Anna Lindhs sista stora tal

Ja, jag är väldigt glad att vara här och jag är väldigt glad att vara tillbaka i Almedalen. Och jag tycker att det var roligt det du sa om kommunikationerna, Åke, därför att jag minns mycket väl hur du och andra Gotlands-politiker pressade mig och andra socialdemokratiska ministrar som var här den gången, och så sa ni vi måste få bättre kommunikationer, och vi lovade att vi skulle göra allt vad vi kunde, så jag är glad att gratulera både dig och andra Gotlands-politiker och Lillemor Arvidsson och alla som har varit med och sett till att kommunikationerna verkligen har förbättrats. De har förbättrats så mycket så att inte ens jag blev sjösjuk på hitresan, jag vet inte om det är dig jag ska tacka för det eller någon annan.

En del gotlänningar och sommar-gotlänningar tycker kanske att kommunikationerna har förbättrats lite väl mycket med tanke på att ön invaderas under den här politikerveckan. Men vi som är här, vi vill gärna passa på att tacka för att vi får chansen att komma hit och se denna fantastiska, vackra ö under en sommarvecka. Och jag har försökt att verkligen passa på, så att jag använder den tyska utrikesministern Joschka Fischer som argument för att få åka upp till Fårö. Och sen använder jag mina barn som skäl för att åka ner till södra Gotland till Hovburgen. Och sen använder jag vänner som argument för att få åka till östra Gotland. Så att jag skulle vilja ge ett litet råd till besökarna på den politiska veckan. Visby är i och för sig en underbar stad, men passa på och besök lite fler delar av Gotland när ni är här, jag blev nästan förvånad över att det var så tunt på vägarna när jag var ute och åkte, så åk och besök lite fler platser på Gotland!

Och till gotlänningarna vill jag säga att ni får förlåta invasionen, men finns det en bättre plats att träffas på när man ska diskutera mynt och valutor? För precis som Åke sa här finns det så många mynt och valutor, här har vi fler romerska, bysantinska, arabiska mynt än någon annan stans i Sverige. Och de kunde på den tiden användas i hela Europa. Den tiden när Almedalen, där vi står nu, var en myllrande hamn. Den tid då strandgatan här ovanför var dåtidens Manhattan med sina höga trappgavelhus. Den tiden var jag inte med, och detta är sagt till mina barn som tror att jag är uråldrig och som frågade mig i morse om det fanns toaletter och TV-apparater när jag var liten. Den tiden var jag inte med, men den sommar när jag fyllde tjugofyra var jag på Gotland i flera månader och jobbade på tingsrätten här. Och jag tycker att det är fascinerande jag har varit tillbaks på Gotland under alla de här åren emellan men när jag tänker tillbaka så är det väldigt fascinerande att tänka på vad som har hänt. Den här gången tog jag Joschka Fischer till Fårö utan att tänka på det. Då fick man fortfarande inte ta utlänningar till Fårö. Då och det är bara drygt tjugo år sedan hade vi fortfarande hela tiden utanför hela Sveriges kust, och också utanför Gotland, hela tiden militärövningar. Och skälet var att öster om Gotland, söder om Gotland, var hela Östersjön omgiven av diktaturer. Det var bara Finland och Sverige som var demokratier.

Idag så kan vi se att det ser helt annorlunda ut. Nu är det en ny blomstrande handel, en spännande utveckling, ett fantastiskt samarbete, bara demokratier runt Östersjön, och Sverige är drivande i Östersjö-samarbetet. Och jag såg ett exempel på den nya länderna när jag var i Lettland för ett par veckor sedan och träffade min lettiske kollega, en kvinna som heter Sandra, Sandra Kalniete, det är en väldigt spännande person. Hon föddes i Sibirien av deporterade föräldrar, och det är fantastiskt, men också oerhört skrämmande, att höra henne berätta om sin barndom i Sibirien, hur hon sen kom tillbaks till Lettland och engagerade sig i motståndskampen, hur hon idag är en av de ledande för att föra in Lettland i EU och i euron.

