Inför en familjesemester i Bangkok i mitten av 2000-talet mejlade jag Nils Horner. Jag ville porträttera honom för Expressens kultursida. Och såg framför mig ett idolmöte i någon lagom korrespodentromantisk miljö. En veranda, kanske. Med prunkande klängväxter och en svag doft av opium.