Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Digitala läromedel kan höja skolresultat - särskilt för lågpresterande elever

Foto: TT

Elever i högstadiet kan ha stor nytta av digitala verktyg i undervisningen, särskilt de lågpresterande.

Men bara om de används på rätt sätt och läraren har den kompetens som krävs.

Det visar en stor forskningssammanställning som presenteras av SNS.

Datorer, surfplattor och olika inlärningsprogram kan förbättra högstadieelevers resultat i skolan. Särskilt de som är lågpresterande.

Det visar rapporten ”Digital tools in education” som presenterades av Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, på fredagen.

Den bygger på en genomgång av den internationella forskningen som har gjorts av den nederländska nationalekonomen Carla Haelermans.

Hon har också genomfört åtta olika klassrumsstudier på högstadieskolor i Holland där effekterna av traditionell undervisning har jämförts med användningen av digitala lärverktyg.

Framför allt visar rapporten att digitala verktyg är användbara vid matematik och språkundervisning på högstadiet.

En förklaring är att matematikundervisningen bygger mycket på mängdträning, att eleven behöver nöta in saker, till exempel multiplikationstabellen.

Samma sak gäller språkträningen och då framför allt moment som inte kräver så mycket förståelse, till exempel glosträning där det handlar om att lära sig saker utantill.

– Det kan vem som helst förstå att det kan bli både effektivare och roligare med digitala verktyg, säger Helena Kvarnsell.

Hon är högstadielärare i naturvetenskap och matematik på Björknässkolan i Nacka som har uppmärksammats för sitt arbete med digitala verktyg. Hon är även författare till boken Digitalisering som lyfter skolan (Gothia).

Sverige ligger både i framkant och släpar efter vid en internationell jämförelse, menar hon.

– Att vara lärare i Sverige är mycket av ett ensamarbete, man kan göra litet som man vill. Det är väldigt mycket upp till enskilda eldsjälar hur man löser detta i en skola och en elevgrupp.

En viktig förklaring till att de digitala verktygen förbättrar resultaten är att de till skillnad från böcker är anpassningsbara. De kan ställas in för att passa elevers olika behov.

Undervisning handlar om att använda den tid som finns på effektivt sätt. En elev som redan vet att fyra gånger fyra blir sexton, har ingen nytta av att fortsätta öva på det, menar Helena Kvarnsell.

Därför är datorer och program så bra, just för att de kan hoppa över uppgifter som eleven redan kan för att avancera till nästa nivå och erbjuda nya utmaningar.

Programmen ger också omedelbar feedback. Elever som gör fel får reda på det direkt och kan rätta till exempel ett felstavat ord.

Läxläsningen blir effektivare eftersom förhör kan individanpassas och upprepas tills läxan verkligen sitter.

Med hjälp av program kan också läraren snabbt gå in och kontrollera och få en översikt som visar vad eleverna har klarat och inte.

– Det vet alla lärare, att om de inte kollar att eleverna har gjort läxan så slutar de att göra den.

På det här sättet sparar läraren tid, menar Helena Kvarnsell. Det tar massor av dyrbar tid från undervisningen om hon ska samla in alla böcker och rätta med penna, för att sedan dela ut dem igen.

De som har sämre förutsättningar har mest nytta av verktygen.

I rapporten framhålls att det är framför allt de lågpresterande eleverna som kan ha nytta av de digitala verktygen. Det är något som Helena Kvarnsell skriver under på.

– I mina vanliga högstadieklasser kan jag se att de som har sämre förutsättningar har mest nytta av verktygen.

Elever med koncentrationssvårigheter tycker ofta att det blir roligare med en dator än att sitta med övningar i en bok. De får också lättare att fokusera på uppgifterna, menar hon.

Vissa program bygger på att den som gör rätt får poäng och att det blir grönt och plingar till. Det gör att vissa blir taggade.

– Jag har haft elever som plötsligt har börjat räcka upp handen, som säger att de måste få hjälp att förstå något bättre för att de ska kunna "levla upp" i programmet. Det är en särskild effekt som jag aldrig har sett när de har jobbat med vanliga böcker.

