Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 14:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/detta-har-hant-saxmordet-i-hovsjo/

SVERIGE

Detta har hänt: Saxmordet i Hovsjö

2 min 7 sek. 12-årige Jonas pekades ut som skyldig till mord i Hovsjö 2001. Nu ifrågasätter experter tillförlitligheten i utredningen.

11-årige Daniel hittas död i en skogsslänt i Hovsjö, Södertälje i maj 2001. Daniels bästa kompis Jonas, 12 år, blir omedelbart huvudmisstänkt.

• Den 30 maj 2001 hittas 11-årige Daniel död i en skogsslänt nära bostadsområdet Kvarsta i Hovsjö, Södertälje. Daniels bästa kompis Jonas, 12 år, berättar att han upptäckt Jonas på väg hem från skolan. 12-åringen säger att han försökt dra ut en ”kniv” från Daniels kropp, men skadat sig på fingrarna och sprungit hem för att larma. Jonas blir omedelbart huvudmisstänkt.

• Under utredningens andra dag kontaktar polisen psykologiprofessor Sven Å Christianson, på den tiden känd för sina framgångar i Kevin- och Quickutredningarna. Han fungerar som ett bollplank till förhörsledaren. Professorns teorier om kontaktskapande och att ”ge barnen tid att berätta” får genomslag även i Hovsjö-utredningen.

• Under tre månader förhörs Jonas vid minst 18 tillfällen utan juridiskt biträde, föräldrar eller barnpsykolog närvarande. Under förhören lider han, både mentalt och fysiskt. Jonas fryser, gråter, kräks och dryftar upprepade gånger sina självmordstankar och rädsla. Men förhören fortsätter. Förhörsledaren Eva Tördahl bygger upp en nära relation med Jonas. Hon lägger armen om honom och berömmer honom när han berättar nya uppgifter.

• Polisen testar flera olika kontroversiella och ifrågasatta förhörstekniker. Jonas uppmanas att gissa vad han tror har hänt. Han får också i hemläxa att tänka på olika delar av händelsen. Förhörsledaren föreslår att han ska framkalla minnen genom att titta på en ”film” som ska finnas i hans huvud.

• Sara Landström, docent i psykologi och expert på barnförhör har granskat förhören för DN:s räkning. Hon är kritisk mot polisens metoder som hon menar riskerar trovärdigheten i pojkens vittnesmål. ”Ungdomar och barn är högriskgrupper för falska erkännanden. De är extra känsliga för påverkan och långa pressande förhör”, säger hon.

Bild: Alexander Mahmoud

• Inget i den tekniska undersökningen kan binda Jonas till mordet på Daniel. Det blod som finns på Jonas tillhör honom själv. Liksom blodet på Daniel tillhör Daniel. Några fingeravtryck eller andra spår som binder Jonas till brottet finns inte heller i förundersökningen.

• Halvvägs in i utredningen, den 11 juli 2001, skickar polisen ut ett pressmeddelande där det framgår att Jonas är skyldig till mordet på Daniel. Förhören fortsätter.

• Efter en dryg månads förhör berättar Jonas att han vaknat upp en morgon och kommit på att det var han som mördade Daniel. Först säger han att han dödat i självförsvar. Därefter följer flera olika versioner av ett erkännande.

• Jonas slutgiltiga version av händelseförloppet går ut på att pojkarna delat en sax för att använda som brevöppnare när de ska brevväxla under sommaren. Pojkarna är därför utrustade med varsin saxskänkel när de lämnar skolan den 30 maj 2001. När Daniel retar Jonas blir det ”svart” och han dödar sin kompis. Men den tekniska bevisningen i förundersökningen stämmer inte överens med Jonas berättelse. DN är av sekretesskäl förhindrad att berätta på vilket sätt.

• Advokat Peter Althin, som granskat förhören för DN:s räkning, är mycket kritisk till polisens metoder. Avsaknad av teknisk bevisning och ett frampressat erkännande skulle sannolikt inte hålla för att häkta en vuxen person. Än mindre i en rättegång, säger han.

• När förundersökningen läggs ned den 27 september registreras Jonas som skäligen misstänkt, den lägre misstankegraden.

Daniel och Jonas namn är fingerade.

Ämnen i artikeln

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt