Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Digitala nybörjare: Så kan utbildning minska utanförskapet

Kursledare Gunilla Brattberg tar emot frågor från deltagarna.
Kursledare Gunilla Brattberg tar emot frågor från deltagarna. Foto: Thomas Karlsson

Majoriteten av Sveriges befolkning uträttar allt fler av sina dagliga bestyr på nätet. Men alla följer inte med i utvecklingen. Seniornet lär ut grundläggande kompetens till en av de grupper där det digitala utanförskapet är som störst. En grupp som har sett samhället springa ifrån dem.

Hur startar man ett konto på Face­book? Kan man säga nej till vänförfrågningar? Hur mycket ser andra av den information man skriver in? Vad händer med ens konto när man dör? Frågorna är många när kursarrangören Seniornet lär ut grundläggande digital kompetens till några av dem som inte hängt med i de senaste årens snabba utveckling. 15 deltagare har samlats i den lilla lokalen på Kungsholmen i Stockholm. Kvällens tema är Facebook.

”Vad funderar du på, Gunilla?”

Frågan står i statusrutan, överst på sidan som visas i storbild på väggen längst fram i mötessalen.

– När jag skriver något här kan alla mina kontakter se det, förklarar kursledare Gunilla Brattberg och pekar på frågan.

Sedan flyttar hon pekaren upp och till höger och klickar på meddelandesymbolen.

– Här kan jag däremot skicka privata meddelanden till utvalda personer, fortsätter hon.

Deltagarna lyssnar koncentrerat. På varje bord, framför dem, ligger en läsplatta och en stor skylt förmedlar om det rör sig om en Ipad eller en Android.

***

I dag ökar antalet digitalt tillgängliga tjänster snabbt samtidigt som allt fler analoga tjänster försvinner. Med tiden kommer även medborgerliga plikter som att rösta bli något man huvudsakligen förväntas göra digitalt. Det menar Jan Gulliksen, professor i interaktion mellan människa och dator och medlem i Statens digitaliseringsråd.

Enligt en rapport av organisationen Svensk Handel från 2017 kommer mellan 5.000 och 10.000 affärer försvinna till år 2025, till följd av internethandeln. Det är heller inte långt kvar tills det inte längre är möjligt att betala räkningar över disk. Några banker, som Nordea och Ica-banken, har inte tjänsten alls och andra tar en avgift, på 50 till 150 kronor.

Användningen av tjänsten bank-id har mer än fördubblats på två år.

Jag har svårt att skriva på mobilen och blir frustrerad när jag inte kan det som alla andra redan gör. Hade jag inte kunnat gå hit så hade jag nog inte använt någonting alls.

Redan för fyra år sedan stängde SJ 17 av sina 22 biljettkontor och hänvisade sina kunder till utvalda återförsäljare eller sina digitala biljettstationer. Året efter försvann möjligheten att köpa biljett av konduktören ombord.

– Det blir allt viktigare att bygga upp sin digitala kompetens. Se till exempel på hur vi deklarerar i dag jämfört med tidigare, säger Jan Gulliksen.

Förra året, femton år efter att skatte­verket lanserade sin första digitala deklareringstjänst, deklarerade drygt 5,8 miljoner personer, över 73 procent, över internet.

– När det är så få som väljer den analoga tjänsten blir det inte ekonomiskt försvarbart att hålla kvar den.

Läs mer: Forskning gav Runby skola skjuts in i digitaliseringen 

Inför valet 2018 har alla riksdagspartier en väl utvecklad strategi för digital marknadsföring och flera partier säger också att de kommer att satsa extra mycket på att synas i digitala kanaler i årets valrörelse.

– Att använda digitala tjänster har ett högt värde både för den enskilde och för samhället, konstaterar Jan Gulliksen.