– Det är viktigt att få reda på vad man faktiskt kan, och inte bara vad man inte kan, säger Helena Kvarnsell.

Hon berättar om en av sina elever som brukar göra 30-40 matteuppgifter på en enda lektion om han får använda sin dator.

När han sitter med matteboken så brukar det inte bli mer än kanske 3-4 uppgifter på samma tid.

– Det är en skillnad som jag har sett framför allt när det kommer till de lågpresterande eleverna.

Rapporten gör det tydligt att läraren spelar en stor roll. Det räcker alltså inte att bara köpa in tekniken och utbilda lärarna. Om läraren är tveksam och inte ser nyttan så kan det vara ett stort hinder.

– Så är det tyvärr alltid. Alla minns och kan berätta om lärare som gjorde bra och som gjorde dåliga saker när vi gick i skolan.

Samma sak är det med en lärare som har en hög digital kompetens, och som använder sig av tekniken i undervisningen, menar Helena Kvarnsell.

– Den läraren signalerar något till eleven, att det här tror jag på, det här kan gagna dig, och eleverna förstår att verktygen är där för deras skull, så kan det bli väldigt inspirerande.

Jag får intrycket av att lärare som motsätter sig användningen av digitala verktyg hörs ganska mycket i debatten?

– Ja, och det är litet tråkigt att debatten i ett sådant här viktigt ämne är så polariserad. En del får det att låta som om det finns en möjlighet att slänga ut datorerna från klassrummet.

Ofta glöms det bort att det är skolans uppgift att göra så att elever blir digitala kompetenta, och att den digitala kompetensen och datorerna måste finnas där, enligt Helena Kvarnsell.

En av de stora utmaningarna är att få den tekniska miljön i skolan att fungera bättre, menar hon.

– Skolan kan verkligen vara en hopplös arbetsplats när det kommer till tekniska system som inte fungerar. Om en dator går sönder ska man inte behöva vänta i tre veckor innan den är lagad.

Sådana saker bidrar till uppgivenheten hos vissa lärare, resonerar hon.

Att veta när man INTE ska använda tekniken är också digital kompetens.

En annan utmaning är att vissa lärare tycks tro att deras elever har tillgång till hur mycket information som helst tack vare internet.

De kan inte lära sig vad som helst bara för att informationen finns. Som pedagog måste man hålla i ramarna och guida eleverna, och inte bara låta dem kasta sig ut, enligt Helena Kvarnsell.

– Det är särskilt viktigt i en fladdrig och otydlig värld där man måste ha ännu tydligare ramar för undervisningen. Vilka sökord som ska användas och hur man gör för att samla ihop information som är relevant.

Datorer och telefoner kan också distrahera eleverna eftersom de surrar och skickar ut notiser hela tiden. Därför måste skolan jobba extra medvetet med regler för hur verktygen ska hanteras. När de ska stängas av, och när de ska slås på.

– Att veta när man INTE ska använda tekniken är också digital kompetens.

Enligt henne handlar det om grundläggande studieteknik som eleven behöver i alla ämnen - hur de ska arbeta för att uppnå en nödvändig koncentration, och som de kan ta med sig utanför klassrummet.

I rapporten lyfter man fram inte bara lärarens roll. Det är lika viktigt att intresset kommer från den högsta ledningen, skolledare och rektorer som är digitalt kompetenta och som visar för lärare att det är så här vi ska arbeta.

En del handlar om pengar och hur de ska prioriteras, förstås. Det är också viktigt med en tydlig pedagogisk plan för hur verktygen ska användas.

Helena Kvarnsell poängterar hur viktigt att det är att behovet ska komma underifrån, från elevernas vardag, och inte ovanifrån, från lärarens eller skolans önskan att ett visst verktyg ska användas bara för att det finns tillgängligt.

– Ett verktyg ska användas för att det behövs och fyller en viktig funktion i undervisningen, för att det kan göra att eleverna blir bättre på något. Inte för att det är gratis och finns tillgängligt.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.