Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Elisabeth Svantesson: ”Jag ser väldigt annorlunda på världen i dag”

”Kristna har undrat hur jag med mina värderingar kunde vara med och fatta ett sådant beslut”, säger Elisabeth Svantesson.
”Kristna har undrat hur jag med mina värderingar kunde vara med och fatta ett sådant beslut”, säger Elisabeth Svantesson. Foto: Eva Tedesjö

Sedan valförlusten 2014 har 
Elisabeth Svantesson gått i täten 
för Moderaternas omprövning. 
I invandringspolitiken tror hon på 
öppna ögon – och mer stängda gränser. 
I andra frågor har hon öppnat sitt hjärta. Nu berättar hon om sin personliga resa från Livets ord till Örebro Pride.

Början på den här historien verkade vara slutet: En liten moderat rockad i regeringen, ett år före valet. Ett nytt statsråd som skulle försvara en sju år gammal alliansregerings politik.

Under sin korta tid som arbetsmarknadsminister skulle Elisabeth Svantesson bli känd för två saker. Det ena var att hon inte lade ett enda lagförslag till riksdagen. Det andra var att hon hade ett förflutet i organisationen Ja till livet och samfundet Livets ord.

De första dagarna som minister kom hon med sammanbitna svar att hon numera stod bakom den svenska abortlagstiftningen och partilinjen om könsneutrala äktenskap. Men hennes församlingstillhörighet var privat. Hon ville inte kommentera diskussionen om sin tro.

Tre år senare säger hon:

– Helt plötsligt handlar allt om mig som person och jag blir ifrågasatt för vem jag är. Det kom så nära med ett sådant tryck. Då valde jag att fokusera på jobbet.

Hon utsågs till minister i en ängslig tid, i partiet, och i regeringen. Även om hon i praktiken kom att uträtta en del, var manöverutrymmet begränsat. Särskilt när det gällde integrationspolitiken.

– Vi släppte en fråga som vi inte borde ha släppt, säger hon.

En politiker kan få en ny chans och ta den.

Med en formulering lånad från den stora berättelsen om Moderaterna: Politikern som stod bredvid Fredrik Reinfeldt i september 2013 var gamla Elisabeth Svantesson.

Nya Elisabeth Svantesson har en tung roll i sitt parti.

Katastrof är ordet för dagen, och det är nationalekonomen Mats Hammarstedt på Linnéuniversitetet i Växjö som använder det. Han och hans pensionerade kollega Jan Ekberg är två av Sveriges ledande experter på invandrares deltagande på arbetsmarknaden. Elisabeth Svantesson och hennes medarbetare har precis anlänt med flyget från Bromma, och nu vill de veta vad forskarna har på gång.

Foto: Eva TedesjöElisabeth Svantesson på besök i Stockholm hos Just arrived – en organisation som ger nyanlända hjälp att komma in på arbetsmarknaden. Mohammed Reda Ibnabbou till vänster och i förgrunden syns Linda Hedström Eriksson.

Mats Hammarstedt berättar att han vill forska mer kring gapet mellan utrikesfödda kvinnor och män.

– Många står inte ens till arbetsmarknadens förfogande. De söker inte ens jobb. Det är ju en katastrof ur jämställdhetsperspektiv, säger han.

Jämställdhet bland invandrare har engagerat Elisabeth Svantesson i många år, och hon väcker frågan om kulturella förklaringar.

Det är ett studiebesök, men i en för toppolitikern Elisabeth Svantesson välbekant miljö. Hennes egen licentiatavhandling i nationalekonomi blev klar våren 2006. Den handlade om kommunala introduktionsprogram. Mats Hammarstedt var opponent.

– Du hade en ganska politikerinriktad inställning på dina svar, säger han, med ett leende.

– Hur då politikerinriktad? replikerar hon.

– Politikersvar är på ett visst sätt, forskarsvar är på ett annat. Om man skulle fråga om det behövs fler enkla jobb, då skulle forskaren säga ”ja, om man ser det så här eller så här”, medan politikern säger ”ja, det behövs”. Du var väldigt rak med vad du ville.

År 2006 stod Elisabeth Svantesson som andra namn på Moderaternas lista över riksdagskandidater i Örebro län. Det skojade de om på lunchen för tio år sedan.

