Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-28 03:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/de-sade-sch-och-sedan-skot-de/

Sverige

”De sade 'sch...' och sedan sköt de”

03:39. Jerome Lorenzi var med sin vänner på Bataclan när de plötsligt hörde ljudet från kalashnikov.
Bild 1 av 1 Jerome Lorenzi och han kompis träffas för första gången sedan de överlevde attacken.
Foto: Anders Hansson

Jerome Lorenzi är tillbaka vid Bataclan, konserthuset där han i fredags trodde att han skulle dö och där två av hans vänner skadades svårt. ”Mest skrämmande var att mördarna tog det så lugnt. De sade 'sch...' och sedan sköt de”, berättar han.

Nära avspärrningarna vid Bataclan, där blomsterberget växer sig större, stöter Jerome Lorenzi på en nära vän som också var på konserten. De delar upplevelsen av skjutningarna som är Frankrikes värsta terrorattentat. Männen faller i varandras armar och gråter.

Tidigare på dagen har Jerome Lorenzi träffat DN för att berätta om kvällen som han trodde skulle bli den sista i sitt liv. Han sitter på sin kombinerade säng och soffa och röker. Han och fem vänner hade tagit några öl innan de gick till Bataclan för att lyssna på amerikanska rockbandet Eagles of Death Metal.

– Vi stod vid baren, ganska nära nödutgången, och njöt av musiken. Kanske 40 minuter in i uppträdandet hörde vi tre explosioner, som vi först trodde var en del av showen, men sedan började folk skrika och lägga sig ner på golvet, säger han.

Jerome Lorenzi och hans vänner kastade sig också ner, de låg några centimeter från varandra och hörde en av terroristerna röra sig bara några meter bakom dem.

– Vi hörde hur han laddade om sitt vapen. Sedan sköt han metodiskt i en svärm från höger till vänster.

Jerome Lorenzi och han kompis träffas för första gången sedan de överlevde attacken. Foto: Anders Hansson

De två som låg till höger om Jerome Lorenzi träffades. En blev skjuten i höften. Den andra träffades i ryggen.

– Hur mördaren lyckades missa mig som är så bred förstår jag inte, säger Jerome Lorenzi och skrattar.

Han gör det ibland under sin berättelse, men han visar också ett stort allvar och har sorg i ögonen.

– Mina vänner bad och tänkte att nu är inte rätt tid att dö, att de vill träffa sin hustru, sitt barn. Jag tänkte i stället att nu är det slut. Det märkliga var att jag tänkte på min pappa, som dog för några år sedan, inte på dem som nu är i livet.

Jerome Lorenzi förberedde sig för döden. Han blundade, sökte lugnet, motade bort stressen och tänkte att det är mycket han inte har hunnit med, men nu finns inte längre något att ångra.

Konsertbesökarna hörde hur terroristen fortsatte att skjuta och rörde sig bort, upp mot trappan som går till övervåningen på Bataclan.

– Plötsligt skrek någon att nu har han gått upp. Det skedde blixtsnabbt, det var ett fönster som öppnades för oss. Vi rusade till nödutgången och hjälpte dem som var närmast oss.

De kom ut på en gata och släpptes in på ett kontor som tillhör Bataclan.

– Vi var drygt 50 personer där inne. Många var rädda och trodde fortfarande de skulle dödas, men jag försökte lugna och förklara att vi är säkra här. Jag ringde mamma och sa att jag levde, sedan dog batteriet.

Drygt 80 personer miste sina liv inne på konsertlokalen Bataclan. Foto: James Gourley/Rex Shutterstock

De blev kvar på kontoret i närmare två timmar. Sedan kom polisen och slussade ut dem.

– Min vän som var skjuten i höften letade upp sin bil och började köra hem, men fastnade i en poliskontroll. Han ville inte alls åka till sjukhuset. Han ville bara hem, säger Jerome Lorenzi.

Den vännen är opererad. Men kulan har fastnat nära ryggraden och förmodligen måste han opereras igen. Den andra vännen ligger fortfarande nedsövd efter operationen.

Vad tänker du nu, efteråt?

– Att jag har haft tur. Jag har dragit en vinstlott.

– Men jag tänker också att jag vill tillbaka, jag vill se fler konserter. Jag älskar musik. Jag vill fortsätta gå ut med mina vänner och ta ett glas.

Det som förvånar, och förskräcker honom, är hur lugna terroristerna var. Han jämför med Anders Breivik på Utøya.

– De gick lugnt, sköt metodiskt från höger till vänster. Det enda jag hörde var ”sch”, att vi skulle vara tysta. Sedan sköt de.

Jerome Lorenzi är inte förvånad över att terrorattentaten skett och han kallar dem ett franskt problem.

– Vi har byggt upp detta sedan 1980-talet och den sociala situationen i våra förorter är kärnan i problemet. Våra politiker har misslyckats och svikit människorna där.

Han kallar personerna som sköt för mördare, inte för terrorister. Terrorister för honom är de som angriper statsförvaltningen och politiska mål, inte vanliga människor som går på restauranger eller konserter.