Kommissionens betänkande är på 6.000 sidor och kom i december. Avsnittet om JK:s och regeringens ansvar för åsiktsregistreringarnas omfattning har tidigare inte uppmärksammats i debatten.
Politisk åsiktsregistrering förbjöds enligt svensk grundlag redan 1969. Sedan dess räcker det inte med att tillhöra en organisation eller ett parti för att Säkerhetspolisen ska få tillgripa registrering.
För att komma undan förbudet gjorde Säpo åtskillnad mellan det centrala registret och vad som kallades arbetsanteckningar. Där fick även uppgifter om vaga misstankar och prenumerationer på vänstertidningar noteras.
Efter 1969 gick det inte att registrera folk enbart därför att de var medlemmar i vpk. Enligt en hemlig bilaga var det dock tillåtet att registrera medlemmar av SKP och KFML(r) som ansågs vara särskilt samhällsomstörtande. Vpk-are och FNL-are kunde dock antecknas i arbetsanteckningarna.
JO Gunnar Thyresson granskade verksamheten 1972 utan att komma med några invändningar mot systemet med arbetsanteckningar.
År 1973 informerades Rikspolisstyrelsen av statssekretaren i justitiedepartementet att ordningen godkänts av justitieminister Lennart Geijer.
Men det läckte ut i medierna att Säpo ägnade sig åt olaglig åsiktsregistrering. Därför fick JK Hans Stark år 1988 i uppdrag att undersöka saken.
Han lämnade sin rapport 1990 - utan anmärkning. Men i en hemlig del i rapporten skriver han om ett fall där det 1974 antecknades att "X" prenumererade på tidningen Proletären. När "X" 1982 registrerades för att ha delat ut flygblad följde prenumerationen med.
Slutsatsen, menar kommissionen är enkel. "X" blev i verkligheten registrerad 1974 och detta för en så oskyldig sak som en tidningsprenumeration. JK borde av detta insett att Säpo i verkligheten sysslade just med otillåten åsiktsregistrering, skriver forskaren Ulf Eliasson.
Dåvarande chefen för Säpo, Mats Börjesson (1988-1994), blev häpen över JK:s brist på reaktion. Själv ansåg han att det hela var olagligt. Säpos jurist hade vid samma tid utrett frågan och dragit slutsatsen att "anteckningarna måste anses strida mot grundlagens regel om politisk registrering och även mot den specialreglering som gäller för Säpos register".
Men, säger Mats Börjesson nu i efterhand till kommissionen, Säpo fortsatte medvetet med sin olagliga hantering eftersom det hade varit förmätet att hävda den saken när nu vare sig JO eller JK hade haft någonting att invända.
Kommissionens slutsats är att de som varit satta att övervaka att myndigheterna följde lagarna, bland annat JO och JK, i stället själva blev de som stimulerade och godkände de systematiskt olagliga registreringarna.
Kommissionen skriver, vilket är i sammanhanget hårda ord: "Trots förbudet har åsiktsregistrering förekommit. Regeringens föreskrifter präglades av dubbla budskap. På så sätt kunde man tillmötesgå en politisk opinion och samtidigt ge Säpo de befogenheter som man ansåg nödvändiga med hänsyn till rikets säkerhet. Säpo har i arbetsregister i betydande omfattning noterat uppgifter i strid med åsiktsregistreringsförbudet."
År 1998 upphörde registreringarna. Registernämnden, som är en granskande nämnd under justitiedepartementet, satte stopp för att Säpo lagt över anteckningar på data.
Att bli registrerad i Säpos register var en sak som kunde få mycket allvarliga konsekvenser. 411.000 tjänster var skyddsklassade år 1990.
En förfrågan hos Säpo var obligatorisk före anställning. En anteckning som lämnades ut, i hemlighet, var i princip lika med uteblivet jobb. De utpekade kunde vara helt oskyldiga, men fick ingen möjlighet att förklara sig.
Det gällde inte bara försvarsanknutna arbeten. Svartlistning förekom även vid exempelvis Sveriges Radio.
Men osäkerheten gäller fortfarande.
Kommissionen skriver: "Kommissionen konstaterar att det även i dag finns en påtaglig risk för att förbudet mot åsiktsregistrering överträds i samband med övervakning av personer verksamma i politiska ytterlighetsgrupperingar."