– Jag minns att jag sa att vi hade den framtida integrationsministern framför oss. Då sa du att ”det behövs ingen, det där lägger vi ned när vi vinner valet”, berättar Mats Hammarstedt.

Det var Integrationsverket som alliansregeringen lade ned efter valet, inte integrationsministerposten. Men det fanns vid den här tiden en stark förhoppning bland många borgerliga politiker om att det skulle räcka med offensiva jobbsatsningar. Om folk fick arbete, skulle de automatiskt slussas in i samhället.

Men 2008 gick en moderat arbetsgrupp ut på DN Debatt och krävde skärpningar av integrationspolitiken. Alliansregeringens reformer räckte inte till. ”I Sverige råder en utpräglad rädsla för att tydligt kommunicera helt fundamentala värderingar och värderingsburen lagstiftning till människor som kommer hit”, hette det bland annat. Elisabeth Svantesson var en av undertecknarna. Budskapet var i högsta grad förankrat i partiledningen. Sedan stannade politikutvecklingen av.

– Delvis var det så att det efter 2010 fanns en rädsla för att prata värderingar på grund av att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Det var ju en rädsla och kanske ibland en strategi att vi inte pratar om de frågorna, säger Elisabeth Svantesson.

Hon konstaterar att regeringen också anpassade sig till det osäkra parlamentariska läget.

– Vi lade ju i princip inte fram propositioner i riksdagen som inte hade en bred grund.

Arbetsmarknadspolitik är mer än lagstiftning. Som statsråd hann Elisabeth Svantesson bland annat sjösätta en reform med yrkesintroduktionsanställningar och värva Mikael Sjöberg som generaldirektör för Arbetsförmedlingen.

– Men visst hade vi kunnat göra mer sista året. Nu ser vi att Sverige behöver stora reformer. De borde ju ha varit på gång under hela förra mandatperioden, säger hon.

Ett av hennes uppdrag var att åka ut och ta debatten. I valrörelsen blev det 50 kommuner på fyra veckor. Då mötte hon gång på gång samma frågor och oro om integration och migration.

– Vi pratade om våra grundläggande värderingar och den politik som vi hade. Men samtidigt var det så, och det kände ju alla, att vi hade ju inte förändrat vår politik. Därför fanns inte alltid svar. Vi tog det inte på tillräckligt stort allvar.

Hur ska man förstå Fredrik Reinfeldts sommartal om att svenska folket skulle öppna sina hjärtan?

– Den frågan ska du ställa till Fredrik. Ur mitt perspektiv handlade det om att vi såg att väldigt många skulle komma, och att det skulle bli väldigt stora ansträngningar. Problemet var att vi inte hade svar på hur vi skulle klara det. Jag brukar säga att man ska ha ett öppet hjärta. Men man måste också ha öppna ögon och vara pragmatisk.

I januari förra året utsågs arbetsmarknadspolitikern Elisabeth Svantesson till Moderaternas andre vice ordförande. Direkt efter extrastämman fick hon uppdraget av den nyvalda partiledaren Anna Kinberg Batra att leda en arbetsgrupp om integrationen. Den resulterade bland annat i förslaget om att göra tillfälliga uppehållstillstånd till huvudregel och skärpa försörjningskraven.

Många i gruppen har vittnat om att det plötsligt blev högt i tak i diskussionen.

Mest lyrisk var kanske den man som dyker upp till lunchen på Elite Hotel i Växjö. Det vill säga Växjös avgående kommunalråd Bo Frank.

– Jag har redan skrivit på bloggen att det kommer en stjärna till stan. För det är ju Elisabeth. En av arkitekterna bakom moderaternas nya och realistiska flyktingpolitik, säger han.

Foto: Eva TedesjöElisabeth Svantesson och Karin Sedvall, politiskt sakkunnig, i samspråk med Växjöpolitikern Oliver Rosengren.

Det är olika poler av migrationsdebatten i Moderaterna som samlats vid ett lunchbord i Växjö. Oliver Rosengren, det unga moderata stjärnskottet i Växjös kommunpolitik, hör till dem som stretat emot. Han är fortfarande kritisk till tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel. Det hindrar inte att han har en god relation till Bo Frank. Eller Elisabeth Svantesson.

– Jag tycker ju att vi som parti har fastnat lite i retoriken om hårda tag mot invandring. Där tror jag att Elisabeth kan bidra med fler genomtänkta, konkreta förslag. Hon gillar reformarbete på riktigt. Hon lutar sig mot beprövad erfarenhet och är kunnig och påläst, säger han.