Jag följde bland annat med Sandra på ett möte i en stad i östra Lettland, Jelgava, och där fick jag också en del av frågorna från nyfikna lettlandsbor, Jelgavabor, som undrade hur det var att vara medlem i EU. Och jag kände igen så många av frågorna från när vi diskuterade vårt medlemskap i EU. Det var en ung kille som frågade vad som hände med skolan och studentutbytet som medlem i EU. En gammal kvinna som frågade om EU bestämmer över pensioner. En lantbrukare som undrade vad jag trodde om EU:s jordbruksreform. Och en man som sa jag är väldigt mycket för, men kan inte du ändå berätta lite om nackdelarna också? Det tycker jag är en viktig fråga och jag kommer tillbaks till den. Gulligast tyckte jag nästan att en ung tjej var som oroligt frågade mig hur kommer det sig i EU att man gifter sig så sent och får barn så sent varför har EU bestämt det?. Men det är naturligtvis viktigt att ta alla frågor, all osäkerhet och alla tvivel på stort allvar. För utan tvivel är man inte riktigt klok, som Tage Danielsson en gång sa. Och det är samma sak med vår euro-debatt. Det är viktigt att ta osäkerheten, frågorna och tvivlet på stort allvar. Och jag tycker att det är bra, och jag hoppas att det kan vara en gemensam uppmaning från alla till alla att vi får ta vårt ansvar när vi debatterar euro och EMU; undvika överdrifterna och undvika den här himmel-och-helvetes-debatten och undvika att göra så kraftiga förenklingar så att vi istället får en bra och saklig debatt och kan ge alla svenska medborgare bra och saklig information inför den 14 september.

Jag kan känna en skillnad när jag följer euro-debatten idag jämfört med EU-omröstningen för drygt tio år sedan. Då kände jag mer av ett oerhört aggressivt motstånd, idag känner jag mer av en tveksamhet, undran, och lite grann av det här kan vi inte vänta ett par år och se?. Och därför tycker jag att det är viktigt att säga: kom ihåg att det finns inget alternativ som heter vänta ett par år och se. Därför att det är nu som vi har chansen. Och vi får bestämma antingen att säga ja den 14 september då införs euron 2006. Om vi säger nej den 14 september, då vet vi inte när vi får nästa chans. Tekniskt kan vi inför euron, tekniskt, om åtta-tio år även om vi får ett nej i höstens folkomröstning. Men politiskt kan det dröja mycket längre innan någon vågar och vill ha en ny folkomröstning. Och därför måste vi vara beredda på att det beslut som vi fattar nu, det kommer också att stå sig under ett antal år framöver, och vi kan inte ångra oss om två år och säga Nämen nu vill jag vara med, nu vill jag rösta ja om vi redan har valt utanförskapet. Och vad händer om vi då står utanför i åtta till tio år? Ja, då kommer alla de nya medlemsstaterna redan att vara med. Och då kommer alla beslut om hur samarbetet ska fungera redan att vara fattade utan att vi kunde påverka. Och vi kan inte riktigt veta hur villkoren då ser ut för oss, i fall vi är lika välkomna med som idag eller inte. Jag tycker därför att det är viktigt att alla försöker ta reda på Ja-argument, Nej-argument. Jag kommer att argumentera här ikväll för ett Ja, jag respekterar osäkerhet men jag vill ge er mina skäl till varför jag tycker att Ja är viktigt den 14 september.

Det första, det är ett argument som jag såg när jag idag gick runt i Visby, där stod det det handlar om makt stod det på affischer, jag vet inte vilka som hade gett ut dem. Men slutsatsen var tydligen att man skulle säga nej för att det handlar om makt. Jag drar den andra slutsatsen. Det är därför det gäller att säga ja. Och jag kan börja där vi står och i det Åke pratade om, Östersjöregionen. Inom ett par år så kommer alla runt Östersjön utom Ryssland att vara medlemmar i EU. Ytterligare några år senare kommer alla de länderna att ha infört euron. Sverige har haft en väldigt ledande roll i Östersjö-samarbetet. Inte minst för att stödja Estland, Lettland och Litauen till ett medlemskap i EU så snart som möjligt. Men hur uppfattar de det om vi säger nej? Jo det är klart att då tycker de att vi tar ett steg tillbaka. Vi säger själv att vi vill ha ett andra klassens medlemskap, ett B-medlemskap. Och Sverige blir inte lika intressant för dem som stöd och samarbetspartner. Det är inte så att vi försvinner ur Östersjösamarbetet, absolut inte. Men vi blir inte lika intressanta som samarbetspartners längre. Och det är inget skäl, tycker jag, att vi frivilligt ska ställa oss i marginalen, utan istället vill jag att fortsätter att utveckla Östersjöregionen, samarbetet, handeln, jobbet för en ren Östersjö det sjuder av dynamik i den här regionen idag låt Sverige fortsätta att driva Östersjösamarbetet vidare med makten, med inflytandet och för de viktiga politiska frågorna.

