Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 11:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/annika-linde-en-manads-stangning-hade-gett-oss-tid/

SVERIGE

Annika Linde: En månads stängning hade gett oss tid

Annika Linde, Sveriges statsepidemiolog 2005 till 2013 och Anders Tegnells företrädare.
Annika Linde, Sveriges statsepidemiolog 2005 till 2013 och Anders Tegnells företrädare. Foto: Christine Olsson

Sveriges tidigare statsepidemilog Annika Linde är mycket kritisk till hur Sverige förberett sig på hur en pandemi kan slå mot äldrevården.

– Det har uppenbarligen helt saknats en koordination av vilken beredskap som faktiskt finns. Det avslöjar väldiga brister där den ene skyller på den andre, säger hon.

Annika Linde var statsepidemiolog mellan åren 2005 till 2013 då hon efterträddes av Anders Tegnell. Linde hoppas att Folkhälsomyndigheten och regeringen ska visa en större flexibilitet nu när viruset fortsätter att spridas i samhället.

– Jag tror att det börjar luta åt att den svenska modellen kanske inte har varit den i alla avseenden smartaste, säger hon.

Enligt Annika Linde är det lätt att vara efterklok och hon poängterar att hon inte hade något emot den svenska strategin när smittan började spridas till Sverige. Men en sak ser hon tydligt i backspegeln. Hade Sverige stängt samhället under en månad hade man fått tid att tänka, att se vilka insatser som skulle sättas in.

– Skulle man göra om detta så tror jag att vi skulle ha stängt betydligt hårdare i början. Man borde ha vetat vilken dålig beredskap vi hade inom vården och äldrevården. En stängning skulle kunnat ge oss en chans att förbereda oss, tänka igenom saker och dämpa smittspridningen maximalt. Det är efterklokskap och jag vill inte säga att jag när det begav sig hade kunnat vara klokare än vad vår ledning i Sverige varit.

– Men jag tror också att man skulle ha varit mycket striktare med karantän för de som kom från olika länder, från Iran, Kina och skidresenärerna, alla potentiella smittbärare. Då hade man fått en mindre insådd av smitta och en bättre chans att förbereda sig. Och det har jag tyckt hela tiden.

Enligt Linde har Sverige redan från början haft en annorlunda inställning än många andra länder till hur smittan kommer att spridas.

– Vi har resonerat som så att det här kommer att drabba oss ändå, så det vi kan göra är att pressa ned smittan. Våra nordiska grannländer har sagt att man ska försöka hålla spridningen på så låg nivå att smittan i princip är eliminerad. Sedan ska de försöka hålla den nere med smittspårning och övervakning till dess att vi eventuellt har ett vaccin. Och det ser ut som att man hittills har lyckats ganska bra med det.

”Det ser ut som att man hittills har lyckats ganska bra med det”, säger Annika Linde om de andra nordiska ländernas försök att hålla smittan nere med smittspårning och övervakning.
”Det ser ut som att man hittills har lyckats ganska bra med det”, säger Annika Linde om de andra nordiska ländernas försök att hålla smittan nere med smittspårning och övervakning. Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

Annika Linde har förståelse för att de svenska myndigheterna från början jämförde virusets spridning av en pandemisk influensa som Spanska sjukan 1918, Asiaten 1957 eller Hongkonginfluensan 1968.

– Från början trodde vi att det skulle se ut som en influensapandemi. Vi visste inte mer. Och innan man vet måste man gissa med utgångspunkt i hur saker och ting brukar vara. Men när man sedan upptäcker att det är på ett annat sätt, då måste man börja fundera på vad man kanske ska ändra på, säger hon.

För det nya coronaviruset har överraskat såväl politiker som experter och läkare. Något vanligt influensavirus är det inte. Annika Linde och flera andra experter konstaterar att det nya coronaviruset beter sig på ett sätt som få kunde förutse. Det som till en början kom att jämföras med en influensa i sitt sätt att sprida sig har tagit andra vägar.

– Hittills har spridningen gått långsammare än vad man trodde. Och dessutom varit mer klusterbetonad. Den har till exempel ännu inte börjat sprida sig ordentligt i Skåne. Det är ett svårbegripligt virus och det är det som gör att det är svårare att kritisera Sveriges strategi.

Hur ser du på Sveriges strategi?

– Vi har ju haft samma strategi hela tiden, att hålla ett halvöppet samhälle. Och jag vet inte om det nu skulle löna sig att göra på något annat sätt. Men kanske skulle man mer rätta sig efter var viruset finns just nu och vilka delar av landet man ska bevaka och åtgärda extra noga. Stockholm har ett spridningsmönster, Göteborg ett annat och olika delar av landsbygden ytterligare andra. Det kan vara så att viruset dyker upp på en relativt liten ort och sprider sig där. Då kan det vara dags att agera lite starkare där.

