Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-04 17:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/antje-jackelen-ser-krisen-som-en-tid-for-lardom/

Sverige går samman

Antje Jackélen ser krisen som en tid för lärdom

Foto: Henrik Montgomery/TT

Ärkebiskop Antje Jackelén beskriver krisens tid som en tid för lärdom. En tid då många existentiella frågor blir tydligare. 

– Det är viktigt att vi tar oss tid för de större frågorna, som hur vi vill leva med varandra, säger hon. 

”Kyrktornen är som orienteringsmärken i det svenska landskapet. Man kan jämföra dem med fyrtorn som behöver lysa särskilt när det stormar”, förklarar Antje Jackelén. 

För stormar gör det just nu - och många har tillfälligt ändrat sin livsstil, även Antje Jackelén.

Ärkebiskopen har precis avslutat ytterligare en inspelning av en andakt i Uppsala domkyrka som sedan ska läggas upp på hemsidan. Hon ser kyrkans uppdrag som viktigare än någonsin. Även om kyrkan haft samma uppdrag i 2000 år och under många stora samhällskriser så har coronakrisen medfört helt nya utmaningar. 

– Församlingarnas grundhållning nu är att ställa om istället för att ställa in. Vissa saker har därför flyttats ut på nätet. Uppfinningsrikedomen är stor i en församling. I Uppsala stift ordnades en drive in vid gudstjänsten i söndags. Det kom så många att gudstjänsten fick dubbleras, säger hon.

Hon är tagen av människors sätt att gå samman och hitta lösningar. Det visar att vi på mycket kort tid kan ställa om ett helt samhälle för att rädda liv, menar hon.

– Jag tror att vi har en självbild i vårt land, att vi inte tränger oss på varandra i första taget. Men när någon ber om hjälp så ställer vi också upp. 

Antje Jackelén menar att tiden nu är inne för samhället och enskilda att fundera över hur man vill komma ut på andra sidan krisen. 

– Vi ska inte skyla över att det är orons tid, men det är också besinningens tid där vi kan reflektera, och dra lärdomar. 

Vilken typ av frågor möts ni av i kyrkan just nu?

– Det är många existentiella frågor som blir tydligare i dessa kristider. Hur vi egentligen vill leva med varandra, hur hanterar vi frustration, oro och stress. Sen finns det lidande, många människor har upplevt och kommer att uppleva att någon som står en nära dör.

– Vi får naturligtvis en del frågor om begravningar, då brukar vi säga att det är viktigt att inte skjuta upp dem. För det är viktigt att få ha en ceremoni och inte för långt efter dödsfallet, så att sorgen kan komma igång och man kan leva igenom den.

Hur märker ni av människors oro?

– En del människor har nästan mer än någonsin att göra, för andra är det tvärstopp. Båda situationerna kan vara stressande i sig. Det kan ta tid att ställa om och landa när det har tagit tvärstopp, men det finns en möjlighet att möta sig själv och andra mer på djupet. Ställa frågan, vad som egentligen är viktigast och hur vi vill leva när krisen väl är över.

– Flera känner en oro över att kanske förlora jobbet, hur den ekonomiska situationen kommer att utveckla sig och hur det kommer att påverka samhället. Där blir det också väldigt tydligt att Sverige inte är en ö utan att vi alla är i detta tillsammans. Hela mänskligheten. Det kan vara en hjälp för oss att titta utöver våra egna sammanhang. 

Vilka behov har blivit synliga? 

– Behovet av gemenskap och närhet. Isoleringen ställer också krav, vi vet att det är en risk för kvinnor och barn som inte har ett tryggt hem. Kyrkan och andra organisationer uppmärksammar och försöker att arbeta med det.

Hur räcker ni till? 

– Vi har redan för några veckor sedan förstärkt kring jourhavande präst, flera jobbar och tiderna är utökade, eftersom vi märkt att antalet samtal och chattar har ökat avsevärt. Man kan också alltid vända sig till sin lokala församling för själavård. 

Vad har du själv förvånats över/fått syn på under den här tiden?

– Det finns en skrift av Martin Luther från 1520-talet när pesten härjade om man ska fly från död i farsot. Och det som slog mig var att även om det var i uråldrigt språk så var grundråden var faktiskt väldigt lika. Råden säger: ta ansvar för dina medmänniskor, lyssna på medicinska råd, utsätt dig inte för onödiga risker och särskilt, var omdömesgill, måna om de mest utsatta och förtrösta på Gud.

Vad tänker du om all den kapacitet som kommer fram hos människor - och det faktum att Sverige går samman för att hitta kreativa sätt att hjälpas åt?

– Det är väldigt bra, glädjande att se!  Det är bland det bästa vi kan göra. Vi ser många goda exempel och kan hoppas på att det inte bara är viruset som smittar av sig utan även goda initiativ. 

– Normalt visar vi omsorg om varandra genom närhet. Nu lär vi oss att visa omsorg genom att hålla distans. Det känns förstås bakvänt för oss, men jag tycker att många gör det på ett bra sätt och tar ansvar för varandra. 

Allt fler församlingar har gått över till att sända live, vad är fördelarna och utmaningarna med det?

– Det är aldrig samma sak som att träffas, men samtidigt märker vi att det uppskattas och att det är människor som inte tidigare kommit in genom kyrkportarna som tittar nu. Jag har inte några siffror från Sverige men såg från Norge att 1,5 miljoner norrmän har sett gudstjänster på nätet, en ökning med 2500 procent. Det skapar gemensamhet ändå.

– Samtidigt är det många som tar ett skutt framåt i digitaliseringen, det är till största del en fördel att arbeta upp dessa kanaler. Det är intressant att se hur det här kommer att se ut framöver, och vilka möten vi kan fortsätta ha i digital form.

Hur upplever du själv att begränsas i dina sociala kontakter och rörlighet?

– Jag har ganska mycket i kalendern, i början skapades en hel del luckor. Men de har snabbt fyllts på av nya möten och andra saker som poppat upp och blev nödvändiga till följd av den här krisen. 

– Jag längtar som många andra att kunna träffas igen utan restriktioner. Det är en hel del resor som jag skulle ha gjort som inte har blivit av, vilket är en ganska stor omställning. 

– Men när vi ser meningen med att göra en uppoffring så är det lättare att acceptera den. Nu är det viktigt att vi skyddar varandra. 

Vad har du själv för planer för påsken?

– Jag leder påsknattsmässan i Uppsala domkyrka, och den sänds på webben. Jag leder också gudstjänsten på annandagen i domkyrkan. Sen har jag lite intervjuer inbokade, och texter som jag behöver skriva nu som inte hade skrivits annars. 

– Min rytm bestäms mycket av gudstjänsten under de här dagarna men jag ser också fram emot några luckor i schemat. Det är viktigt för de som är under en speciell anspänning nu, att ta tillvara på möjligheter för påfyllning och återhämtning, annars är risken att vi fattar beslut som är dåliga. 

– Det ska inte underskattas att vara ute och gå, vi bearbetar i de stunderna när vi bara låter tankarna gå. Det är viktigt. 

Vilket budskap är viktigast för dig att nå ut med som ärkebiskop i denna tid?

– Kyrkan står stabilt, trygg och öppen även i tider av kris. För mig är det viktigt att säga att vi behöver ta hand om oss själva och andra, men inte glömma bort att världen är större än våra egna kretsar. Och så tänker jag att det är viktigt att vi tar oss tid för de större frågorna hur vi vill leva med varandra, träna på vår andliga motståndskraft. Hålla ut i det hela och hålla fast i det som vi allra innerst vet är rätt, sant och vackert.