Runt lunchbordet sitter också flera personer som arbetar med flyktingmottagande och etablering i Växjö. Svantesson frågar om ensamkommande barn, och får lågmälda svar om pojkar som längtar hem och har press från sina föräldrar att stanna.

Till och med Bo Frank tystnar, och det är ganska ovanligt, men han finner sig och fortsätter prata om Elisabeth Svantesson som en politiker som är mer än ”bara show”.

En annan av lunchdeltagarna tar upp oron för hur de tillfälliga uppehållstillstånden ska påverka etableringen i Sverige.

– Jag var med och införde det, berättar Elisabeth Svantesson.

Det var på stämman i Karlstad i oktober förra året som Moderaterna fattade beslut om den nya inriktningen på integrationspolitiken. Elisabeth Svantesson åkte direkt därifrån till förhandlingar med regeringen och de andra allianspartierna. Några dagar senare presenterades sexpartsuppgörelsen om migrationen med flera åtstramningar.

– Jag drev försörjningskraven och de tillfälliga uppehållstillstånden hårt i den förhandlingen. Upplevelsen var nog att det var många partier som var glada att jag gjorde det, säger hon.

Vilka tänker du på nu?

– Vissa partier ville absolut inte ha den politik som jag drev på, men det fanns också partier som kände att Sverige behöver det här nu. Socialdemokraterna var nog väldigt splittrade. Men för dem var det nog viktigt att vi fick en bred överenskommelse.

I min valkrets har vi Ljusnarsberg med 5.000 invånare. Ett tag var kommunen väl uppe i 1.700–1.800 asylsökande. Det blir jättespänningar och slitningar.

 

Sverigedemokraterna deltog inte i förhandlingarna. Partiets isolering i svensk politik består, trots att det sakpolitiska avståndet krympt genom inte minst Moderaternas omsvängning i migrationspolitiken.

– Hela deras grundexistens bygger ju på ”vi och dom”. Min grundtanke och vår grundtanke är att vi ska hjälpa människor som kommer till Sverige, säger Elisabeth Svantesson.

Är det ett rasistiskt parti?

– Delar av deras politik är rasistisk eftersom den bygger på ett ”vi och dem”. Det betyder inte att deras väljare är rasistiska. Det finns jättemånga väljare som faktiskt tycker att vi inte klarar det här. I min valkrets har vi Ljusnarsberg med ungefär 5.000 invånare. Ett tag var kommunen väl uppe i 1.700–1.800 asylsökande. Det blir jättespänningar och slitningar. Då måste man som politiker kunna se att detta inte är långsiktigt hållbart.

Det är ramadan och ganska tomt i lokalerna på jobbprojektet Växjölöftet när Moderaternas arbetsmarknadspolitiska delegation anländer. Elisabeth Svantesson lyckas ändå hitta några karlar att småprata med i en av verkstäderna.

Foto: Eva Tedesjö

Hon är en intensiv person.

– Jag har nog väldigt mycket energi. Ibland får jag försöka hålla tillbaka, säger hon.

Hon försöker ha centerpartisten och den tidigare ministerkollegan Eskil Erlandsson som målbild.

– Han har berättat att en av hans sakkunniga har sagt till honom att ”Eskil, du pratar så långsamt så att tolkarna hinner före dig”. Jag jobbar på det.

Partivänner säger att Elisabeth Svantesson är en person som bottnar i forskning och fakta. Den stilen går hem i Moderaterna. Det finns de som jämför henne med den tidigare finansministern Anders Borg, partiikonen. Det finns också de i partiet som använder etiketten ”kristen höger”. Det är inte avsett som ett positivt omdöme.

Elisabeth Svantesson är uppvuxen i ett frikyrkligt hem. En pappa som var pastor i Missionsförbundet. Familjen flyttade ofta: Lycksele, Koppom, Avesta, Östersund.

– Man har ju lärt sig att möta väldigt många människor. Att hantera nya situationer. Men när jag ska visa mina barn var jag har bott under min uppväxt är alla hus som jag bodde i under min grundskoletid rivna. Så på tal om det här med rötter. Roten för mig har ju alltid varit min familj.

