KRÖNIKA. Människor med kort utbildning och låg inkomst lever kortare och drabbas oftare av folkhälsosjukdomar än människor med längre utbildning och högre inkomst. Men det är inte så enkelt att åtgärda som att bara informera dem om sunda levnadsvanor.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-21 16:48
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/amina-manzoor-det-ar-svart-att-komma-at-ojamlikheten/
Det finns föreläsare som man kan lyssna på i timtal utan att tappa koncentrationen en endaste gång. En sådan är Sir Michael Marmot. Han är professor i epidemiologi och folkhälsa vid University College London. Kanske inte den typ av person som man väntar sig kan trollbinda sina åhörare.
Han har forskat kring och är expert på hur socioekonomiska faktorer kopplas till ojämlik hälsa. Det kanske inte heller spontant känns som ett ämne med möjlighet att trollbinda. Men han lyckades enkelt och engagerande förklara för mig och de 24 andra vetenskapsjournalisterna som han föreläste för hur den ojämlika hälsan är en av dagens viktigaste frågor.
Medellivslängden ökar i många länder och människor lever längre utan att drabbas av sjukdomar. Men det gäller inte alla. Grupper med lägre utbildningsnivå halkar efter.
Ibland kan det i debatten låta som att det är sjukvårdens ansvar att lösa dessa ojämlikheter och att ojämlik vård är orsaken till skillnaderna i hälsa mellan grupperna. Självklart är det viktigt att alla får lika god vård, oavsett utbildningsnivå, bostadsort, bakgrund och kön. Men bara en mindre del av befolkningens hälsa beror på just vården.
En stor del av vår hälsa kan kopplas till det som kallas socioekonomiska faktorer, det vill säga miljö, uppväxt, utbildning, inkomst, kostvanor och andra livsstilsfaktorer.
Det handlar inte om okunskap, lathet eller bristande vilja, utan förutsättningar och kontroll över den egna situationen.
Vi har länge vetat att personer med låg utbildningsnivå och inkomst lever kortare och oftare drabbas av folkhälsosjukdomar än personer med hög utbildningsnivå och inkomst. Rökning, övervikt och riskfyllt alkoholbruk – vanor som ökar risken för folkhälsosjukdomar – är också vanligare i grupper med kortare utbildning.
Det finns alltså mycket att vinna på att få dessa grupper att anamma mer hälsosamma levnadsvanor – att äta bättre, röra på sig mer, sova bättre, dricka mindre alkohol och sluta röka.
Men är det så enkelt som att bara upplysa dem om hur man lever mer hälsosamt? Är de med låg utbildning sämre på att ta till sig hälsoråd eller ligger det något helt annat bakom?
Sir Michael Marmot förklarade det enkelt och konkret under föreläsningen: Om den fattigaste gruppen i England skulle äta enligt kostråden skulle 70 procent av deras inkomst läggas på mat.
Det handlar alltså inte om okunskap, lathet eller bristande vilja, utan förutsättningar och kontroll över den egna situationen. Nyttig mat är oftare dyrare än skräpmat. Den som lever i en miljö där alla röker har svårare att sluta. För den med låg inkomst kan ett träningskort vara en direkt omöjlighet. Sådant är mycket svårare att åtgärda än att bara informera om hälsosamma levnadsvanor.
Det finns ambitiösa mål om att minska de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Även om vården har en viktig roll och kan arbeta för att förebygga sjukdom, behöver alla delar av hela samhället vara involverat för att skapa en jämlik hälsa. Det kan låta klyschigt, men alla har rätt till en god hälsa.