Och det gäller också i det nya, utvidgade EU. Nästa år har vi tjugofem medlemsländer i EU. Euron är en väldigt viktig del av det samarbetsprojektet. Och är vi inte med i det som många uppfattar som ändå någon slags en del av basen och grunden i EU-samarbetet, så är det klart att då lyssnar de inte riktigt lika mycket på vad vi säger längre, eller när det gäller andra frågor, när det gäller miljösamarbetet, utrikespolitiken och alla de frågor där Sverige vill driva på. Och det tror jag blir ännu tydligare när man nu får in de nya medlemsländerna i EU som automatiskt har sagt ja till att införa euron, och vill införa euron så fort de får och kan införa euron.

Jag har följt EU under åtta år. Först som miljöminister, sen som utrikesminister. Och det är klart att jag också ska erkänna att ibland har EU brister, det finns nackdelar och det finns byråkrati, och ibland kan man bli tokig på det! Men det finns också en massa överdrifter. Ett av mina favoritexempel, om min make ursäktar mig, det är exemplet med surströmmingen. Min man är nämligen från Norrland och älskar surströmming. Han var som många andra norrlänningar lite tveksam till det här med EU i början. Och sen kom droppen för honom, det var när vi kunde läsa i alla tidningar att EU sa nej till traditionell surströmmingstillverkning. Då sa ju både han och alla våra grannar att det här var det värsta de hade hört talas om. Men vad hände? Jo det visade sig ju att det var ju faktiskt inte EU som hade sagt nej. Utan det var en lokal, väldigt nitisk tjänsteman på hälsoförvaltningen i Örnsköldsvik som tyckte att det där med surströmmingstillverkning, det var ju ändå ganska snuskigt, så det borde man ställa nya krav på. Och sen använde han EU och EU-direktiv som argument för att få göra det där som han själv ville göra. Men medan den här första rapporten om att EU hotade surströmmingen, det var så stora rubriker överallt, så kom den lilla, lilla dementin att det kanske inte var EU som hotade surströmminstillverkningen, den var så liten när den kom. Och ibland, kom ihåg det när ni läser skandalerna, det är viktigt att ta reda på vad som faktiskt ligger bakom.

Men visst kan det finnas nackdelar. Men mina skäl varför jag tror så mycket på EU är att jag ser att fördelarna är så mycket större. Idag så pratade jag med Ali på Alis krog i Östra Porten. Ali, han ställde frågan kan ni påverka? sa Ali, kan ni som litet land, eller som medelstort då, kan ni verkligen påverka de där stora länderna?. Och då så sa jag, jag gav ett kort svar till Ali, jag tror att han jobbar ikväll så han är inte här nu, men jag lovade honom också att jag skulle ge svaren här och att Sverige har påverkat. Och låt mig gå tillbaka några år. Låt mig börja med sommar-gotlänningen Ingvar Carlsson, och när Ingvar Carlsson sa att Sverige ville göra bekämpandet av arbetslösheten till ett mål för hela EU, det var många som skrattade åt det där och sa att det där går ju inte. Många ledande moderater, e var lite hånfulla och sa att äh, ska han förvandla hela EU till nåt slags EU-ams, hehehe. Men Ingvar lyckades. Och Ingvar fick igenom bekämpandet av arbetslösheten som ett EU-mål.

