag tror inte att det handlar om att vi är fattiga. Det handlar mer om kapacitet. Det talades redan för några år sedan om att våra mottagningssystem håller på att kollapsa. Sedan har man ju stärkt upp Migrationsverket med ytterligare resurser. Och nu är vi nära en kollaps igen. Jag tror inte att det är, som det hävdas i debatten, en tillfällig topp.

I ert förslag vill ni minska asyl­invandringen till Sverige med 95 procent.

– Det blir en konsekvens av den politik som vi vill föra med inte minst återupprättade gränskontroller. Att det finns lagrum i utlänningslagen för att säga nej till människor som flyr med särskilda skyddsbehov, det vill säga från väpnade konflikter. Signalpolitiken är också viktig. Då menar jag att resultatet blir att de allra flesta av de asylsökande som vi ser i dag, och som inte har Sverige som första säkra land, de kommer inte heller att komma in i Sverige.

Enligt gränspolisens chef Patrik Engström skulle en tillfällig inre gränskontroll inte påverka möjligheten att söka asyl. ”Kommer du fram till en gräns och säger att du vill söka asyl, så ska ansökan prövas”, säger han i polistidningen.

Åkessons svar är att hänvisa till första säkra land:

– En flykting som kommer till Europa ska pröva sin asylsökan i det första EU-land en flykting når. Detta påtalas även i det internationella regelverk vi omfattas av. Avsteg från det urholkar asylrätten, säger Åkesson.

Hur ska det gå till rent praktiskt att upprätta gränskontroller?

– Ja, man får ju upprätta gränskontroller. Det raljeras väldigt mycket i debatten om att vi ska bygga taggtråd och så. Men vi har ju haft gränskontroller tidigare. Den stora skillnaden är att vi har en bro som man kan ta sig över. Vi har ett transportörsansvar och principen om första asylland. Det borde inte vara särskilt komplicerat att tala om för människor som kommer att ”tyvärr, ni kommer inte in i vårt land för här är det fullt”.

Talar du om en permanent lösning?

– Den tillfälliga lösningen är ju den som Schengen möjliggör, där 30 dagar är det som man har rätt att göra. Samtidigt skulle man ju med inte alltför god vilja kunna hävda att Schengen har fallit. De där reglerna gäller inte längre. Ett antal länder har upprättat inre gränskontroller och sannolikt kommer flera av dem att behålla dem i mer än 30 dagar för att det är nödvändigt. Jag tror inte att det räcker med 30 dagar utan vi behöver nog ha gränskontroller under längre än så.

Hur lång tid?

– Det är rimligt att vi som suverän stat har permanenta gränskontroller och ett permanent gränsskydd. Jag tycker inte att det är det minsta konstigt. Vi är ju motståndare till den fria rörligheten inom EU.

Blir det dags för er att lyfta frågan om EU-utträde tydligare igen?

– Ja, det tror jag, det gör vi ju också emellanåt. Ofta låter det i debatten som om EU är något slags förening som man slutar betala medlemsavgiften till och så är man inte med längre. Men EU är i hög grad en uppsättning av olika avtal. Vissa är bra. Vissa är väldigt dåliga. Det är de dåliga som vi vill förhandla bort. Det står i grundlagen i dag att vi är medlemmar av den Europeiska unionen, det vill vi ta bort. Sverige ska vara en suverän stat. Men det är klart att vi ska ha ett handelssamarbete med andra länder i vårt närområde.

Till slut hamnar man i frågan: Ja eller nej till EU-medlemskap?

– Då säger jag nej. Om man nu vill göra det så enkelt för sig. Men jag vill ändå problematisera. Kan vi återgå till EES-avtalet så är det ett steg i rätt riktning. Det är bättre än att vara fullvärdig medlem i EU.

Nio miljarder i bistånd har ni öronmärkt. En ganska stor del ska gå till FN:s flyktingorgan UNHCR – varför?

– Det finns ju ingen som är bättre på att hantera flyktingkriser och flyktinghjälp än UNHCR. De är bäst i världen på det. De har möjlighet att ta sig in i Syrien till exempel. Även Unicef och en del andra organ gör fantastiska insatser och hjälper betydligt fler flyktingar än vad Stefan Löfven och Gustav Fridolin någonsin kommer att göra, hur många miljarder de än lägger på invandring till Sverige.

UNHCR:s egna företrädare har underkänt ert sätt att resonera. Europachefen Vincent Cochetel har sagt till DN att ”Europa måste visa solidaritet när flyktingarna står på vår tröskel”.

