Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Björn af Kleen: Kamratfostran har länge varit kärnan i internatkulturen

Foto: JESSICA GOW / TT

Lundsberg, internat­skolan i Värmland, skapar svarta rubriker igen. Denna gång på grund av en backanal på elevhemmet Gransäter den 27 augusti i år. Fjorton elever förtärde ”stora mängder” alkohol i ett ledigt sovrum på nedervåningen mellan midnatt och halvfyratiden.

Morgonen efter fann personal rummet belamrat med spritflaskor och askfat. Eleverna hade fimpat och lämnat brännmärken i madrass och sänggavel. Det fanns gott om ”eldbefängda (sic) textilier, filtar och täcken” som kunde ha fattat eld på det hem där både kronprins Gustav Adolf och Sigvard Bernadotte huserat.

En elev som redan hade dragit på sig två skriftliga reprimander för drickande är avstängd från skolan sedan dagen efter festen. Eleven har överklagat skolans beslut att stänga av honom i två terminer till förvaltningsrätten i Karlstad.

Straffet kan verka strängt, särskilt om man jämför med strykjärnsmisshandeln för två år sedan. Det var då tredjeringare från just Gransäter välkomnade nyanlända pojkar på elevhemmet Björke med ett uppvärmt strykjärn. Två treor tvingades betala 40 dagsböter vardera för vållande till kroppsskada men fick samtidigt gå kvar på skolan. Nu handlar lärosätet mer resolut: eleven som försov sig den 28 augusti i år går miste om sitt sista år på Lundsberg.

Reaktionen tyder på att skolan försöker förändra sig, eller åtminstone har insett vikten av att handla när regelbrott riskerar att nå offentligheten. ”Risken att det sprider sig ett rykte bland elever och föräldrar – att skolan accepterar alkohol- och drogmissbruk – leder i första hand till ett medialt brus”, skriver Lundsberg i en inlaga till förvaltningsrätten. Medierna kan i sin tur riskera att påverka marknadsunderlaget, att ”föräldrar och presumtiva elever helt enkelt väljer ett annat alternativ framför Lundsberg”.

Det sker ofta under just terminsstarten då nyanlända ska skolas in i lojalitet och underordning. Historiskt har sexuellt våld förekommit.

Superiet på Gransäter är en fin illustration till historikern Petter Sandgrens nya bok ”Internatskolorna. Att fostra en elit” (Atlantis). Petter Sandgren lär oss att ”kamratfostran” länge varit kärnan i internat­kulturen. Elevernas självstyre, att man uppfostrar varandra i en åldershierarki, har medeltida anor. På engelska kallar man systemet ”fagging” efter ”fagott”, det knippe med träpinnar som yngre elever hade till uppgift att lägga på brasan i Winchester College i 1400-talets England, en sed som övervakades av äldre kamrater.

Att utmana gränser är en beståndsdel av kamratfostran. Det sker ofta under just terminsstarten då nyanlända ska skolas in i lojalitet och underordning. Historiskt har sexuellt våld förekommit. Petter Sandgren citerar ett stycke ur skolans egen 100-årsbok då en tidigare elev minns 1940-talet: ”Visst hände det några gånger, när jag kom för sent till läggningen, att någon övernitisk läggmästare lät mig böja över. Jag upplevde då med viss smärta hur fel en bandyklubba kan användas.”

Fördelen med ”Internatskolorna”, en populariserad version av Petter Sandgrens doktorsavhandling, är att vi nu har ett vetenskapligt verk som systematiskt visar upp de ljusa och mörka sidorna i kamratfostrans pedagogik.

I boken finns en rolig demografisk genomgång av alla elever som gått på Lundsberg mellan 1896 och 1996. När matrikeln trycktes 1997 bodde 25 tidigare elever på Strandvägen i Stockholm, 39 i Saltsjöbaden, 41 på Särö, 77 på säteri, 100 i Djursholm. 6 prinsar, 63 baroner och 94 grevar har gått på skolan under 100 år.

Man slår igen studien och frågar sig om dessa elever har hamnat på samhällets solsida trots, eller just tack vare, att de under några formativa år lärde sig utmana regelverket, trycka den glödande cigaretten mot sänggaveln på Gransäter när ingen skulle se.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.