Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Bidrag ökar till forskning – men lämnas orörda

Torbjörn von Schantz, rektor på Lunds universitet.
Torbjörn von Schantz, rektor på Lunds universitet. Foto: Kennet Ruona

Runt om på landets universitet och högskolor ligger närmare 17 miljarder kronor som ska gå till forskning oanvända.

– Det är ett bekymmer att pengar läggs på hög, säger Torbjörn von Schantz, rektor på Lunds universitet.

De statliga bidragen för forskning till Sveriges universitet och högskolor har ökat stadigt under de senaste åren. Lika stadig är tendensen att bidragen inte används.

För fem år sedan undersökte Riksrevisionen de oförbrukade forskningsbidragen, som då låg på 12,8 miljarder. Rapporten utlöste en stor debatt och regeringen gav universitet och högskolor i uppdrag att i fortsättningen göra prognoser för hur lång tid det ska ta för pengarna att spenderas.

En förklaring som dåvarande Högskoleverket förde fram var att forskningsbidragen hade ökat markant och att lärosätena haft svårt att ställa om sina verksamheter till det.

Trots att flera lärosäten, exempelvis Umeå universitet, jobbat aktivt med frågan sedan dess och lyckats minska pengahögarna, har de ökat på andra högskolor och universitet. DN har granskat de oförbrukade bidragen för 2014. Nu uppgår de till 16,9 miljarder kronor.

– Problemet kvarstår. Vetenskapsrådet har fått i uppdrag att jobba med ökad långsiktighet och göra det lättare för forskarna att använda pengarna. I övrigt verkar det inte ha skett så mycket, säger Nina Gustafsson Åberg, revisor på Riksrevisionen.

Forskning i Sverige finansieras genom bidrag, dels statliga från framför allt Vetenskapsrådet, dels privata från stiftelser och företag. Oförbrukade forskningsbidrag innebär alltså utbetalade pengar som inte har kommit till användning. Varför de inte har spenderats finns det olika orsaker till. Lång startsträcka i forskningsprojekt, tröga organisationer och utbredd anställningsotrygghet pekas ut som tänkbara alternativ.

– Många forskare är bara anställda så länge som de har bidrag. Då finns det incitament för forskarna att pussla så att bidraget ligger kvar så länge som möjligt. Det skulle kunna finnas en ökad effektivitet. Pengarna skulle kunna användas till forskning som kan produceras nu, säger Nina Gustafsson Åberg.

Lunds universitet toppar listan över lärosäten med oförbrukade bidrag – 3,3 miljarder blev överstående 2014. Rektor Torbjörn von Schantz ser detta som bekymmersamt.

– Jag förstår att det kan vara ­iögonfallande. I början berodde det på att vi fick flera stora investeringar i starka forskningsmiljöer och systemet hade ingen beredskap för att hålla jämna steg med pengarna, men man tycker att det borde ha hämtat sig nu, säger han.

Torbjörn von Schantz tror att en orsak till de stora beloppen är en osäkerhet i hela universitets­sektorn.

– Vi kan göra något åt detta genom att skapa en större trygghet. Ministern pratar om längre budgetcykler. Det tror jag är precis vad som behövs för att medarbetarna inte ska känna att man behöver de här gigantiska marginalerna.

Även Karolinska institutet ligger högt på listan över lärosäten med stora summor i oförbrukade bidrag.

– Vi har omställningsproblem. Det tar tid från det att man får pengarna till att gå upp i skala. Vi gör allt vi kan för att komma tillrätta med den saken. Hamstring är ett jätte­problem i vissa avseenden, men främst är det ställtider det handlar om, säger universitetsdirektör Per Bengtsson.

Bilden av osäkerhet som orsak till pengahamstrandet delas av ett 20-tal forskare DN har talat med. Få vill vara med i artikeln med namn – bidragsfrågan är känslig – men samstämmighet råder kring att något är fel med systemet.

Forskare lägger i regel stor tid på att skriva bidragsansökningar och det är svårt för många att få finansiering – trots att det alltså ligger miljarder i bidrag på hög runt om på lärosätena.

– 10 procent av forskarna har fått 50 procent av medlen. Jag tror att det fortfarande är en förklaring, säger Mats Ericson, ordförande för Sveriges universitetslärarförbund och professor i industriell arbets­vetenskap på KTH.

Utöver problemet med osäkra villkor och hamstring som följd, tycker Ericson att ett grundproblem är den stora satsningen på få projekt.