Elisabeth var yngst av fem syskon. Pappa jobbade väldigt mycket. En frikyrkopastor, på den tiden, fick fungera som både vaktmästare och diakon. Mamma var lärare men hade tidvis problem med sjukdom. Yngsta dottern var med och sjöng i kör, ledde barnkörer och barnverksamhet.

– Både hemsituationen och engagemanget i frikyrkan gjorde att jag tidigt var med och tog ansvar. Jag var ingen jätteframträdande person, men jag har alltid varit rätt så frimodig och vågat säga vad jag tycker.

På gymnasiet fanns en lärare i samhällskunskap som väckte samhällsengagemanget. En av klasskamraterna var Anders Edvinsson som numera är kommunalråd för Socialdemokraterna i Östersund.

– Det var alltid roligt att diskutera med Elisabeth. Hon var väldigt mogen i sina tankegångar. Så här i efterhand kan jag se att hon hade umgåtts med djupa frågeställningar redan då. Vi var båda mycket intresserade av att diskutera jämställdhet, berättar han.

Att en ung tjej från frikyrkan skulle vara förkämpe för jämställdhet stämmer kanske inte helt med schablonbilden, eller fördomen. Elisabeth Svantesson träffade maken Bjarne när hon var 16 år. De gifte sig när hon var 21, och skaffade tre barn.

– Men jämställdhet har alltid varit självklart för oss. Min man var föräldraledig för 25 år sedan. Det var inte jättevanligt då, och speciellt inte i de sammanhang som jag var med i. Jag har nog alltid gått en egen väg i allt det här. Jag är gift med en sjuksköterska. Han gör ett fantastiskt jobb, men det har inte varit viktigt för honom med en karriär. Han har tagit ett otroligt stort ansvar för hem och barn.

Rekommenderar du dina tre söner att binda sig lika tidigt?

– Min äldste son gjorde det. Men jag rekommenderar alla att göra sina egna val. Det som jag vill med mina barn, och alltid har velat, är att de är självständiga i valen.

Kände du att du kunde göra det också – välja ditt liv?

– Inte lika mycket som mina barn. Det var annorlunda i frikyrkan på 60–70-talet. Men mitt i det var jag väldigt självständig. Jag är ju troende och har varit det i snart 40 år. Det var inget som tvingades på mig.

Foto: Eva TedesjöFörberedelse för debatt. Elisabeth Svantesson (M) och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) gör sig redo för morgonsoffan i SVT. Sminkösen heter Kristina Pihlström.

Elisabeth Svantesson har många gånger fått frågan varför hon som kristen valde Moderaterna. Nu berättar hon att hon faktiskt var medlem i Kristdemokraterna i Uppsala i några månader, när hon som utbildad ekonom och småbarnsmamma tagit beslutet att engagera sig politiskt. Men hon bytte ganska snabbt.

– Jag ville ju engagera mig politiskt, jag ville inte vara med ett parti som för mig liknade det frikyrkliga väldigt mycket. I Moderaterna kände jag mig hemma från första dagen. Det är ett stort och brett parti med tydlig akademisk förankring och fokus på ansvar och frihet, säger hon.

Vid millennieskiftet flyttade familjen till Örebro och Elisabeth Svantesson återvände till universitetet och började fördjupa sig i arbetsmarknad och invandring. Planen var hela tiden att använda kunskaperna i politiken.

– Jag är jätteglad för åren på universitetet, för de har gett mig perspektiv som jag har väldigt stor nytta av. Men jag är mer politiker än forskare, säger hon.

Elisabeth Svantessons bakgrund i frikyrkan har skapat diskussioner under stora delar av hennes politiska karriär. När hon utsågs till minister exploderade debatten.

Magnus Hagevi, statsvetare vid Linnéuniversitetet i Växjö, konstaterar att många svenskar har en kritisk inställning till religion. Men det fanns också särskilda omständigheter runt Svantesson.

– Dels var det kopplingen till Livets ord och Ja till livet. Dels företrädde hon ett parti, Moderaterna, som inte associeras särskilt mycket med religion utan som i modern tid uppfattas som ett sekulärt parti, säger han.

Kristdemokraten Tuve Skånberg, ordförande för riksdagens kristna grupp, drar en parallell mellan kritiken mot Elisabeth Svantesson och debatten några år tidigare om Lunds universitets rektor Per Eriksson. Utnämningen ifrågasattes eftersom Eriksson kom från pingstkyrkan.

