Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Eldriven lådcykel favorit när bilen ställdes undan

Mamma Jenny Fürstenbach i favoritfordonet med sönerna Mårten, 10 år, Mattias, 7 år, och Jonathan, 2,5 år.
Mamma Jenny Fürstenbach i favoritfordonet med sönerna Mårten, 10 år, Mattias, 7 år, och Jonathan, 2,5 år. Foto: Lisa Mattisson

Lådcykel med eldrift blev favoritfordon när tre familjer i Stockholm provade att leva utan bil i ett år. Att röra på sig var en oväntat stor bonus, dåliga cykelvägar ett stort minus.

– Det har gått över förväntan, den sista tiden har vi inte ens tänkt på att vi inte har bil. Nu är det rutin att cykla, säger Jenny Fürstenbach.

Hon och hennes familj, maken Oskar Gunnarsson och barnen Mårten, 10 år, Mattias, 7, och Jonathan 2,5 år, var en av tre familjer som hoppade på projektet ”Ett bilfritt år”. Projektet avslutades i onsdags och när DN träffar Jenny är hon och barnen på väg till avslutningsfesten. Projektet leds av forskargruppen Green leap på KTH, syftet är att undersöka hur en familj klarar sina transporter med lätta elfordon i stället för bil.

– Vi har ägt en bil i evigheter men använt den ganska lite. När man har bil och använder den sällan har man alla problem med att besiktiga och hitta parkering men lite nytta, säger Jenny Fürstenbach.

Familjen hade länge funderat på om de skulle sälja bilen. När de fick syn på projektet anmälde de sig och tänkte att de kunde få bra tips.

– Bara att vi fick provköra de här elfordonen var stor hjälp. Jag hade inte förstått hur långt de har utvecklats, berättar Jenny Fürstenbach.

För att kunna skjutsa alla tre barnen valde de två olika typer av el-assisterade lådcyklar, de fordon som kunde ta flest passagerare.

– Med den el-assisterade lådcykeln går det fort och jag orkar cykla upp för backar trots att jag har barn eller annan last, säger Jenny.

Men att skapa nya rutiner var inte helt smärtfritt.

– Alla prylar som ska med genererade panik i början, men sedan blev det rutin. Det tror jag är den största lärdomen – hur lätt man anpassar sig och hur lätt man kan skapa nya vanor, berättar Jenny.

De bor centralt på Gärdet i Stockholm. Oskar arbetar i city och har nära till jobbet, Jenny har sju kilometer till jobbet i Solna och barn ska lämnas på olika håll.

– Det har fungerat bra. Det tar bara drygt 35 minuter med cykel till Solna, skulle jag åka kommunalt tar det över en timme, säger Jenny.


Jenny Fürtenbach med sönerna Jonathan, Mattias och Mårten. Foto: Lisa Mattisson

Landstället utanför Norrtälje sex mil nordost om Stockholm, var den stora anledningen till att ha bil. Nu blev det buss med tre byten och lådcykel på landet för att åka till bad och affär.

– Vi har fått lära oss att inte ta med för mycket saker. Och vi har upptäckt att det är mysigare att åka buss med barnen, man umgås mer än när man kör, berättar Jenny.

Hon tycker att familjens liv har blivit bättre utan bil. De har bland annat sparat tid på att inte behöva parkering för bilen.

– Vi är mer ute, vi rör på oss mycket mer. Våra barn har numer inget emot att gå långt, man får in en rutin i rörelsen. Det har kanske varit det mest positiva och det hade vi inte tänkt på alls, säger Jenny.

Barnen är mycket engagerade och har starka åsikter om fram­tidens fordon.

– Det har varit roligt. Jag tror inte att en egenägd bensinbil kommer att ha någon plats i framtidens stad, säger Mårten. Mellanbrodern Mattias håller med.

– Man ser mycket bättre från cykeln, säger Mattias.

Problemet under året har varit att de har märkt att stadens infrastruktur inte är anpassad för cykel.

– Vi lämnar så mycket plats för bilar, men andra transportmedel måste få ta plats. Det borde finnas breda separerade cykelbanor där man visar att det här är fordon som deltar i trafiken på samma villkor som andra, säger Jenny.

Nu ska ett designkontor titta på hur en bilfri stad skulle kunna se ut ut­ifrån testfamiljernas erfarenheter. Förutom cykelbanor och fler cykelparkeringar är kollektivtrafiken en viktig faktor.

– Familjernas barn fick åka mer kollektivt själva, vi ska titta på hur det kan ske på ett säkert sätt, säger Teo Enlund, projektledare, och fortsätter:

– Olika trafikslag måste integreras. Möjligheten att ta med sig cyklar på bussar och pendeltåg borde bli bättre, säger han.

Jennys familj har köpt loss sina lådcyklar och ska fortsätta det bilfria livet.

– Vi förstår att bilen är nödvändig för många människors vardag, men för vår del kan vi klara oss utan. Folk som bor i staden eller närförort borde testa att vara bilfria, säger Jenny Fürstenbach.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.