– Det finns de som skulle kunna forska, men man har en idé om att bara de allra bästa ska få. Men de bästa hinner inte förbruka det de får.

Vetenskapsrådet står för en stor del av de statliga forskningsbidragen. Där är Pär Hyenstrand verksamhetscontroller.

– De oförbrukade bidragen har ökat i kronor räknat, men den intressanta frågan är omsättningen. Pengarnas omsättningstid har minskat sedan 2010. Riksrevisionen har inte gjort analysen av omsättningstiden, säger han.

I allmänhet tror han att de oförbrukade bidragen främst är en effekt av den stora ökningen av forskningsbidrag under de senaste tio åren.

Även Universitetskanslersämbetet gör en liknande analys i en rapport från 2014. Myndigheten ser dock en risk för att den ökande mängden oförbrukade bidrag kan uppfattas som bristande effektivitet och leda till minskade framtida bidrag. ”Ökar bidragsinkomsterna är det rimligt att de oförbrukade bidragen också ökar, men på sikt borde det även leda till en större verksamhet.”

Nina Gustafsson Åberg på Riks­revisionen står fast vid att pengarna omsätts för sakta, även om omsättningen har ökat sedan 2010.

Vetenskapsrådet säger att ni inte har gjort omsättningsanalysen?

– Ibland när vi granskar tycker myndigheter som berörs att vi har fel verklighetsuppfattning. Jag förstår precis att de säger så. Vi tänker på problem och funktionssätt från olika perspektiv.

Fotnot: Handelshögskolan i Stockholm ingår inte i undersökningen, då den inte erhåller basanslag för forskning och forskarutbildning på samma sätt som övriga lärosäten. De konstnärliga högskolorna respektive Gymnastik- och idrottshögskolan är inte heller med i urvalet.

Så ser det ut i andra länder

Utbildning en tysk hjärtefråga

Berlin. Högskoleutbildningen har varit en hjärtefråga för Tysklands förbundskansler Angela Merkel sedan hon kom till makten för tio år sedan. Tyskland satsar årligen motsvarande cirka 250 miljarder kronor på högskolorna – fyra femte­delar kommer från delstaterna och en femtedel från regeringens budget.

Sedan 2005 har regeringen infört ett så kallat excellensinitiativ för att lyfta de bästa universiteten till världsklass. Inom ramarna för detta initiativ delas motsvarande drygt 2,5 miljarder kronor (280 miljoner euro) ut årligen i form av särskilda statliga anslag.

Pengarna används, skriver utbildningsministeriet i ett mejl till DN.

Universitet i världstoppen

London. Storbritannien vill profilera sig som en forskarnation och universiteten Cambridge och Oxford tillhör världens främsta. Landet drar därför till sig forskare och finansiellt stöd från hela världen. Regeringen som styrde 2010–2015 frös de statliga anslagen till forskning på oförändrade nivåer (de höjdes alltså inte) i ett led att få bukt med landets ekonomiska underskott.

Statliga myndigheten HEFCE anslår i år motsvarande 20 miljarder kronor och är största forsknings­finansiären för universitet i England. Nordirland, Skottland och Wales har sina egna system.

Dessutom finns statliga forskningsråd liksom många privata stiftelser och välgörenhetsorganisationer.

Världens näst största privata stiftelse, efter familjen Gates, är brittiska Wellcome Trust som fördelar runt 9 miljarder kronor årligen och är en viktig finansiär för forskning vid Oxford.

Forskarnas förlovade land

USA. USA har länge varit ett förlovat land för forskare, som hemvist för många av världens bästa universitet och forskningsinstitut. Mer än 50 000 patentansökningar görs ­varje år i USA, enligt World Intellectual Property Organization, vilket är mer än hälften av det globala antalet patentansökningar.

Men efter finanskrisen 2008 har statliga bidrag till forskning minskat kraftigt och på senare år har privata bidrag börjat utgöra en allt större del av forskningsstödet. Mång­miljardärer som Michael Bloomberg, hedgefond-vd:n James Simons, industrimannen Charles Koch och Microsofts grundare Paul Allen och Bill Gates tar större roll i forskningens finansiering. ”På gott och ont börjar vetenskapsforskningen på 2000-talet att präglas allt mindre av nationella prioriteringar och mer av de enskilda preferenserna hos individer med gigantiska förmögenheter”, säger Steven Edwards, en analytiker på American Association for the Advancement of Science, till New York Times.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.