Sen kom Göran Persson. Göran Persson sa att nu ville vi ha hållbar miljö och jämställdhet som mål för hela EU. Han möttes av samma misstro. Men jag kunde se när han fick både hållbar miljö och jämställdhet genomdrivna, hur Sverige lyckades på punkt efter punkt få igenom strängare miljöregler; mot försurningen , strängare avgasregler, strängare kemikalieregler. Vi kan se på jämställdhetens område; Mo Sahlin, Margareta Winberg, som har arbetat aktivt för att EU ska öka jämställdheten, hur EU har tagit in jämställdheten som mål. Nalin Pekgul, kvinnoförbundets ordförande, hon berättade just för mig att på ett par år så skaffades fyra miljoner nya jobb i EU. Sjuttio procent gick till kvinnor, eftersom EU hade bestämt att man inte längre fick diskriminera. Och som Nalin väldigt riktigt påpekade för mig, det är inte bara så att det är vi som har drivit igenom jämställdheten, och lärt de andra hur det ska gå till, utan det är också så att i et par fall har vi fått förbättra våran lagstiftning därför att vi har fått bättre krav och exempel från EU. Så man kan på område efter område se hur vi har kunnat påverka EU. Och sista exemplet jag tänkte ta ikväll är hur till exempel Tomas Bodström, en annan sommar-gotlänning, tillsammans med mig, Jan O Karlsson, sommar-gotlänning, och andra, har arbetat för att göra trafficking, den här fruktansvärda handeln med kvinnor och barn till en prioriterad EU-fråga. Så det finns möjligheter att påverka, men för att de ska lyssna på vår röst när det gäller jobben , när det gäller miljöpolitiken, när det gäller lämställdhetspolitiken och för att vi ska kunna fortsätta att driva kampen för jobb, bra miljö och för jämställdhet, då är det viktigt att vi inte låter oss marginaliseras, utan att vi är med fullt ut och vi får mer makt om vi säger Ja den 14 september.

Och låt mig tala om mitt eget område som utrikesminister; utrikespolitik. Hade EU haft en gemensam utrikespolitik för femton år sedan, då hade vi i Europa kunnat undvika tio års krig, tiotusentals döda, hundratusentals flyktingar från Balkan, före detta Jugoslavien. Vi hade inte en gemensam utrikespolitik, och kriget, tragedierna var ett faktum. Efter Kosovo-kriget så började EU på allvar att försöka bygga upp en gemensam utrikespolitik. Det är sant som många säger att den blev inte så stark, den har inte blivit så stark än att vi klarade att hålla samman under Irak-kriget, men vi ska se och komma ihåg allt vad EU faktiskt har klarat. På Balkan idag, efter kriget så kan vi se att idag, så är det EU som gör skillnaden mellan krig och fred och har utgjort skillnaden mellan krig och fred och liv och död.

När vi hade ordförandeskapet, när Sverige hade ordförandeskapet i EU, så var jag i Makedonien, ett utav de små länderna efter det gamla Jugoslavien. Och jag glömmer aldrig när jag kom dit, vi kom till en oerhört vacker huvudstad, vi såg de blommande körsbärsträden och de gröna dalarna när vi kom på flygplatsen, och det kändes så konstigt att veta att samtidigt som vi såg skönheten så stod kriget inför dörren. Och det var ännu värre när jag träffade en kvinna som kom för att möta på flygplatsen, och jag kunde se att hon var fruktansvärt spänd och alldeles blank i ögonen. Och efter en stund berättade hon, när hon pekade upp mot de berg där striderna var, så sa hon att det är så otäckt för att mina barn är kvar hemma i huset. Och jag sa men varför har du inte tagit barnen därifrån, varför är de kvar där?, och hon sa jamen, vi vågar inte lämna våra hus, för om vi lämnar våra hur har vi inget att komma tillbaka till sen. Hennes barn klarade sig, Makedonien klarade sig från inbördeskrig tack vare att EU fanns där, kunde medla, kunde tvinga parterna till samarbete och kunde hela tiden ställa upp med stöd och hjälp för att undvika ett krig.

