Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Debatten om diktaturerna får nytt bränsle efter Castros död

Olof Palme (S) röker en cigarett tillsammans med Fidel Castro som röker cigarr. 1975 blev han den första västledaren att besöka Castros Kuba.
Olof Palme (S) röker en cigarett tillsammans med Fidel Castro som röker cigarr. 1975 blev han den första västledaren att besöka Castros Kuba. Foto: Lars Åström/IBL

Dödsbudet från Havanna kommer mitt i slutförberedelserna för det svenska ordförandeskapet i FN:s säkerhetsråd.

Det är inte ett läge när regeringen vill ha en debatt om Sveriges relationer till diktaturer i tredje världen.

Bilderna på Kubas ledare Fidel Castro och Sveriges statsminister Olof Palme 1975 fanns överallt på svenska sajter under lördagen. Två rökande statsmän, i en annan tid.

I Palmebiografin ”När vinden vände” konstaterar historikern Kjell Östberg att Palme och Castro hade en del gemensamt: De var ungefär lika gamla och kom båda från överklassen, men hade lämnat sina borgerliga värderingar och radikaliserats successivt.

Medan Castro valde revolutionen och den hårdföra socialismen, tog Palme över ledningen för ett välfärdsland där Socialdemokraterna försökte hantera de stigande förväntningarnas missnöje med reformlöften.

Läs också: Fidel Castro – beundrad och hatad av miljoner

Den passiva svenska neutralitetspolitiken hade varit riktmärket under Östen Undéns långa tid som utrikesminister. Så kom Olof Palme, med ett brinnande intresse för internationella relationer, och omvittnad förkärlek för skarpa formuleringar. På många håll kom han att uppfattas som en brobyggare mellan radikala regimer i nord och syd. 1975 blev han den första västledaren att besöka Fidel Castros Kuba. ”Varken terror eller det oupphörliga förtrycket kan slå ned krav på frihet, social rättvisa och nationellt oberoende”, sa han i sin hyllning till revolutionen.

Utrikesminister Margot Wallström (S) valde andra ord, när hon på lördagen kommenterade dödsbudet med att bristen på demokrati och mänskliga rättigheter varit ”ett hinder för landets utveckling”. Regeringen vill knappast ge bränsle åt en debatt om Sveriges gamla relationer till diktaturer i tredje världen.

När Wallström tog över utrikesdepartementet 2014 var det en uttalad målsättning att Sverige skulle ha en mer aktiv utrikespolitik. Men kritikerna suckade över att den ”moraliska stormakten” återuppstått. Påminnelser om Palme polariserar.

I juni säkrade Sverige en plats i FN:s säkerhetsråd. På hemmaplan grumlades firandet av kritiken mot kampanjen. DN har avslöjat att biståndspengar används till att bjuda FN-ambassadörer. Debatten om röstfiske har fortsatt i höst.

Wallström har försökt överbrygga motsättningarna runt kampanjen genom att göra gamla fiender som diplomaten Pierre Schori och den tidigare utrikesministern Carl Bildt (M) till hedersambassadörer. I fallet Castro blottas spänningarna. ”En latinamerikansk David mot Goliat”, summerar den ene. Han ”inrättade en kommunistisk diktatur”, twittrar den andre.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.