***

Kursledare Gunilla Brattberg och Blenda Runmark. Blenda ska skaffa ett Facebookkonto, fast hon egentligen inte vill.
Kursledare Gunilla Brattberg och Blenda Runmark. Blenda ska skaffa ett Facebookkonto, fast hon egentligen inte vill. Foto: Thomas Karlsson

Gunilla Brattbergs redovisning är slut. Det är paus och deltagarna lämnar sina läsplattor för att köpa fika. Mackor på rågbröd – med ost eller skinka, havrekakor och kaffe. Nu finns tid för att ställa frågor ­direkt till kursens ledare.

Blenda Runmark skriver in sina personuppgifter på Facebooks startsida. Hon ska skapa ett konto, fast hon inte vill.

– Det tar så mycket tid. Jag har svårt att skriva på mobilen och blir frustrerad när jag inte kan det som alla andra redan gör. Hade jag inte kunnat gå hit så hade jag nog inte använt någonting alls, säger hon.

I Blenda Runmarks bostadsrättsförening har de boende en Facebookgrupp för information och för att diskutera aktuella frågor. Det är därför hon själv vill bli medlem.

– Jag är ju tvungen.

Hon får snabbt mothugg från kursledaren Gunilla Brattberg.

– Känner du så kommer du inte lära dig alls, säger hon och fortsätter:

– ”Jag vill inte” betyder nästan alltid ”jag vill inte känna mig dum” eller ”det här känns för svårt för mig”. Det är det man måste förstå om man ska lära ut digital kompetens.

Det är som att samhället har bytt språk, utan att försäkra sig om att alla förstår det nya.

Blenda Runmark håller till viss del med Gunilla Brattberg, men hon står fast vid att hon känner sig tvingad till det hon nu ska göra.

– Det är mitt val, men jag gör det inte för att jag vill. Jag måste hänga med och vill ha lika bra koll som de andra, då måste jag finnas i sociala medier. Men vem vet, till slut kanske jag accepterar det, som med det här fanskapet, säger hon och pekar på sin smarta telefon.

Förutom telefonen och sin e-post använder Blenda Runmark få digitala tjänster. I bilen har hon kartor från telefonkatalogen och räkningarna betalar hon oftast via post.

Många gånger tycker hon att det förutsätts att man använder och är bekväm med digitala tjänster. Framför allt i kontakt med banken. Hon tycker att det verkar som att de inte vill hjälpa till när hon behöver hjälp med att logga in och hitta bland de olika funktionerna.

– Det är som att samhället har bytt språk, utan att försäkra sig om att alla förstår det nya. Jag kan tycka att det känns för djävligt ärligt talat.

***

– Jag förstår att det är en enorm frustration. Men samtidigt finns det ingen väg tillbaka, säger Annika Järvebro, projektledare på Digitaliseringsrådet, när hon får Blenda Runmarks kommentar återberättad för sig.

– Deras problem är viktiga att vara medveten om och försöka lösa. Vi får inte förbise de grupper som inte hänger med i digitaliseringen, men det går inte att stoppa utvecklingen, säger hon.

Går utvecklingen för fort?

– Digitaliseringen styrs och drivs framåt av oss medborgare. Vi anammar nya tjänster och överger de äldre, analoga varianterna. Därför kan man inte säga att vi digitaliseras på fel sätt, eftersom det sker på våra villkor.

Drygt 600.000 svenskar mellan 16 och 74 år har inte använt internet under det senaste kvartalet, enligt en undersökning från Statistiska centralbyrån. Men siffran är egentligen mycket större, tror Annika Järvebro.

– De som inte deltar på internet deltar inte heller i denna sorts undersökningar. Det finns också en mycket stor grupp som använder internet i liten utsträckning men inte alls känner sig bekväma med digitala tjänster.

Det digitala utanförskapet är större i vissa grupper än i andra. Ålder är den starkaste faktorn som påverkar hur den digitala kompetensen ser ut, men även utbildning och kön spelar in. Personer över 55 år och kvinnor har generellt mindre digital kompetens än andra grupper i samhället. De som saknar eftergymnasial utbildning är också mindre intresserade av ny teknologi, enligt statistik framtagen av Readie – det europeiska centret för digitaliseringspolitik.

