Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-04-22 04:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/dokument-ifragasatter-tidigare-fn-utredning/

Sverige

Dokument ifrågasätter tidigare FN-utredning

Dag Hammarskjöld omkom 1961 i en flygkrasch i Ndola, som i dag ligger i Zambia.
Dag Hammarskjöld omkom 1961 i en flygkrasch i Ndola, som i dag ligger i Zambia. Foto: AFP

Göteborg. Tidigare hemligstämplade dokument kastar nytt ljus på FN:s och den brittiska regeringens agerande kring utredningen av flygkraschen som ledde till Dag Hammarskjölds död. Ett avgörande svenskt vittnesmål samt utkastet till rapporten läcktes i förväg till britterna, som tilläts göra korrigeringar.

På torsdag lägger Sverige fram en ny resolution till FN:s generalförsamling för att få medlemsländerna att ta fram allt material kring Dag Hammarskjölds död, den tidigare generalsekreteraren som omkom i en flygkrasch i Ndola natten till den 18 september 1961 tillsammans med 15 andra personer.

DN kan i dag berätta om tidigare hemligstämplade brittiska dokument, som kastar nytt ljus på FN:s och Storbritanniens agerande i jakten på sanningen kring kraschen.

– Dokumenten visar hur den brittiska regeringen fick möjlighet att påverka FN:s utredning. De väcker också frågor kring vilka ansträngningar som FN gjort för att få saken utredd, säger Hans Kristian Simensen, den norske Hammarskjöldforskaren som tagit fram materialet ur The National Archive i London.

I centrum står den utredning som FN presenterade 1962 och som inte gav något tydligt svar på orsaken till kraschen. En tidigare utredning gjord av nordrhodesiska myndigheter hade kommit fram till att orsaken var pilotfel. FN-utredningen byggde delvis på den tidigare utredningen, men kunde inte ge något tydligt svar på vad som inträffat.

Dokumenten skapar frågetecken kring FN-utredningens objektivitet. De visar att ett utkast till utredningen sändes till det brittiska utrikesdepartementet innan den publicerades. De avslöjar också att britterna fick möjlighet att påverka innehållet och att FN-kommissionen, där det svenska justitierådet Emil Sandström ingick, godkände ifrågasatta korrigeringar, bland annat när det gäller platsen och tidpunkten för Hammarskjölds möte med rebelledaren Moïse Tshombe samt vem som drev på för att mötet förlades till Ndola.

Även ett vittnesmål från den svenske FN-diplomaten Sture Linnér, en av Hammarskjölds närmaste män, läcktes, vilket gav det brittiska vittnet Lord Lansdowne möjlighet att anpassa sitt vittnesmål. I ett brev daterat den 30 januari 1962 skriver John Powell Jones, förstesekreterare vid den brittiska ambassaden i Kongo, till Michael Wilford, som var sekreterare till Lord Lansdowne, britternas sändebud i Kongo. Han vidarebefordrar Linnérs vittnesmål, som av brevskrivaren beskrivs som kontroversiellt. Det hela skulle hållas hemligt.

”Ni ska vara införstådd med att kommissionen inte officiellt kommunicerat detta med regeringen och att det därför ska behandlas med diskretion”, skriver Powell Jones.

I FN-rapporten används Linnérs vittnesmål på ett tvivelaktigt sätt.

– Det är en villfarelse och inte troligt att det rör sig om ett misstag, säger Simensen.

Jag är övertygad om att det finns fler intressanta dokument som kan hjälpa oss att få hela bilden kring vad som hände Dag Hammarskjöld och att dessa sannolikt finns i FN:s eget arkiv i New York. Hans Kristian Simensen, norsk Hammarskjöldforskare

Dokumenten visar också att britterna ansåg sig ha inflytande på FN-kommissionen. I ett brev i februari 1962 till den brittiske utrikesministern, Lord Home, skriver Lord Justice Lloyd Jacob, som tidigare varit med och utrett kraschen:

”Jag hoppas att ni inte är för orolig över de tänkbara slutsatserna från FN-kommissionen. Medlemmarna kommer, tror jag (och i privata diskussioner med dem har jag betonat att de ska) koncentrera sig på …”

Handlingarna visar också hur missnöjda britterna var med FN:s och Hammarskjölds agerande under Kongokrisen och speciellt i utbrytarrepubliken Katanga. I ett hemligt brev till den brittiska FN-delegationen i New York daterat den 13 september 1961, fyra dagar före kraschen, skriver Edward Heath, då biträdande utrikesminister, om ett möte i London med bland andra premiärminister Harold MacMillan och Lord Lansdowne.

”Premiärministern instämmer i att om, som det för tillfället förefaller, FN har överskridit sin befogenhet i Katanga blir det nödvändigt att hitta en väg för att stoppa Hammarskjöld”.

Teorin om att Storbritannien och andra kolonialmakter med starka ekonomiska intressen i Katanga skulle ha legat bakom ett attentat mot Hammarskjöld är långt ifrån ny. Den brittiska forskaren Susan Williams bok ”Who killed Hammarskjöld?” från 2011 satte ny fart på debatten om en eventuell brittisk mörkläggning. Dokumenten från The National Archive väcker även frågor kring FN-kommissionens roll och varför man lät sig påverkas av britterna.

Williams och Simensen hörde till de privatpersoner som tog initiativ till den oberoende juristkommission som 2013 föreslog att FN skulle återuppta sin utredning kring Hammarskjöld. Simensen har också bistått den expertpanel som tidigare i år på FN:s uppdrag granskade bevisen. Efter att expertpanelen slutfört sitt uppdrag har han fortsatt att skicka material till FN:s juridiska avdelning.

– Jag är övertygad om att det finns fler intressanta dokument som kan hjälpa oss att få hela bilden kring vad som hände Dag Hammarskjöld och att dessa sannolikt finns i FN:s eget arkiv i New York, säger Simensen.

De tidigare hemliga dokumenten

• Hemligt brev den 13 september, fyra dagar före kraschen, från vice utrikesminister Edward Heath till utrikesminister Lord Home, som befann sig vid den brittiska FN-delegationen i New York. Heath refererar till ett möte i London med bland annat premiärminister Harold MacMillan och lord Lansdowne och skriver: "Premiärministern instämmer i att om, som det för tillfället förefaller, FN har överskridit sin befogenhet i Katanga blir det nödvändigt att hitta en väg för att stoppa Hammarskjöld".

• Konfidentiellt telegram från den brittiske utrikesministern till guvernören i Lusaka den 17 september 1961, bara timmarna innan Hammarskjölds plan lyfte. Dokumentet visar att britterna kände till att det var rebelledaren Moïse Tshombe som föreslagit att mötet med Hammarskjöld skulle hållas i Bancroft, som låg närmare till för Tshombe. Mötet skedde slutligen i Ndola, i nuvarande Zambia, men britterna var angelägna om att FN-utredningen skulle dölja faktumet att en annan mötesplats föreslagits för Hammarskjöld.

• Brev från John Powell Jones, förstesekreterare vid den brittiska ambassaden i Kongo, till Michael Wilford, som var sekreterare till Lord Lansdowne, den brittiska regeringens sändebud i Kongo. I brevet bifogas vittnesmålet till FN-kommissionen från Sture Linnér, som var en av Hammarskjölds närmaste män. Powell Jones beskriver vittnesmålet som kontroversiellt. Läckan gav Lord Lansdowne, som var den som förhandlade med Hammarskjöld, möjlighet att förebereda sitt vittnesmål, som kom att motsäga Linnérs.