Jag var i Serbien för några månader sedan, när deras premiärminister Djindic blev mördad. Det var fruktansvärt att se sorgen, och traumat efter den skjutna Djindic, men de klarade det utan att det blev krig. För några år sedan hade det blivit krig i Serbien. Nu är det tack vare EU som man har fått samarbetsavtal mellan Serbien och Montenegro, en stark demokrati, rättsäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter i hela Balkan. Eller ta Mellanöstern. Det är klart att vi alla är förtvivlade över den katastrof vi har kunnat se i Mellanöstern, och EU har inte klarat att få fred i Mellanöstern. Men hade inte EU funnits, då hade det inte ens funnits någon palestinsk myndighet, knappt några palestinska skolor eller sjukvård för palestinska barn. Det hade inte funnits någon fredsplan eller färdplan, som nu ändå är grunden för den bräckliga väg mot fred som har påbörjats med hoppet och målet om en palestinsk stat, ett Israel och Palestina i fred 2005. Det är EU som har drivit på och det är EU som behövs för fred i Balkan och fred i Mellanöstern.

Eller ta, mitt sista exempel på utrikespolitiken, ta Kongo. Det är ett sånt där dåligt samvete som jag har haft under hela min tid som utrikesminister, därför att hela tiden har vi kunnat se ett fruktansvärt krig i Kongo med över tre miljoner döda på samma tid som jag har varit utrikesminister utan att omvärlden har kunnat ingripa och göra någonting. Den här våren när jag var i Kongo så hade de äntligen början till ett fredsavtal i Kongo. De hade kommit överens, men några lokala strider i det gamla kriget uppe i ett hörn i Kongo riskerade att stjälpa hela den här fredsöverenskommelsen över ända. Ett av de stora problemen är barnsoldaterna. Tiotusentals barnsoldater som har fostrats av kriget och hetsats av kriget. Jag träffade några av de här barnsoldaterna. Det var en rätt fruktansvärd upplevelse, och en av dem jag ville inte veta vad de har gjort, men en av de här unga männen sa till mig, han kanske var femton nu, han hade gått i skola ett par år med hjälp av ett svenskt biståndsprojekt, men han hade varit åtta eller nio när han började bli barnsoldat, och han sa till mig du förstår, sa han, när man är åtta-nio år och växer upp i en afrikansk by då måste man alltid lyda de vuxna. Men om man har en Kalashnikov i händerna då måste plötsligt alla lyda mig för då är jag någon, och nu håller jag på att lära mig att vara någon utan en Kalshnikov i händerna.

Sverige kan göra små insatser för att hjälpa honom, några hundra kanske några tusen av barnsoldaterna. Sverige kan göra små insatser, vi skickar dit 150 soldater, sammanlagt har vi i Kongo just nu. Men ska vi bli riktigt starka måste FN fatta beslut och FN måste få stöd av EU för att skicka dit fredsstyrkor. För första gången den här våren har nu EU blivit så starkt i den gemensamma utrikespolitiken så att när FN bad EU ställa upp så kunde EU skicka trupper till Kongo för att se till att man kan bevara freden i Kongo. Och det är också ett viktigt exempel på vad EU kan betyda utanför Europas gränser. Och jag tycker att det är viktigt att alla de som oroar sig över att vi ska få en värld som vi kallar unipolär, där det bara är ett enda stort land som bestämmer dagordningen, där bara USA fattar beslut om vad som är rätt eller fel, att de kan se att EU EU ska inte bildas som en motvikt eller motpol till USA men vi behöver flera engagerade krafter, flera engagerade röster och ibland kommer ett starkt EU att hålla med USA, ibland kommer ett starkt EU att ha motsatt uppfattning mot USA, men EU behövs för att balansera USA. Och därför vill jag se en fortsatt stark europeisk gemensam utrikespolitik för att driva mänskliga rättigheter, för att driva solidaritet och för att arbeta för fred.