– Det finns en valhänthet i offentligheten när människor som är begåvade och kunniga också är aktiva i församlingar i frikyrkan. Den kom upp till ytan i båda exemplen. Men de förklarade ju tydligt att detta inte är en lojalitet som påverkar deras yrkesliv. Förmodligen har det blivit lite lättare att vara troende i offentligheten efter de här båda debatterna, säger han.

Patrik Lindenfors, forskare vid Centrum för evolutionär kulturforskning samt ledamot för styrelsen av Humanisterna, ser också likheter mellan fallen Svantesson och Eriksson. Men av andra skäl.

– Folk gick i taket för att det var en speciell form av religiositet. Det var ingen som reagerade när Anders Borg sa att han var kristen. Men här handlade det om Ja till livet och kreationism. Då är det ju värderingar och fakta som vi diskuterar. Det kan inte finnas en fredad zon bara för att det handlar om religiösa värderingar, säger han.

Det senaste halvåret har flera svenska partier velat ringa in och lyfta fram svenska värderingar. Inte minst Moderaterna har tagit upp tråden från DN Debatt 2008.

Som forskare är Patrik Lindenfors inte allt för imponerad.

– Det går att prata om typiskt svenska värderingar som någon sorts majoritetsuppfattningar. Men när svenska värderingar används som politiskt slagträ så blir det lite som att tala om svenskt kött, man försöker använda det som en kvalitetsmärkning. I stället för att prata om svenska värderingar så vore det väl klokt om partierna pratade om sina egna värderingar, säger han.

Svenskarna sticker ut i internationella undersökningar om värderingar. De är individualister och sekulariserade.

I den skärningspunkten är Elisabeth Svantesson ett intressant exempel. Hon har varit med och fört Moderaterna i konservativ riktning i invandringspolitiken. Men hon har också gjort en egen resa mot mer liberala värderingar.

Nya Elisabeth Svantesson är inte riktigt lika sammanbiten och försöker förklara, även om det ibland är svårt. Som till exempel varför hon hamnade som informationssekreterare i antiabortorganisationen Ja till livet.

– Jag var ju i den miljön. Då var jag också lite mer kategorisk och svartvit. Eller väldigt mycket mer. Sedan var det tillfälligheter. Jag fick frågan och sa ja. Sedan kände jag ganska snabbt att jag var färdig med det. Ett och ett halvt år blev det.

Under perioden i Ja till livet deltog Elisabeth Svantesson i manifestationer mot abort på Sergels torg i Stockholm tillsammans med bland andra Livets ords kontroversiella pastor Ulf Ekman. Enligt DN:s referat 1995 bar några av demonstranterna plakat med fosterbilder. ”Vi hör inte deras rop”, sa Elisabeth Svantesson i sitt tal.

Jag ser ju väldigt annorlunda på hela frågan i dag. Då var det enormt kategoriskt. Väldigt svartvitt. Fördömande.

 

När du ser tillbaka på kampanjerna och manifestationen, är det något du skulle ha gjort annorlunda?

– Som jag minns det, var vi väldigt noga med att den typen av bilder inte fick förekomma. Men sedan ser jag ju väldigt annorlunda på hela frågan i dag. Då var det enormt kategoriskt. Väldigt svartvitt. Fördömande. Jag är inte den personen som ångrar saker. Om man sedan ska skylla på sin ungdom… Det var ju så det var då. Allting har ju format en på något sätt. Men däremot kan jag konstatera att man förändras. Livet drabbar en.

Vad lärde du dig?

– Att inte vara så tvärsäker. Det var ju ett ganska snävt och trångt sammanhang. Man får lära sig att ta in fler perspektiv med åren. Man möter människor, man möter sina vänner, man ser situationer. Det är en process. Och jag ser ju väldigt annorlunda på världen i dag mot vad jag gjorde då. De här tio åren i politiken har så klart påverkat mig mycket. Men även innan det.

Elisabeth Svantesson berättar att det var särskilt en upplevelse – en vän som väntade och miste ett skadat barn – som fick henne att börja ifrågasätta sina egna åsikter.

– Det var många år sedan nu, men då startade en process som lett fram till där jag står i dag. Jag har ju kommit till den ståndpunkten att det här verkligen är en kvinnas beslut. Så tänkte jag inte för 25 år sedan.