– Fast det där resonemanget bygger ju någonstans på att vår pengapåse är oändlig och outtömlig. Om man inte har ansvar för Sveriges statsfinanser så kan man ju tycka att man ska göra både och. Men när det kommer till praktisk handling och till verkligheten så är faktum nu att regeringen tar miljarder från biståndsbudgeten och lägger på invandringen i Sverige. Man måste ändå välja.

Men om UNHCR nu är världsmästare på att hantera flyktingar, borde inte de med förlov sagt vara de som vet bäst?

– Nu ställer man ju ofta frågor utifrån sin egen agenda, vilket jag utgår från att även DN har gjort när man pratat med Europachefen för UNHCR. Vill man ha mer pengar så man kan klara det mest basala för miljoner människor, eller ska vi lägga alla de pengarna i stället på att några få ska kunna invandra till Sverige? Ställer man den ledande frågan får man förmodligen det svar som jag skulle ge.

Sverigedemokraterna har anklagats för att bryta mot internationella avtal om asylrätten. Jimmie Åkesson hävdar att det internationella samfundet måste anpassa regelverken efter ny tid.

– Jag menar att man måste göra skillnad på människor som flyr undan förtryck, politiskt förtryck eller religiöst förtryck, och människor som flyr undan väpnade konflikter. I det första fallet är det enskilda individer som flyr och behöver hamna i exil. I tider av väpnade konflikter är det ju massflykt av miljoner människor. Genèvekonventionen är inte anpassad, ingenting av det internationella regelverket är anpassat, efter det som vi nu ser. Jag hävdar att vi ser en ny folkvandringstid där miljoner människor kommer att försöka ta sig från den fattiga världen till den rikare.

Det är ju ingen som sätter sig i en båt i Medelhavet och landar direkt på en svensk strand. Betyder det att Sverige med sitt geografiska läge inte blir en del av flyktingströmmarna?

– Om det blir ett krig i Baltikum så skulle vi ju vara det. Eller i Norge eller i Danmark. Man har ju med automatik ett större ansvar för sitt närområde. Så är flyktingkonventionen skriven. De allra flesta kommer inte att fly hundratals mil. De kommer att fly till första säkra plats. Därför har man ett större ansvar att hjälpa flyktingar i sitt eget närområde.

Att Sverigedemokraternas partiledare diskuterar flyktingfrågor med självförtroende är ingen nyhet. Men i intervjusituationen märks en skillnad mot förra hösten: Ögonkontakten.

Den som ställde frågor till Åkesson runt valet 2014 kunde möta ett blankt ansikte.

I dag är det på dagen ett år sedan han meddelade partikamraterna att han skulle vara sjukskriven på obestämd tid. Han säger till DN att han mår bra numera, och att han fått möjlighet att lära känna sig själv på ett nytt sätt.

– Att man går runt i flera år och har en mystisk huvudvärk som man har svårt att förstå ... Man hittar på alla möjliga sätt att försöka bli av med den. Och sedan inser man att den hade att göra med att man behövde vila.

Enligt Åkesson var det en kombination av yttre och inre tryck som ledde till sjukskrivningen. Han hade ägnat hela valåret åt att turnera runt i Sverige.

– Mitt uppe i en mandatperiod, mitt uppe i den mest intensiva perioden med valkampanj, går man inte och tänker så mycket på hur man mår. Man har förbaskat roligt till att börja med. Det är jättekul att träffa alla dessa människor. Det är när man landar efteråt som man liksom … Min psykolog har beskrivit det som posttraumatisk stress. Du kan inte släppa det, ditt huvud och din hjärna är inställd på att träffa fientliga journalister till och med när man ligger och sover. Eller att någon ska kasta en sten mot dig. Det är jättesvårt att koppla bort det när kroppen är inställd på strid.

Man förlorar nästan sin mänskliga värdighet. Om pressen i valrörelsen.

Hur mycket betydde trycket från medierna?

– Det är inget nytt men det blev en extrem situation när du har medierna och alla andra partier … alla är emot dig … Jag var inte ensam på något sätt, men i det sammanhanget blir jag en symbolmänniska som man kan säga vad man vill om. Man förlorar nästan sin mänskliga värdighet i väldigt mångas ögon. Det blir ett tryck som man inte funderar så mycket över där och då. Men efteråt.

Hur långt i förväg skrev du brevet på Facebook?

– Inte speciellt långt i förväg. Vi hade partiledardebatt här. Efteråt kände jag att jag inte kunde vara kvar. Så jag ställde in allt och åkte hem och tänkte att jag får vila ett par dagar och se hur det känns. Sedan skulle jag vara med i tv i Expressen. Och någon dag före det att jag skulle flyga till Stockholm så kände jag att ”jag kan inte, det går inte”. Och då började jag formulera det här. Sedan tror jag att det kom ut ungefär efter ett dygn.

