Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 11:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/en-ego-kick-for-sverige-som-matland/

SVERIGE

”En ego-kick för Sverige som matland”

Tommy Myllymäki är Europas bästa kock. Det stod klart när han tog guld i Bocuse d'Or Europe på Stockholmsmässan i Älvsjö på torsdagskvällen.

Att det blev en svensk vinnare, samtidigt som tävlingen för första gången hölls i Sverige – och med svenska hvudråvaror, är naturligtvis en stor framgång och en riktig ego-kick för Sverige som matland.

Att tävla i Bocuse d'Or är att tävla i mat. Men det är minst lika mycket en tävling i att tävla. För även om alla inblandade samstämmigt intygar att det är den godaste maten som vinner (kanske var det därför Ungern satsade på ett säkert kort som bearnaisesås i sin rätt) är det mycket annat som ska sitta.

När Tommy Myllymäki utropades som vinnare var det inte bara ett bevis på att han hade lagat riktigt god mat, utan även mat som var vacker och komponerad utifrån de mycket speciella omständigheter som omgärdar en tävling av det här slaget.

Att vinna kock-EM är inte en enkelt mätbar prestation, som att springa hundra meter snabbast. Det kan jämföras med konst, balett - eller kanske som Tommy Myllymäki själv gjorde: Vid konståkning: En idé som har ett nyhetsvärde är värd många poäng, men man måste ta den i land, annars är det bättre på att satsa på ett säkert kort.

Deltagarna säger ofta själv att det handlar om att hitta kärnan i råvaran – och metoden för att nå dit är på sätt och vis att dekonstruera de olika momenten: kött, fisk, och grönsaker, för att bygga ihop dem igen, ännu vackrare och smakrikare än originalet. Ibland lyckas de - och då blir det sensationellt gott. Når de inte riktigt ända fram framstår resultatet lätt som låtsasmat, glansig och rikt dekorerade små garnityr som hämtade ur ett dockskåp.

Det som tog Tommy och hans lag till seger var just detta: Hans presentation var vacker och naturlig, samtidigt som den med hjälp av smarta lösningar förstärkte upplevelsen av maten. Råvarorna stod fram tydligt, och garnityren blev enkla men raffinerade element. Och såsen han serverade till fiskrätten var om möjligt ännu godare än bearnaisesås.