Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 00:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/det-vore-bara-valdigt-skont-att-fa-reda-pa-vad-det-var-som-verkligen-hande/

Sverige

”Det vore bara väldigt skönt att få reda på vad det var som verkligen hände”

Bild 1 av 4 Från vänster Carina Litton, Ulla Arvidsson, Gunilla Noork.
Foto: Beatrice Lundborg
Bild 2 av 4 Ulla Arvidsson och Gunilla Noork tittar på gamla bilder.
Foto: Beatrice Lundborg
Bild 3 av 4
Foto: Beatrice Lundborg
Bild 4 av 4
Foto: Beatrice Lundborg

De anhöriga lever med ovissheten kring vad som hände när planet med FN:s generalsekretare Dag Hammarskjöld och 15 andra ombord kraschade för 58 år sedan. Men en sak känner de sig säkra på: det var inte piloternas fel.

Den här månaden väntas slutrapporten från FN:s särskilde utredare.

86-åriga Ulla Arvidsson studerar det svartvita fotot. Det föreställer svenska flygare i Kongo 1961. Kapten Per-Erik Hallonquist, andrepiloten Lars Litton och pursern Harald Noork ska snart få uppdraget att flyga FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld till Ndola, där han ska sammanträffa med rebelledaren Moïse Tshombe och diskutera krisen i Kongo.

De kom aldrig fram.

Ulla Arvidsson var gift med Lars Litton. De hade två barn och väntade sitt tredje. Minnena från den 18 september 1961 är tydliga. Flygbolaget Transair, som ägde planet, hade sökt henne, men hon var inte hemma och det var först framåt kvällen som hon genom en granne fick klart för sig att DC6:an med smeknamnet ”Albertina” hade kraschat och att hennes make, som skulle fylla 30 år, hade omkommit tillsammans med FN:s generalsekreterare och ytterligare 13 personer. Hammarskjölds amerikanske livvakt dog några dagar senare.

Några veckor senare kom en pilot hem till henne i Malmö med makens tillhörigheter och redan då anade hon att orsaken till kraschen aldrig skulle bli ordentligt utredd.

– Han sa: det ska du veta, det finns människor som kan tala, men som inte blir lyssnade på, berättar Ulla Arvidsson.

58 år senare förblir orsaken till kraschen oklar. Var det ett attentat eller missbedömde piloterna inflygningen?

Den första utredningen som gjordes av nordrhodesiska myndigheter kom till den senare slutsatsen, det som på flygspråk kallas CFIT – controlled flight into terrain, där piloter utan något fel på planet flugit ner i marken. På senare tid har detta också angetts som olycksorsak av bland annat den svenske haveriutredaren Sven Hammarberg.

Men när FN:s särskilde utredare, den tanzaniske juristen Mohamed Chande Othman, vars slutrapport inom kort presenteras, kom med en delrapport 2017 konstaterade han att det kan ha rört sig om en attack mot planet eller att piloterna utsattes för en distraktion, vilket de uppfattat som ett hot och som fick dem att flyga för lågt.

Foto: Beatrice Lundborg

Mycket av uppmärksamheten runt kraschen har av naturliga skäl riktats mot Dag Hammarskjöld, men det fanns ytterligare åtta svenska medborgare ombord. Deras anhöriga har inte bara levt med sorgen över att ha förlorat en man, en bror, en pappa, – de har också plågats av ovissheten och skuldbeläggandet av den svenska besättningen.

Sven-Göran Hallonquist, son till kaptenen Per-Erik Hallonquist, har under senare år granskat de tekniska utredningar som gjorts kring kraschen och fakta om planets inflygning till flygplatsen i Ndola har gjort honom övertygad.

– Det här är ingen olycka, det här är något annat. Sedan är det frågan om vad som hände, säger Sven-Göran Hallonquist och betonar att det är viktigt att hålla sig till fakta och inte ägna sig åt spekulationer.

– Allt talar för att de girade av något skäl, på grund av någon sorts yttre påverkan, säger Ulla Arvidsson.

Teorierna om vad som hände är många, men intresset för att lösa gåtan har under lång tid varit begränsat, inte minst hos FN. 2011 kom den brittiska forskaren och författaren Susan Williams med boken ”Who killed Hammarskjöld?”, som väckte liv i frågan. Den så kallade Hammarskjöldkommissionen granskade fakta i fallet och kom fram till att FN borde utreda igen.

Från vänster Ulla Arvidsson, Gunilla Noork Sven-Göran Hallonquist. Foto: Beatrice Lundborg

Carina Litton, som var tre år gammal när hennes far omkom, tycker det är märkligt att det kräves privata initiativ för att sätta fart på utredningen.

– Jag kan ju tycka att det är konstigt att inte FN själva i ett tidigt skede sade att det här måste vi gå till botten med, säger hon och tillägger att hon har all respekt för det intresse som Utrikesdepartementet visat de anhöriga på senare tid.

Sverige har sedan 2015 lagt fram två resolutioner i generalförsamlingen som ledde till att FN utsåg Othman som särskild utredare med uppdrag att försöka få fram alla de dokument, även hemligstämplade, som finns i arkiv hos länder som var inblandade i fallet. Samtidigt uppmanades länderna att utse en ansvarig person för materialet. Varken Storbritannien eller Sydafrika, två nyckelländer i sammanhanget, har hörsammat FN:s uppmaning.

Kommer Othmans utredning att ge svaret på gåtan?

Sven-Göran Hallonquist tror inte det, men han hoppas att processen tillåts att fortsätta. Han säger att eftersom varken forskare eller privatpersoner får tillgång till allt det hemliga material som finns i arkiven är det avgörande att Storbritannien och Sydafrika tillsätter de särskilda personerna.

– Storbritannien har sagt att man lagt alla papper på bordet, men det är helt klart att det måste finnas mer, säger Hallonquist och menar att oviljan att hjälpa till bidrar till känslan att man har något att dölja.

Kommer vi någonsin att få svaret?

Gunilla Noorks far Harald, som egentligen arbetade stationschef på Bulltofta flygfält i Malmö var purser ombord på planet. Att flyga med generalsekreteraren till Ndola var ett hedersuppdrag.

– Jag lever på hoppet. Kanske om det kommer en ny generalsekreterare i FN som verkligen engagerar sig i fallet, funderar Gunilla Noork.

Ulla Arvidsson säger att för hennes del är inte det viktigaste att få fram någon ansvarig att ställa inför rätta.

– Det vore bara väldigt skönt att få reda på vad det var som verkligen hände, säger hon.