En annan grupp som generellt har låg digital kompetens är personer med låg kunskap i det svenska språket och personer med utvecklingsskillnader.

Annika Järvebro menar att det inte handlar om att stanna upp i den digitala utvecklingen, utan att fortsätta framåt och skapa digitala lösningar som är anpassade till de som lever i ett digitalt utanförskap.

– Vi måste förstå vilka som har svårigheter och exakt hur deras specifika behov ser ut. Många av dessa grupper kan ha stor nytta av digitala tjänster, men då måste de vara utformade med deras specifika utmaningar i åtanke.

Om man ska lära sig endast en digital tjänst, vad bör man välja?

– Myndighetskontakter, till exempel i kommunen, är väldigt viktiga. Man behöver inte göra det avancerat. Börja med att gå in på hemsidorna och lära känna deras digitala informationskanal.

***

På varje bord ligger en läsplatta. En lapp redovisar tydligt om det rör sig om en Android eller en Ipad.
På varje bord ligger en läsplatta. En lapp redovisar tydligt om det rör sig om en Android eller en Ipad. Foto: Thomas Karlsson

En man sitter ensam vid ett av de runda borden i salen. Nu vill han starta ett konto på Facebook. Han har förstått att det kan vara ett bra sätt att påverka politiken och delta i politiska diskussioner.

Gunilla Brattberg hjälper till att skriva in den mejladress som mannen och hans fru gemensamt har skapat i rutan där man ska ”signa up”. Hon förklarar hur en mejladress kan se ut: inga mellanslag mellan orden, understreck eller punkt går bra.

Deltagarna på kursen har olika erfarenheter av internet och digitala lösningar. Bricken Chronström har haft sitt Facebookkonto i flera år, hon använder betalningsappen Swish och har just skaffat strömningstjänsten Chromecast.

Men hon säger att hon fortfarande känner sig väldigt osäker i användandet av sina digitala tjänster. Hon har varit på flera kurser i lokalen på Kungsholmen.

– Jag känner mig ofta osäker och blir rädd för att trycka på saker när jag inte vet exakt hur det fungerar säger hon.

Gunilla Brattbergs stöd hjälper henne att våga testa nya saker. Men det är ändå svårt att hänga med.

– Det går så väldigt snabbt i utvecklingen. Ungdomar anpassar sig så snabbt, men jag tror inte att man kommer orka med det tempo som är nu så länge till. Kanske blir det en tillbakagång snart, säger Bricken Chronström.

Gunnel Kaizen får hjälp av Gunilla Brattberg. Sedan ska Gunnel gå hem och fundera på om hon ska skaffa ett konto på Facebook eller inte.
Gunnel Kaizen får hjälp av Gunilla Brattberg. Sedan ska Gunnel gå hem och fundera på om hon ska skaffa ett konto på Facebook eller inte. Foto: Thomas Karlsson

Det börjar närma sig slutet av dagens utbildning. Under morgondagen hålls en kurs med ett annat tema i samma lokaler och nästa vecka ytterligare två. Intresset är stort, behovet troligen ännu större. Men för i dag är kursen slut och de kvarvarande deltagarna klär på sig och lämnar salen.

– Nu måste jag gå hem och fundera i lugn och ro. Sedan vill jag testa och se om jag kan, säger Gunnel Kaizen på väg ut.

Hon har inte startat något Facebook-konto i dag, men har lyssnat och lärt sig om hur det fungerar.

Gunnel Kaizen har hört från många att Facebook är ett bra sätt att hålla kontakt med människor. Själv vill hon kunna prata med barn och barnbarn och se vad de gör. Men hon är ändå skeptisk. Hon tycker att det verkar svårt att vara privat och känner sig osäker på om kommer att förstå hur man gör.

