Bloggen har de senaste åtta åren varit stort i Sverige. Och under 2013 var det större än någonsin. DN:s krönikör Emanuel Karlsten listar årets största näthändelser. I dag är det bloggens tur.
1) Trettiotre anledningar
En av årets mest googlade sökfraser var ”varför behövs feminism”. Det är svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget, men bloggen ”trettiotreanledningar” finns enkom för att svara på den frågan. Den skapades efter en tids diskussion om varför sexualiserade bilder på kvinnor är okej att posta på Facebook, men ammande kvinnor inte är det. Sajten är en av tidernas mest spridda på Facebook och blockerades även en tid på Facebook. Efter omfattande protester hävdes blockeringen.
2) Kajjans råd till våldtagna
Det var ett av årets största diskussionsämnen, den friande domen mot pojkarna som misstänktes för gruppvåldtäkt på en flicka i Tensta. Bloggaren ”Kajjan” skrev en bloggpost som fick enorm spridning.
3) Brev till H & M
Tioåriga Uma ville köpa en t-shirt med tv-spelsmotiv. Men den fanns bara på killavdelningen. Uma tyckte det var konstigt och skrev ett brev till H & M och frågade varför. Hennes stolta mamma publicerade brevet på sin blogg och resten är historia. Den enkelt formulerade frågan blev ett effektivt exempel i den genusdebatt som rasat under hela året.
4) ”Aftonbladet betalar oss för att bränna bilar i Husby”
Husby stod i lågor och SVT Debatt-journalisten Joakim Lamotte var på plats för att göra research. Han hör upprepade gånger helt osannolika påståenden om att kvällstidningsjournalister betalar Husbybor för att sätta bilar i brand. Utan att försöka källkolla, eller ens låta kvällstidningarna bemöta påståendena, skriver han en bloggpost om saken där anklagelsen får hänga i luften. Påståendet väcker enorm ilska och kritik och snabbt står klart att allt högst sannolikt är ett missförstånd. Men då är texten och anklagelsen redan väl spridd och etablerad.
5) Om en gruppvåldtäkt och en modig, men extremt utsatt flicka
Det här är nytt för i år. Att poliser som själva deltagit i utredningen efter en tid ger sin bild av händelsen i en egen, privat blogg. ”Konstapelbastian” ger här massor av nya nyanser kring alltifrån förhör till offer angående den uppmärksammade, misstänkta gruppvåldtäkten i Tensta. Bloggposten har också haft större läsning än de flesta traditionella nyhetsartiklar i ämnet, vilket ställer nya frågor om rollen och makten för polisen när den publicerar sig på nätet.
6) Färsk fiskporr, kom och köp
Det är en av de mest bisarra bildserierna i år. Bloggaren Genusfotografen fann att en dansk fisketidning använde nakna kvinnor som poserade med döda fiskar för att vara … sexiga. Bloggposten väckte stor uppmärksamhet, men den danska tidningen slog från sig kritiken och skickade bloggaren en faktura för att tvinga ner bilderna från bloggen. Citaträtten för bildkritik gäller inte för digitala publikationer och Genusfotogafen fick ge med sig. Snart slöt internet upp och bidrog med målade bilder som kunde användas som substitut.
7) Björn Söders och sanningen
Efter att Sverigedemokraternas Björn Söder (bilden) deltog i SVT debatt skrev den SD-kritiska bloggen ”Inte rasist, men” ett inlägg som bemötte fyra felaktigheter från Söder. Det var dräpande och avklädande. Snart drabbades sajten av kraftiga överbelastningsattacker från grupperingar som inte ville se informationen spridas. När andra bloggkolleger publicerade samma bloggpost attackerades även dessa. Snart ryckte landets stora riksmedier ut med sina enorma serverhallar. Att texten stoppades fick därmed större uppmärksamhet och spridning än vad den någonsin hade fått på den ursprungliga bloggen.
8) Mitt namn är My
Expressenkrönikören Marcus Birro har blivit en ständig källa för debatt. Men det var svaret till en krönika där Birro avhandlat den ”aggressiva avarten av feminister” som fick mest uppmärksamhet under hösten. Feministen My Vingren (bilden) skrev en personlig uppgörelse med begreppet feminism och Birro. Det blev en välbehövlig andningspaus i debattens skyttegravskrig.
9) En sak grämer mig
Artisten Timbuktu, eller Jason Diakité som är hans riktiga namn, hade precis hållit ett tal mot rasism som rörde Sverige till tårar. Men komikern Özz Nûjen kunde inte skaka av sig en obehagskänsla. Ska verkligen en av landets största artister behöva vifta med ett pass och bedyra sin kärlek till Sverige? Skulle Ledin ha gjort det? Efter Nûjens bloggpost startades ett upprop där flera artister gick ihop för att göra videoklippet ”Jag är Jason”. Där viftade även Ledin med sitt pass.
Fotnot: Underlag med hjälp från Twingly.