Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Först när äldre kvinnor anses attraktiva kan vi nå jämställdhet

Kvinnlig makt leder inte automatiskt till sexuell dragningskraft, skriver DN:s Åsa Beckman.

På en middag under Bokmässan satt jag vid samma bord som en av våra mer kända författare. Under kvällen kom en strid ström av människor fram och pratade med honom, berömde hans senaste roman och levererade små välavvägda analyser av hur boken utvecklat hans, som många poängterade, viktiga författarskap.

En del av dem var yngre kvinnor som kramade om honom och tog selfies där de kysste honom på kinderna. Det var uppenbart att det runt den här 70-plussaren fortfarande fanns ett starkt skimmer. Detta var en kulturman som inte bara ansågs intellektuellt attraktiv utan också sexuellt tilldragande.

Jag satt och sippade mitt vita vin och tittade intresserat på dansen runt honom och försökte tänka mig hur det skulle vara om någon av våra stora kvinnliga författare i samma ålder satt där omsvärmad av olika yngre män.

Det gick inte att föreställa sig.

Kvinnlig makt leder inte automatiskt till sexuell dragningskraft.


I dag har vi mängder av betydande kvinnliga konstnärer, författare, regissörer, och kvinnor som leder teatrar, konsthallar och förlag. Man kan fortsätta att svepa med blicken över resten av samhället: där finns kvinnliga vd:ar, partiledare, koncernchefer.

Alla de här kvinnorna har makt, de väcker respekt, de beundras – men deras ställning tycks inte på samma självklara sätt föra med sig att de ses som erotisk attraktiva. Kvinnlig makt leder inte automatiskt till sexuell dragningskraft.

Vad beror det på?

Kanske handlar det om någon sorts mental och fysisk eftersläpning. Genom historien har kvinnor behövt utveckla en stark attraktion till män i centrum eftersom de inte fått vara där på egna meriter. Det har varit ett sätt att kanalisera sin längtan efter att få vara där det intressanta händer. Och män? De har alltid använt sig av och putsat på den här centrumsexualiteten.

Att kvinnor just nu kliver fram överallt i samhället borde rimligtvis göra att laddningen hos männen i maktens centrum minskar, men erotisk omprogrammering tar tid.

Och så är det detta med synen på kroppen. Vad är det egentligen som gör att den mogna kvinnliga kroppen anses förlora sin attraktionskraft? Visst försvinner fortplantningsförmågan, men strikt objektivt är det svårt att hävda att kvinnor skulle åldras på ett mer ofördelaktigt sätt än män. Rynkorna och fårorna är identiska, hudens tunnhet likadan, tyngdkraften är densamma. Jag menar, lite hängiga bröst är väl helt jämförbart med en lite hängigare pung?

Jag har börjat tro att vi kvinnor faktiskt får betala ett ännu högre pris än vi hittills förstått för att våra kroppar är så exponerade i medier, reklam och kultur. Det som under vissa år, mellan låt oss säga 15-35, kan kännas som en klar fördel (jo, för det är det ju också vid sidan av utseendestressen) förbyts senare i livet i dess motsats. Varje rynka som tar oss längre från åren då våra kroppar ansågs peaka blir mer skoningslös. Vårt fall från den idealiserade kroppen blir så mycket mer dramatisk.

Så det är därför en grånad manlig författare i godan ro kan sitta på en bokmässemiddag och ändå anses tilldragande. Hans status och makt har den förunderliga förmågan att liksom överflygla åldrandet. Hans position är och förbli mer iögonfallande än hans kropp.

Jag ser det ske framför mig, men det går ändå inte att begripa hur otroligt mycket detta präglar våra liv. Full jämställdhet kommer inte att kunna uppnås förrän också äldre kvinnor anses attraktiva.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.