I en intervju med DN den 8 maj sa hennes företrädare Johan Giesecke att han var övertygad om att alla kommer att smittas av det nya coronaviruset och att det inte går att bromsa. Den bilden delar inte Annika Linde:

– Jag är inte enig med Johan Giesecke där. Jag tror att man med smarta strategier kan släcka bränder. Det är inte alls säkert att de som har stängt sina samhällen kommer att drabbas i samma utsträckning som vi.

Annika Linde efterträdde den tidigare statsepidemiologen Johan Giesecke 2005. Hon delar inte sin företrädares bild av att viruset inte går att bromsa: ”Jag tror att man med smarta strategier kan släcka bränder.”
Annika Linde efterträdde den tidigare statsepidemiologen Johan Giesecke 2005. Hon delar inte sin företrädares bild av att viruset inte går att bromsa: ”Jag tror att man med smarta strategier kan släcka bränder.” Foto: Ali Lorestani/TT

Strategin borde vara att testa mycket, att hålla koll på var smittan är och när man ser att den börjar öka så ingriper man kraftfullt, menar Linde. Genom isolering av fall, smittspårning med till exempel appar, testning av kontakter och liknande så kan det finnas möjligheter att undvika generell spridning och ändå hålla samhället relativt öppet.

För att kunna göra detta och för att kunna agera snabbt tror Linde att Sverige skulle satsa på smittspårningsappar och att testa betydligt mer där man tror att det finns virus. Detta skulle göra det lättare att hålla viruset under bättre kontroll.

Enligt Linde finns det två möjligheter för viruset att sprida sig i samhället. Dels brett, vilket skulle göra att hela landet kommer att smittas inom en relativt kort tid, dels i form av kluster, där olika delar drabbas olika hårt och infektionen sprider sig inom begränsade områden.

– Då får man göra som man bland annat gör i Tyskland, man släcker där branden uppstår – eller som man nu gjorde i Sydkorea där en person smittade många på en rad klubbar. Där spårade man alla han hade varit i kontakt med. Den intensiva smittspårningen innebär en kontroll som vi inte är vana vid. Men, under en period är det kanske nödvändigt och kanske är det så att vi kan ha sådant förtroende för våra myndigheter att vi litar på att man släpper kontrollen när den inte behövs längre. När vi har fått ett vaccin till exempel.

Annika Linde menar att Sverige borde lyssna på WHO och testa väldigt mycket. Dessutom förespråkar hon att vi borde bära munskydd om vi vistas inomhus där det är oundvikligt att vi träffar olika människor, som i affärer.

– Jag tror att man kan begränsa smittan med det. Det har ju visats att de som är smittade sprider viruset betydligt mindre om de sätter på sig munskydd.

Sedan är den vetenskapliga bevisningen för effekten av att bära munskydd svag, men att den som bär munskydd skulle riskera att sprida smittan genom att han eller hon rör skyddet och får viruset på fingrarna är heller inte bevisat, enligt Annika Linde.

– Det enda man vet är att experiment har visat att spridningen av viruset i luften minskar med munskydd, så kanske det är något man ska ta till sig. En stor del av världen använder munskydd. Vissa länder till och med lagstiftar om det. Ska vi i Sverige tro att så många har helt fel?

Svenskarna borde bära munskydd när vi vistas inomhus, tycker Annika Linde. ”Att den som bär munskydd skulle riskera att sprida smittan genom att han eller hon rör skyddet och får viruset på fingrarna är heller inte bevisat”, säger Annika Linde.
Svenskarna borde bära munskydd när vi vistas inomhus, tycker Annika Linde. ”Att den som bär munskydd skulle riskera att sprida smittan genom att han eller hon rör skyddet och får viruset på fingrarna är heller inte bevisat”, säger Annika Linde. Foto: Alexander Mahmoud

Någon stängning av hela samhället tror inte Annika Linde på och hon konstaterar att det finns andra länder som haft hårda stängningar som Belgien, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien och trots det inte fått bättre effekt än Sverige. Förklaringen skulle delvis kunna vara att man bor betydligt tätare än i Sverige eller att man stängt för sent i spridningsförloppet.

– Danmark är också ett relativt tätbebyggt land som har klarat sig betydligt bättre. Samtidigt klarar inget land att vara helt stängt för länge, oavsett hur många dödsfall man haft. Folk orkar inte, vare sig ekonomiskt eller psykologiskt. Där måste jag ge våra svenska strateger rätt, vår strategi är mera långsiktigt hållbar tror jag. Samtidigt har den kanske gett oss en onödigt stor smittspridning, svår sjuklighet och död – och ändå inte en ordentlig flockimmunitet.

Frågan om flockimmunitet förde Annika Linde fram i en intervju i DN den 14 mars. Nu ser hon att vägen dit kan bli lång om smittan sprids så långsamt som den nu verkar göra.

– Om viruset har en lägre smittspridningshastighet så har vi kanske lång tid kvar till flockimmunitet. Ju mindre smittsamt desto längre tid tar det nog trots att färre behöver vara immuna för flockimmunitet om virus sprids sämre, säger hon.