Och då kan ni säga så här att det där har väl ingenting med euron att göra!? Och det är klart att inte får man fred i Kongo för att Sverige röstar Ja den 14 september. Det är inte så det hänger ihop. EU kommer att utvecklas oavsett vi säger ja eller nej i våran folkomröstning. Men det handlar om makt. Det handlar om Sveriges roll och inflytande. Det handlar om att vill vi vara med och påverka i alla de här frågorna, vill vi ha ett inflytande fullt ut, då måste vi visa de andra länderna att vi också är beredda att vara med fullt ut i EU och vara beredda att säga ja till det projekt som just nu är det viktigaste interna EU-projektet, nämligen euron. Och jag vill ge Sverige starkast möjliga röst, vare sig vi talar arbetslöshet, miljöpolitik eller utrikespolitik och därför tycker jag att det är viktigt att vi säger ja till euron den 14 september.

Avslutningsvis, nu har jag talat om de principer som jag tycker är viktigast. Det politiska inflytandet, hur viktigt det är att vi är med och formar framtidens Europa. Men jag ska också säga att jag är också så pass egoistisk, eller har sånt självintresse för Sverige så jag skulle inte driva ett svenskt medlemskap i euron om jag inte också var övertygad om att det är bättre för svensk ekonomi och ger oss en tryggare vardag om vi säger ja till euron i Sverige. För att citera en av mina favortisommar-gotlänningar, Ingvar Carlsson, så sa han nyligen som socialdemokrat är det en främmande tanke att vi bara skulle vara med i den ekonomiska marknaden och inte på alla plan vara med och driva politiken. Politiken är ju den enda motkraften till marknaden. Klokt sagt, som vanligt, när det gäller Ingvar. Euron finns idag, euron fungerar idag, i alla länder där euron finns har man blivit ännu mer nöjda jämfört med när man införde euron. Det vi har kunnat se, det är att handeln ökar, både inom euro-blocket men det ökar också med de länder och länderna utanför mer än vad den svenska handeln ökar. Och när handeln ökar, då innebär det att investeringarna ökar, när investeringarna ökar då innebär det att jobben blir fler och när jobben blir fler då får man större skatteinkomster till samhället. Och här ska vi se att här kommer de politiska skillnaderna i Sverige att bestå. Därför att även om socialdemokrater och moderater är överens om att vi vill införa euron, så kommer vi att vara oense om hur pengarna i Sverige ska fördelas. Moderaterna kommer säkert då som nu att vilja använda det här till skattesänkningar. Jag kommer då som nu att vilja använda starkare resurser för att satsa på skola, sjukvård och äldreomsorg och välfärd. Och därför, kära vänner så räcker det inte med att ni röstar ja till euron den 14 september, utan ni måste också rösta på socialdemokraterna i nästa val!

Men för att ta farbrorn ifrån Lettlands fråga; finns det inga nackdelar då?. Jo, det finns naturligtvis, att det är ju sant att det är inte längre i den svenska Riksbanken utan i den europeiska som man fattar beslut om räntan. Men dels ska man komma ihåg att det här är ju faktiskt mer formellt, vi har såna här tabeller i regeringen varje vecka där man ser hur både ekonomin och arbetslösheten och räntan utvecklas och det vi kan se, det är att vår ränta följer den europeiska räntan exakt, med en liten skillnad, varenda hack följer efter men lite högre och lite senare ligger vår ränta. Så det är ganska formellt när vi tror att vi har en självständighet för räntan. Dels ska vi komma ihåg att vi behåller de viktigaste besluten när det gäller ekonomiska politiken skatterna, arbetsgivaravgifterna, allt det behåller vi själva. Och om vi tittar på makten och inflytandet och lägger de här argumenten i varsin korg, i två vågskålar, så tycker jag att den här vågskålen där vi bara lägger räntebeslutet väger väldigt lätt om vi jämför med vågskålen att kunna påverka bättre i hela EU:s politik och dessutom få en starkare ekonomisk trygghet i Sverige.

Men det är ni som avgör den 14 september. Jag hoppas att ni säger Ja, för en tryggare ekonomi i vardagen, för att fullt ut vara med i EU-samarbetet och skaffa oss allt inflytande, för att vara med som den tyske utrikesministern häromdagen sa var med i kaptenshytten, inte bara som roddare, för att vi ska få mer och inte mindre samarbete, internationellt och i Östersjöregionen, och för att vi ska få mer och inte mindre solidaritet i Europa, då hoppas jag att det blir ett Ja den 14 september! Tack ska ni ha!