Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 06:38 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/en-kyrka-i-djup-kris-anvander-nya-metoder-for-att-varva-framtida-medlemmar/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

En kyrka i djup kris använder nya metoder för att värva framtida medlemmar

Påsken är en av kristendomens viktigaste högtider.

Samtidigt befinner sig Svenska kyrkan i sin djupaste kris någonsin. Allt fler väljer att utträda, särskilt så här års när skattebeskedet kommer med posten.

Det gör att kyrkorna har börjat använda nya metoder för att locka medlemmar.

Biskopen i Stockholms stift, Eva Brunne, förbereder sig som många andra inför påsken genom att fasta och att välja bort saker som inte känns viktiga för henne. 

I år har hon valt bort kött och hon skänker mer än vanligt till välgörenhet.

Eva Brunne försöker också vara särskilt uppmärksam på det som hon värderar högt, framför allt de stora bibelberättelserna.

– Som biskop för jag dem vidare till nya generationer, vilket känns väldigt stort för mig, säger hon och visar oss runt i Storkyrkan i Gamla stan med anor från 1200-talet.

I helgen ska hon hålla i flera mässor och konfirmera och döpa flera nya medlemmar. 

Påsken är den största och viktigaste händelsen i en kristen människas liv, den är kyrkornas själva fundament, menar Eva Brunne. 

– Utan den skulle vi inte finnas som kyrka, säger hon och berättar hur påsken startade med palmsöndagen.

Då rider Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. För att sedan bli förrådd, uppspikad på ett kors och så småningom återuppstånden.

– Det är påsken som bär på de stora berättelserna om lidandet, döden och sedan livet igen, att det aldrig är "kört" vad som än händer, säger Eva Brunne. 

Eva Brunne.
Eva Brunne. Foto: Alexander Mahmoud

Inte heller när vi pratar om det vikande medlemstalet för Svenska kyrkans så vill Eva Brunne prata om att det skulle vara kört. 

Trots att siffrorna befinner sig på ett stadigt sluttande plan. Och att nittiotalisterna som är den största nu levande generationen har börjat komma in i det som kyrkan litet oroligt benämner som den "utträdesbenägna åldern" 20-35 år.

– I vilken mån dessa unga människor känner att kyrkan är relevant, och hur de upplever den kristna tron, är den stora ödesfrågan för oss, säger Pernilla Jonsson, som är chef för Svenska kyrkans analysenhet.

Nittiotalisterna har generellt en svagare relation till Svenska kyrkan än tidigare generationer. De konfirmerar sig inte i samma utsträckning och de kommer inte på gudstjänster lika ofta som sina föräldrar.

Förra året begärde 96.000 människor utträde – samtidigt som bara en tiondel så många (10.000) valde att träda in. Det gör att man kan tala om Svenska kyrkans största kris någonsin.

Nattvarden i Kista kyrka.
Nattvarden i Kista kyrka. Foto: Alexander Mahmoud

Antalet medlemmar är i dag omkring sex miljoner människor vilket är en minskning med 22 procent sedan 1990-talet.

Så här års är det extra tufft för kyrkans personal när årets deklarationsblanketter dimper ned i brevinkastet där det står svart på vitt hur mycket var och en betalar.

Nästan var femte som lämnar säger att de gör det av ekonomiska skäl. Mest utträdesbenägna är medel- och höginkomsttagare som betalar mer.

En som har lämnat Svenska kyrkan i år är Gustav Schröder. Han är 44 år, jobbar som fibertekniker i Uppsala och tjänar runt 28.000 kronor i månaden. 

Han tycker inte att avgiften har någon betydelse.

Gustav Schröder tycker inte att påskens berättelser håller för 2000-talet. Men det händer att han går i kyrkan av kulturhistoriska skäl. Han har också döpt sin dotter i kyrkan för att släkten ville samlas och ha en liten fest. "Dopet är inte kyrkligt för mig utan mer som ett firande", säger han.
Gustav Schröder tycker inte att påskens berättelser håller för 2000-talet. Men det händer att han går i kyrkan av kulturhistoriska skäl. Han har också döpt sin dotter i kyrkan för att släkten ville samlas och ha en liten fest. "Dopet är inte kyrkligt för mig utan mer som ett firande", säger han. Foto: Alexander Mahmoud

– För mig rör det sig om 3.000 kronor om året. Det är mindre än halva min snuskonsumtion och ingenting att tala om, säger Gustav Schröder som är typisk på många sätt. 

