Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-15 12:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/ella-15-skadade-sig-sjalv-fick-koa-i-over-ett-ar-for-hjalp/

Sverige

Ella, 15, skadade sig själv – fick köa i över ett år för hjälp

Ella, 15, utvecklade ett självskadebeteende men fick vänta länge på hjälp. Foto: Anders Hansson

Ella, 15, fick vänta i ett år innan hon erbjöds hjälp av barn- och ungdomspsykiatrin, bup, för sitt självskadebeteende. Nu står hennes lillebror i kö för neuropsykiatrisk utredning. Väntetid: cirka två år.

– Personalen inom bup går på knäna, det är inte deras fel. Men väntetiderna är inte rimliga, säger syskonens mamma.

För drygt tre år sedan inleddes en lång resa inom barn- och ungdomspsykiatrin för familjen som bor i en liten kommun i södra Sverige.

Äldsta dottern i syskonskaran på tre, hade drabbats av en kraftig depression, och även om hon fick hjälp förhållandevis snabbt, drog det hela ut på tiden. 

– Det var först behandling för depression och därefter påbörjades en utredning som visade att hon har add och autism, berättar mamman.

Under den här perioden fokuserades all energi i familjen på äldsta dottern, vilket ledde till att mellandottern Ella, då 12 år, hamnade mellan stolarna. 

– Vi föräldrar glömde bort de andra barnen, vi hade så mycket fokus på den äldsta. Och när en i familjen mår dåligt, mår till slut alla dåligt. 

Värst var det för Ella som utvecklade ett självskadebeteende. 

Sensommaren 2018 tog familjen åter kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin. Via en så kallad Första linjen-mottagning som erbjuder hjälp i ett tidigt skede vid lindrigare psykisk ohälsa, remitterades Ella vidare till bup. Men där tog det stopp. 

– Trots att hennes självskadebeteende var ganska allvarligt hände inget. Jag ringde flera gånger under hela året och ifrågasatte hur långt det skulle behöva gå men fick bara höra att det var många som stod i kö. 

Under tiden blev Ella sämre. Först efter drygt ett års väntan erbjöds hon möjlighet att börja gå hos en nyanställd psykolog, där hon nu har varit 4-5 gånger under hösten. 

– Jag mår bättre men det känns som att jag fick fixa det mesta själv. Det har tagit mycket kraft och tid, allt var jobbigt och det gick dåligt i skolan. Sedan pushade jag mig själv och jag har ändå klarat mig okej. Jag har slutat med mitt självskadebeteende, men det har inte varit tack vare bup, säger Ella. 

Hennes mamma är mycket kritisk till de långa väntetiderna. 

– Nu har Ella varit så pass stark och har med hjälp av oss alla tagit sig ur det här, men jag tänker på alla andra som det kunde gått riktigt illa för, säger hon. 

Ännu är resan inom barn- och ungdomspsykiatrin inte över för familjen. Sedan i september står sonen, tio år, i kö för neuropsykiatrisk utredning. 

– Vi ser exakt samma tecken hos honom som hos äldsta dottern. Eftersom vi ville ha framförhållning och inte riskera att hamna i lång kö igen så tog vi en tidig kontakt med bup för drygt ett år sedan. 

– Då ansåg man inte att det behövdes någon utredning eftersom han inte hade några problem i skolan. Men det har han nu, och problemen har eskalerat. Han har varit borta ungefär en dag i veckan hela terminen på grund av huvudvärk, oro och ångest, säger mamman. 

När beslutet togs om att sonen ska utredas informerades familjen om att det är minst två års väntetid innan utredningen kan påbörjas. 

– Psykologen skämdes och sa att hon var hemskt ledsen. Vi har börjat se oss om efter privata alternativ också, men även där handlar det om flera månaders väntetid. Personalen inom bup går på knäna, det här inte deras fel. Men väntetiderna är inte rimliga över huvud taget.