– Många säger att det går att vara inaktiv och bara använda Facebook lite grann, det är det jag vill. Om jag startar ett konto är det för att pröva på och se om det är något för mig.

Läs mer om digitalisering 

***

ENKÄT. DN FRÅGAR: HUR DIGITAL ÄR DU?

Merja Martin, 59 år, karttekniker, Stockholm: 

– Jag är inte bland de mest digitala. Men visst, jag läser allt och kollar upp tågtider och sådant digitalt. När jag tänker efter så är jag nog mer digital än jag känner mig. Jag jobbar ju också med teknik. Det har blivit så normalt att göra allt möjligt digitalt att man inte ens tänker på det.

 

Marianne Stevendahl, 69 år, pensionär, Stockholm: 

– Jag har mobil som jag använder för att läsa Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och New York Times. Hemma använder jag i stället min bärbara dator eftersom skärmen är större. Men samtidigt har jag behållit papperstidningen – jag gillar att den ligger innanför dörren varje morgon. Det är en annan känsla att bläddra i lugn och ro och läsa en sida i taget.

 

Hans Blomström, 50 år, utredare, Uppsala: 

– Jag betalar räkningar och sådant digitalt, men jag har lite svårt för att köpa saker via nätet. Dels är jag nog digitalt trött och vill inte sitta framför en skärm när jag kommer hem, det gör jag ju hela dagarna på jobbet. Och dels föredrar jag att kunna titta och känna på något innan jag köper det och då är det ju bättre att gå till affärer i stället för att beställa på nätet.

 

Marisol Lundequist, 47 år, projektledare, Uppsala: 

– Jag är nog ganska digital, just nu kommer jag inte på något som jag väljer att göra analogt. Jag pendlar till jobbet och på tåget brukar jag passa på att göra allt möjligt – jag beställer mat som levereras hem, bokar resor. Det är väldigt praktiskt att kunna utföra så många ärenden digitalt, det gör att jag hinner med mycket under själva pendlingen.

 

David Edberg, 26 år, sjukvårdare inom flygvapnet, Norrköping: 

– Jag läser böcker och tidningar på papper, det känns mer riktigt på något sätt än att läsa på en platta, jag vet inte riktigt varför men kanske för att man får en paus från det digitala. Jag föredrar också att umgås fysiskt framför att ses online. Men i övrigt gör jag nog det mesta digitalt, det är ju oftast enklast så.

 

Birgit Asplund, 65 år, pensionär, Kiruna: 

– Jag gör ganska mycket digitalt, men jag föredrar den kontakt man får när man gör saker analogt. Som när man går till affären för att köpa något. Händer det något i stan så går jag också hellre över och knackar på hos en granne och frågar vad de vet, i stället för att leta information på nätet. Jag föredrar också att läsa nyheter i papperstidning, även om jag precis nu satt och läste i mobilen.

 

Ulf Hanson, 73 år, pensionär och forskare, Uppsala: 

– Jovars. Jag forskar hemifrån och då sitter jag rätt mycket framför datorn. Jag använder också mobil eller platta för att läsa saker, särskilt när jag inte är hemma. Så mycket jag kan gör jag digitalt, det är väldigt praktiskt i massor av ärenden, som att köpa biljetter i stället för att skriva ut på papper. Men jag vill inte bli alltför bunden – det är viktigt att kunna stänga av då och då.

 

Johanna Blomström, 47 år, jobbar på regeringskansliet, Uppsala: 

– Jag är rätt digital. En och annan pappersfaktura kommer nog hem till oss men så mycket som möjligt gör jag elektroniskt. Det förenklar vardagen – man slipper pappershögar och vissa saker går automatiskt, som autogiro, och det sparar tid. Dess­utom är det enklare i kontakten med företag att som kund kunna skicka e-post på kvällar i stället för att ringa under kontorstid.

Enkät, text och foto: Annika Wilhelmson

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.