Sverige har hittills valt en annan väg än övriga världen, något som både har kritiserats och setts som ett exempel för hur framtida pandemier kan komma att hanteras. Samtidigt sticker Sverige ut i jämförelse med de övriga nordiska länderna som i större utsträckning har stängt stora delar av sina samhällen och haft betydligt lägre dödstal.

– Jag tror inte att vår strategi på sikt kommer att ge det bästa utfallet, säger hon.

Det Linde är särskilt kritisk mot är hur skyddet av de äldre har skötts. Här menar hon att det har brustit i kommunikationen mellan Folkhälsomyndigheten, andra myndigheter och kommunerna och att Sverige saknade en strategi för hur man skulle agera för att skydda äldre och andra inom olika typer av omsorg om landet drabbades av en pandemi:

– Strategin som framfördes var att personal som var sjuk skulle hålla sig hemma, alltid vara noggrann med handhygien och att ingen anhörig skulle besöka äldreboenden. Den visade sig ju vara fullständigt otillräcklig med tanke på alla de riskmoment för spridning som finns med det arbetssätt man måste ha när man vårdar människor. Man underskattade problemet. Det var en klar felbedömning.

Vad var det som brast?

– Man kan sprida infektioner innan man blir sjuk och vissa människor får inga symptom alls trots att de utsöndrar mycket virus i näsan. Det kan till exempel också ha handlat om att personal som jobbar på timmar inte har haft råd att vara borta och gått till jobbet trots milda symptom. Sedan var det brist på skyddsmateriel och på instruktioner och kunskap om hur den skulle användas.

Foto: Johan Nilsson/TT, Johan Nilsson/TT

Att skilja sjuka och friska äldre åt, att provta personal och de som vårdas så att man vet om det är coronavirus eller inte som en person har fått och att hålla de smittade isolerade hade varit nödvändigt för att minska sjukspridningen och dödstalen, menar Linde. Men lika viktigt hade en samverkan mellan olika myndigheter varit så att man verkligen visste att det fanns en fungerande plan för hur äldreomsorgen skulle klara en pandemi innan man deklarerade att man skulle ”skydda de äldre”.

– De som bestämmer hur man ska sköta en pandemi måste ju veta om det är möjligt att göra detta i praktiken. Inspektionen för vård och omsorg, Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skulle haft den kunskapen och informerat Folkhälsomyndigheten om det fanns tillräcklig beredskap att skydda de äldre. Men det har uppenbarligen helt saknats en övergripande kunskap om vilken beredskap som faktiskt fanns. Det avslöjar väldiga samordningsbrister där den ene skyller på den andre. Och, i grunden är det regeringen som tillåtit detta hända.

Vid en presskonferens för någon månad sedan konstaterade WHO:s Europachef Dr Hans Henri P. Kluge att omkring hälften av alla dödsfall i Europa har inträffat på äldreboenden och vårdhem. Sverige är på det sättet inte unikt. Coronaviruset slår särskilt hårt mot äldre och de som redan har ett nedsatt immunförsvar. Om dessa utvecklar covid-19 kan sjukdomen bli livshotande och i en rad länder gick myndigheterna tidigt ut och varnade för hur äldrevården kunde komma att drabbas.

Att äldrevården inom de övriga nordiska länderna inte påverkats på samma sätt som i Sverige beror enligt Annika Linde på att man i övriga Norden lyckades stoppa smittspridningen i samhället i övrigt och därmed gjorde det mindre troligt att personal skulle bära med sig viruset till jobbet. Ju färre smittade i samhället desto mindre risk att smittan tar sig in på äldreboendena.

Annika Linde tror att våra nordiska grannar kan komma att klara av att öppna sina samhällen igen utan att det behöver betyda att smittan åter tar fart.

– Men ingen vet förrän i slutändan, då det är över. Just nu är det så många saker kring det här viruset som vi inte har kunskap om att det är omöjligt att säga vad som kommer att hända. I klokskap ingår att våga ompröva sina egna ställningstaganden och våga säga det.

Pandemihanteringen har försvårats av brist på skyddsutrustning och mediciner, och att det mesta produceras i Asien har varit ett stort problem. Annika Linde tror inte att vi i Sverige kan egenproducera mer än en liten del, men att man borde se till att mer tillverkning förläggs inom EU. Om en liknande pandemi åter drabbar världen gäller det för EU att vara förberett för att kunna hjälpa alla medlemsstaterna:

– Då måste det finnas färdiga avtal så att medicin, skyddsutrustning och vaccin kan distribueras till alla. Det får inte bli så att det land där tillverkningen sker plötsligt säger att man behåller det man tillverkar för sig själv.

– Men den svåra biten är alltid att minnas minnesbetan tillräckligt länge. Att komma ihåg vilka bristerna var senast det hände, så att de verkligen blir åtgärdade tror Annika Linde.

Läs mer:

Sverige ses som riskfaktor i de andra nordiska länderna

Tegnell om nordiska oron för Sverige: ”Är inte svenskar som åker till Norge som tar smittan dit”

Ämnen i artikeln

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt