Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Återvinning i toppklass – ändå växer sopberget

Grafik: Maria Westholm

Svenska folket blir bättre och bättre på återvinning visar ny statistik. Ändå minskar inte avfallet. Merparten kommer från gruvindustrin – som subventioneras kraftigt trots att forskning visar att återvinning är minst lika effektivt.

Andelen återvunna plast-, pappers- och metallförpackningar slog rekord 2013 och även för glas och tidningar var resultatet mycket högt. Det visar ny statistik från Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI, som sammanställer siffror både från hushåll och företag.

Sverige har länge ansetts tillhöra de absolut bästa länderna i världen när det gäller källsortering och återvinning och FTI:s sammanställning visar bland annat att återvinningen av glasförpackningar under flera år legat runt 90 procent eller över.

Lägst återvinningsgrad har plastförpackningar som ligger på omkring 30 procent. Här finns alltså stora möjligheter till förbättringar, men sett ur miljösynpunkt är det ändå ett litet problem.

– Den stora utmaningen är att bryta trenden med ökande avfallsmängder, säger Tomas Ekvall, forskare på IVL Svenska miljöinstitutet.

Enligt honom håller återvinningen nätt och jämnt jämna steg med utvecklingen av sopor och slaggprodukter och totalt sett minskar därför inte mängden avfall.

När det gäller FTI:s statistik gäller den dessutom endast produkter som omfattas av producentansvar. Sett till det totala avfallet som årligen produceras i Sverige är det en försvinnande liten del.

Absolut mest avfall – drygt 80 procent – produceras av gruv­industrin. Detta består främst av så ­kallat gråberg, det vill säga bergmassor som sprängs bort för att komma åt malmen, samt sand och grus som blir över efter anrikningen av malmen. Anrikningssanden måste tas om hand noggrant eftersom den ofta innehåller metaller som annars riskerar att läcka ut och skada naturen.

De senaste åren har det satsats hårt på den svenska gruvsektorn. Regeringen har bland annat beslutat om miljardbelopp till gruvrelaterad infrastruktur. ”Vår gruvnäring och vår järnmalm är ju för oss vad oljan är för norrmännen”, sa Fredrik Reinfeldt i samband med en av dessa satsningar i höstbudgeten 2012.

Förra året presenterade regeringen även en ny mineralstrategi.

– Fast egentligen skulle man kunna kalla den för gruvstrategi. Visserligen nämns begrepp som hållbarhet över 40 gånger, men det saknas satsningar för att öka metallåtervinningen, säger Nils Johansson, forskare inom industriell miljöteknik vid Linköpings universitet.

När det ett år efter att den nya strategin presenterats anordnades ett uppföljande mineralforum fanns inte en enda representant för återvinningsindustrin med.

– Det är beklämmande. Och då har vi flera stora metallåtervinningsföretag i Sverige, som Stena Metall och Ragnsells, säger Nils Johansson.

I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel uppskattas statens subventioner till gruvnäringen till över 30 miljarder kronor årligen. Förutom infrastruktursatsningar har gruvnäringen både lägre energi­skatt och lägre koldioxidskatt än återvinningssektorn. Statens anslag till forskning på gruvområdet är dessutom avsevärt högre än till återvinningsområdet.

Enligt Nils Johansson råder inget tvivel om att gruvnäringen skapar arbetstillfällen och är viktig för Sverige.

Det som är problematiskt är enligt honom att idén om att metaller finns i underjorden och måste brytas och grävas upp är så totalt dominerande. Men faktum är att metallhalterna i malm ofta är mycket lägre än bland avfall som skulle kunna återvinnas.

– Exempelvis struntar man i dag ofta i att gräva upp kablar under marken för att det blir billigare att dra nya. Och det är alltså nästan helt ren koppar. Samtidigt bryter vi malm ur marken där kopparhalten kan vara så låg som 0,2 procent.

Fakta.

Mängden avfall från hushållen 2012 mot­svarade 439 kilo avfall per person. Det var en ökning med 10 kilo, eller 4 procent, jämfört med 2010.

Under samma period ökade mängden ”farligt avfall” från hushållen med 12 procent. Framför allt är det skrotade bilar och impregnerat trä som ligger bakom ökningen.

”Farligt avfall” är en administrativ klassning som är gemensam inom EU. Det handlar bland annat om kemiska rester, olja, elavfall och uttjänta fordon.

Naturvårdsverket framhåller att det inte nödvändigtvis betyder att övrigt avfall är ofarligt.

Exempelvis är en stor del av avfallet från gruvindustrin sand som ofta innehåller metaller som riskerar att läcka ut och skada naturen och därför måste tas omhand på särskilt sätt, ändå klassas den inte som ”farligt avfall”.

Drygt 2,7 miljoner ton ”farligt avfall” producerades totalt i Sverige 2012.

0,4 miljoner ton av detta kom från hushållen.

0,6 miljoner ton från gruvindustrin.

1,7 miljoner ton står övriga industrier och verksamheter för, där den största delen kommer från byggverksamhet.

Källa: Naturvårdsverket

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.