På 1990-talet var Elisabeth Svantesson även lärare i företagsekonomi på Livets ords gymnasium i Uppsala. Senare kom hon till Kristet Center i Örebro. Två kontroversiella samfund i synen på till exempel homosexualitet.

– Det är svårt att i efterhand veta varför man hamnar där man gör. Men även om jag varken då eller nu höll med om allting så fanns det väl en tydlighet som man kanske dras till, särskilt när man är yngre, säger hon.

Var finns du i dag?

– Svenska kyrkan och Filla. Filadelfia här i Stockholm.

Kan du berätta varför du hamnat där?

– Så här är det. Jag var troende och har varit med i olika kyrkor. För mig är tron det viktiga. Nu är vi mer i Stockholm. Pastorn i Filadelfia är också kaplan i vår riksdagsgrupp. Jag känner förtroende för honom som person.

Alla de där frågorna kokar ju ned till hur du som politiker påverkas av din tro.

– Min gudstro är stark och personlig och det har gjort mig trygg i vem jag är. Men även om man är kristen kan man ju ha olika perspektiv på olika frågor. Skulle vi sitta tio kristna personer runt ett bord skulle vi ha väldigt olika åsikter.

Det privata blir politiskt när värderingar ska omsättas i praktiska förslag. När striden om de könsneutrala äktenskapen avgjordes på Moderaternas stämma i Gävle 2007 var Elisabeth Svantesson på nejsidan. På jasidan, som segrade, fanns både Anna Kinberg Batra och Tomas Tobé. Nu sitter de som partiledare och partisekreterare i partiledningen för Moderaterna. Ihop med Elisabeth Svantesson.

– Jag har inga problem i dag alls med den lagstiftning vi har. Tvärtom, säger hon.

– Man förändras med åren. Man träffar människor som lever tillsammans, i samkönade relationer. Jag har nära homosexuella vänner.

De som var dina meningsfränder för 20 år sedan. De måste ju tycka att du sviker?

– Jag måste ju ta ansvar för mig själv. Mina beslut är mina beslut och min förändring är min förändring.

Jag såg att du gick i Prideparaden i Örebro i somras. Jag vet att du har varit på festivalen tidigare, men har du gått i tåget?

– Det var första gången.

Varför blev det första gången i år?

– Därför att det passade och därför att det var på hemmaplan. Det fungerade kalendermässigt med Örebro. Och efter attacken i Orlando kändes det extra viktigt att ta ställning mot hat, hot och våld. Jag är ju en del av vår partiledning. Det var bra att visa att ”här är jag, jag kan gå här”. Det var jättetrevligt.

Foto: Eva Tedesjö

Växjöbesöket slutar med en glass på parkbänken vid flygplatsen. Elisabeth Svantesson summerar dagens intryck. Segregation och integration kommer att vara i centrum för Moderaterna inför valet 2018, och arbetsmarknadspolitikern Svantesson ska leverera konkreta förslag.

Nu funderar hon över nyanlända kvinnor som behöver ut på arbetsmarknaden. Och hon funderar över ensamkommande barn från främst Afghanistan som längtar hem.

– Det är verkligen en svår fråga. Var och en som kommer har ju en unik historia och man kan inte generalisera. Men jag tror att många av de här grabbarna skulle ha mått bättre av att stanna hos sina familjer och inte komma till Sverige, säger hon.

Den som vill ha ett bevis för att det inte finns en sammanhållen kristen linje i svensk politik, kan titta på hur olika kristna debattörer och samfund reagerat på flyktingkrisen. Många kyrkor har engagerat sig hårt för de asylsökande.

Elisabeth Svantesson berättar att hon fick mejl från kristna, när riksdagen tog beslut om de nya asylreglerna.

– De undrade hur jag med mina värderingar kunde vara med och fatta ett sådant beslut. Men även där kanske jag gått min egen väg. För mig är det så självklart att vi ska vara ett land som hjälper människor i nöd. Men vi måste också klara av det. Om vi inte hade förändrat politiken hade vi haft enorma konsekvenser. Då måste man ta det helhetsansvaret och så måste man vara trygg i balansen.

Strömmen av asylsökande till Sverige har minskat. Men jorden har inte blivit fredligare. Den här hösten kommer fasansfulla rapporter från Syrien, rapporter om barn som drabbats av krigets helvete, barn som behöver en fristad.

Vad är svenska politikers moraliska ansvar?