– Det blev väldigt hastigt allting. Jag var väck rent fysiskt och psykiskt. Hade jag satt mig på ett flyg tillbaka till Stockholm så vet jag inte hur det hade slutat. Jag är glad att jag inte gjorde det.

Åkessons meddelar på Facebook att han är sjuk.

Att acceptera att du var sjuk – hur var det?

– Jag hade svårt att acceptera det. Nu har jag inte det, nu har jag kunskaper. Men jag har inte känt mig sjuk, jag har bara känt mig konstig och trött. Men det är klart att jag märkte väldigt mycket skillnad på mig själv efter ett halvårs vila.

När Sverigedemokraterna den 2 december i fjol skakade om svensk politik med beskedet att partiet skulle fälla regeringens budget, satt partiledaren hemma och tittade på tv. Hela strategin utformades efter hans sjukskrivning. Det var, säger han, medierna som drev fram den.

– Det var medierna som började ställa frågor. Det var väl ingen i partiledningen som då på allvar övervägde att rösta för Alliansens budget. Den diskussionen fanns inte vad jag minns precis efter valet. Men någonstans mognade det där fram. Naturligtvis diskuterade jag det med gruppledaren i riksdagen, inte på regelbunden basis, men vid ett antal tillfällen.

Vad tänkte du när du satt där vid tv:n och tittade på presskonferensen?

– Det var första gången egentligen som jag tittade på politik på tv. Jag hade verkligen försökt avskärma mig så mycket som möjligt. Men det här kunde man liksom inte missa. Så jag tittade på det och sedan tittade jag på den presskonferens som Stefan Löfven och Gustav Fridolin hade sent på kvällen. Det var nog första gången sedan valet som jag kände liksom att … jag tror att jag skrev det till någon, om det var Mattias, möjligtvis… att nu är jag nästan lite tänd, det är jättekul det här, ja, jag vill vara med. Så kände jag.

”Jag ville vara med. Så kände jag”. Om SD:s presskonferens om budgeten förra året.

”Give ’em hell”, har du skrivit i ett sms.

– Det var lite skämtsamt till Björn Söder när han frågade en sista gång om jag höll med.

Snett emot kungabilden på arbetsrummet sitter en anslagstavla med olika klipp och kort. Ett fotografi föreställer en ung Jimmie Åkesson. Han tror att det är taget på Björn Söders studentrum i Lund. Partiledaren och den tidigare partisekreteraren har känt varandra sedan 90-talet. Det var de som byggde upp partiet tillsammans med Mattias Karlsson och Richard Jomshof.

Karlsson och Jomshof är i högsta grad en del av den nuvarande partiledningen, som gruppledare respektive partisekreterare. Men Björn Söder är, enligt SD-källor, på väg ut.

Åkesson kan inte låta bli en ironisk suck när DN ger honom möjligheten att kommentera sprickan.

– Men vad snällt av dig. Jag älskar att kommentera den typen av saker inom partiet, säger han.

– Vi är ju fyra personer som har jobbat väldigt tätt ihop i femton års tid. Det gör vi fortfarande på olika sätt. Vi sitter alla fyra i verkställande utskottet. Sedan har det funnits någon idé om att vi alltid i alla sammanhang har varit överens om precis allting. Så är det inte. Så har det aldrig varit och så är det inte nu heller. Men någon djupare konflikt vet jag inte om det finns. Den finns i vissa enskilda frågor.

Är det viktigt att ha Björn Söder kvar i verkställande utskottet?

– Vem som ska sitta i partistyrelsen eller i verkställande utskottet, det bestämmer medlemmarna. Men jag tycker att det är viktigt att samarbetet i partistyrelsen och verkställande utskottet fungerar.

Fungerar det med Björn Söder?

– Det har gjort det i en väldig massa år. Och jag tycker väldigt mycket om Björn som jag betraktar inte bara som en kollega utan också som en personlig vän sedan lång tid tillbaka.

Turerna runt ungdomsförbundet SDU har skakat om Sverigedemokraterna. Beslutet att utesluta SDU-ledarna Gustav Kasselstrand och William Hahne följdes av en total brytning med förbundet för några veckor sedan.

– När jag åker runt i landet eller när partisekreteraren åker runt i landet och pratar med medlemmar så är den samlade bilden ett massivt stöd för partiledningens linje, säger Åkesson.

”Partiledningen ska ju vara ett lag som fungerar”. Om tidigare parhästen Björn Söder 

Det kom ett avhopp i partiet häromdagen. En riksdagsledamot som talade om att det frodas en oerhörd rädsla och att det var en protest mot partiledningens maktmetoder. Detta riktades inte mot dig utan mot Mattias Karlsson och Richard Jomshof.