– Alla länder har ett moraliskt ansvar för människor som flyr i krig. Sverige har tagit ett stort ansvar. En kvarts miljon människor har sökt asyl här bara de två senaste åren. Jag önskar att fler länder gjorde mer, för att både ta emot de som flyr och hjälpa till i närområdena, säger Elisabeth Svantesson.

När det gäller skärpningarna, vad har varit det svåraste beslutet?

– Det är beslut som påverkar väldigt många människor.

Familjer.

–  Ja. Nu kan inte lika många komma hit. Det är ju en bävan i det. Det är verkligen politik på riktigt. Men samtidigt är jag övertygad om att det var rätt.

Foton i text: Eva Tedesjö

Elisabeth Svantesson

Född: I oktober 1967 
i Lycksele.

Uppvuxen: Koppom, Avesta, Lycksele och Östersund. Pappa frikyrkopastor, mamma lärare och hemmafru. Fyra äldre syskon.

Familj: Make, tre söner och två barnbarn.

Bor: Just nu lägenhet i södra Stockholm och stuga i Bergslagen.

Karriär: Ekonomexamen. Säljare och ekonomiansvarig på säljföretag. Lärare i företagsekonomi på Livets ords gymnasieskola och informationssekreterare för Ja till livet. Doktorand och lärare i nationalekonomi. Licentiatexamen 2006. Från samma år moderat riksdagsledamot. Arbetsmarknadsminister hösten 2013 och ett år framåt. Arbetsmarknadspolitisk talesperson i Moderaterna efter valet. Från januari 2015 andre vice partiordförande och en del av den moderata partiledningen.

Okänd talang: Sjunger gärna – men hinner inte till riksdagskören.

Moderaterna och migrationskrisen

Augusti 2014: Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) uppmanar 
svenska folket att öppna sina hjärtan för flyktingvågen.

November 2014: Moderaternas valanalys konstaterar att valet förlorades på jobbfrågan, välfärden och integrationen.

Januari 2015: M tillsätter arbetsgrupp om integrationen, ledd av Elisabeth Svantesson.

Oktober 2015: Moderaternas partistämma säger ja till att göra tillfälliga uppehållstillstånd till huvudregel och skärpta försörjningskrav. Elisabeth Svantesson fortsätter direkt till alliansens migrationsförhandlingar med regeringen, och får igenom skärpningar där också. Partiet ger upp motståndet mot att alla kommuner ska ta emot flyktingar.

November 2015: M varnar för systemkollaps och kräver flyktingstopp vid gränsen. Regeringen väljer i stället att skärpa asylreglerna.

Juni 2016: Omröstning i riksdagen om de nya asylreglerna som bland annat försvårar familjeåterförening. S, M, SD och merparten av MP röstar för. 
V och C röstar mot. KD och nästan hela L lägger ned rösterna.

Juli 2016: M kräver bidragstak i försörjningsstödet och etableringsersättningen. Nya asylregler träder i kraft.

September 2016: M vill spara på migrationskostnaderna genom skärpta krav på Migrationsverket, minskade boendekostnader och tidigarelagda medicinska åldersbedömningar.

3 röster om Elisabeth Svantesson

Anna Kinberg Batra (M), partiledare:

”Elisabeth och jag fann varandra i riksdagens finansutskott för ett antal år sedan, där jag var ordförande, och vi blev förtrogna. Få kan mer än hon om utanförskap och jobbskapande, med bas i forskning men också med förmåga att omsätta det i politiska förslag. Dessutom har hon ett stort hjärta som vän.”

Eva-Lena Jansson (S), riksdagsledamot från Örebro:

”Vi har funnits i samma politiska sammanhang sedan millennieskiftet. 
I debatten vill hon få det att låta som om vi har samma uppfattning, fast det är stora skillnader politiskt. Jag uppfattar henne som tydligt höger i Moderaterna. Hon har samma värderingar som KD och SD i synen på aborter och äktenskap.”

Fredrick Federley (C), EU-parlamentariker och tidigare riksdagsledamot:

”Elisabeth framställdes som rabiat högerhäxa och homofob när hon blev minister, och det stämmer inte alls med min bild. Hon är en varm person som ser sin omgivning. Hon var en av de första som gratulerade när jag hade gift mig, hon frågar ofta efter min man och dotter. Det skulle inte en homofob göra.”

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.