– Jag delar inte den bilden alls och jag vill påstå att det är ganska få i det här huset eller i partiet i övrigt som delar den bilden.

Margareta Larsson som ledamoten heter är också din svärmor, hon är mamma till din sambo. Hur mycket visste du om hennes kritik?

– Den kritiken har jag aldrig hört henne framföra i något annat sammanhang. Den kom som en överraskning för mig.

Det finns en fråga som många ställt sig på Twitter och ganska raljant. Om jag ställer den på allvar: Hur blir det på släktmiddagarna nu?

– Ja, det är väl i och för sig en privatsak hur det blir på våra släktmiddagar nu. Och jag tror kanske att man ska hålla det som en privatsak också. Det är väldigt många som har raljerat över det faktum att min svärmor ens sitter i riksdagen. Men hon sitter ju inte i riksdagen för att hon är min svärmor. Tvärtom är hon min svärmor för att hon var engagerad i partiet och på så sätt möjliggjorde att jag träffade mitt livs kärlek. Att jag har en relation med min sambo, det är ju min privatsak. Och vem som är hennes mamma, det är inte politiskt intressant.

Vad betyder det för Sverigedemokraterna att Decemberöverenskommelsen är upplöst?

– Det är den bara på pappret. Lyssnar man på debatten blir det ganska tydligt att de borgerliga partierna tänker fortsätta följa den. Åtminstone i närtid. Och det tycker jag är ett viktigt besked. Jag har väldigt svårt att förstå hur de på ett trovärdigt sätt ska kunna förklara för sina väljare varför de föredrar en socialistisk budget framför en moderat budget, när de faktiskt har chansen att välja.

Det var Kristdemokraterna som sa upp Decemberöverenskommelsen. Är det de som står er närmast?

– Om man nu måste tala i sådana termer, så är de det. Om man tittar strikt på migrationsfrågan är det små steg. Men de små stegen är ju väldigt stora steg för dem. Det är något som vittnar om att man har börjat glida åt vårt håll.

Decemberöverenskommelsen uppstod ju efter Sverigedemokraternas besked om att ni ska fälla varje regering som verkar för en ökad invandring. För att det villkoret ska vara uppfyllt – vad krävs?

– Vårt bud till Stefan Löfven då var ju att öka inte invandringen mer. Det hade räckt då.

Och nu ett år senare?

– Jag skulle vilja påstå att varje steg i riktningen mot en restriktiv politik är intressant att diskutera. Men man måste också förstå att vi står inför en kollaps i delar av välfärden i dag. Det vittnar man om i ett antal kommuner nu. Så om jag fick bestämma alldeles själv skulle jag sätta stopp för asylinvandring och sedan arrangera en folkomröstning så att svenska folket får tycka till. Men det får man prata om. Jag kan inte säga att ”det här och det här och det här krävs”. Varje steg i rätt riktning är ändå ett steg i rätt riktning.

Om jag fick bestämma själv så skulle jag sätta stopp för asylinvandring.

Vad skulle krävas för åtgärder?

– Just nu så är det ett stopp för asylinvandring. Jag har väldigt svårt att se hur vi ska kunna hantera den här situationen annars.

Men då är det i praktiken mer långtgående krav än bara ”inte ökad invandring”?

– Ja, det är klart. Det vi formulerade på en presskonferens för ett år sedan är ju något slags utgångspunkt för inriktningen. Men för att regeringen ska få reda på hur långt man behöver gå, så måste man fråga oss.

Vad är din prognos – hur länge kommer det här kaoset att pågå?

– Tills vi har 51 procent. Som det ser ut nu. Men så blir det väl inte. Jag tror att partier kommer att förstå, som man har gjort på lokal nivå, att vi inte är här tillfälligt. Vi finns med nu som en kraft att räkna med i svensk politik. Jag förstår att man förhåller sig med viss försiktighet till ett nytt parti. Men nu har vi suttit i riksdagen i fem år. De andra partierna har börjat förstå att vi är en del av den politiska vardagen. Man anpassar sig till vad vi tycker och förändrar sina förslag i mycket högre utsträckning än vad som kanske syns utåt. Så förr eller senare så lossnar det där.

Du är den partiledare som suttit längst i de etablerade partierna. Hur länge tänker du sitta?

– Ja, jag kandiderar ju för en period till.

Finns det något mål för vad du ska ha uppnått innan du kliver av den här politiska scenen?

– Jag har ju engagerat mig för att förändra samhället och det har jag inte gjort än. Nu är vi tredje största parti och vi slåss om att vara det största partiet, kanske, i nästa val. Så länge det går åt det hållet är det roligt. Ingenting har varit gratis. Tvärtom är det ju nu som vi ska börja skörda frukterna av det som vi har sått och då vill jag vara med på det också.