Män utträder i större utsträckning än kvinnor. Att inte tro på Gud är den vanligaste anledningen till att lämna. I undersökningar kan de säga att kyrkan inte ger dem någon djupare upplevelse och att den inte känns relevant i deras liv.

Gustav har läst Bibeln, men inte för att han har varit troende, utan för att försöka förstå vad som egentligen står där och vad som skulle kunna hända om människor började läsa den mer bokstavligt.

Vad säger du om påskens berättelser?

– Det är historier som inte passar för människor som lever på 2000-talet. Det finns inte mer bevis för dem än för det som står i Spindelmannen, säger han. 

I kyrkans egna undersökningar är det många som uppger att de lämnar av "etiska skäl". Det var särskilt vanligt efter de granskningar som kom 2016 och som visade att kyrkans personal reser för stora pengar varje år.

Det finns också de som tycker att kyrkan är för politiserad och vänstervriden. Andra menar att den är alltför öppen för andra trosriktningar som islam. Det stämmer inte på Gustav Schröder.

– Svenska kyrkan är otroligt progressiv runt om i världen. Ska vi ha en kyrka så är det den som vi ska ha, säger han.

En av alla församlingar som i dag arbetar aktivt med att hålla upp dörren för besökare med en annan kulturell bakgrund är kyrkan i Spånga-Kista som ligger i norra Stockholm.

När vi besöker kyrkan är det palmsöndag och kyrkan har smyckats med påskfjädrar. 

Framför altaren har man ställt att slags påskkrubba som visar hur Jesus rider in i Jerusalem och hur han sedan går igenom alla strapatser tills han till slut återuppstår.

Gudstjänsten kickas i gång av en barnkör som nästan får taket att lyfta, trots att den bara består av sju barn. De klappar händerna och stampar i takten medan de sjunger "kul att se dig i kyrkan i dag".

De klappar händerna och stampar i takten medan de sjunger "kul att se dig i kyrkan i dag".

Meheret Tekle kommer till Kista kyrka varje söndag. Naiher, 8 år, Elona, 4 år och Yosana, 9 år, tycker att det är roligt att gå i kyrkan och framför allt att sjunga i kören.
Meheret Tekle kommer till Kista kyrka varje söndag. Naiher, 8 år, Elona, 4 år och Yosana, 9 år, tycker att det är roligt att gå i kyrkan och framför allt att sjunga i kören. Foto: Alexander Mahmoud

Trots att det är palmsöndagen så är det inte fler besökare än vanligt, ett 60-70-tal besökare i bänkraderna.

Församlingarna i de mångreligiösa förorterna brottas med ett ännu större medlemstapp än kyrkorna inne i stan.

Antalet boende i Spånga-Kista församling har ökat med åtta procent de senaste tio åren till 97.000 invånare. 

Samtidigt som antalet medlemmar i samma område har minskat med 25 procent under samma period.

Bara 19 procent av de som bor i området är medlemmar i Svenska kyrkan och många av de som kommer hit är inte ens medlemmar. 

En del tillhör någon annan kyrka eller församling i området, till exempel den armeniska apostoliska kyrkan eller den syriska ortodoxa kyrkan.

– Det är en helt ny situation för oss, att som kyrka inte vara i majoritet, säger prästen Marie Grangården.

I Svenska kyrkan finns det en tradition att inte frågar besökarna om de är medlemmar. 

– Men här har vi börjat göra tvärtom och försöker ta ett samtal med dem som kommer. Om de inte är medlemmar så frågar vi om de vill bli det, säger hon. 

Hittills är resultatet blygamt och församlingen tappar omkring 500 medlemmar varje år. 

Men de besökare vi pratar med ser väldigt positivt på församlingen och framtiden.

En av dem är Natife Moannabi som är 35 år och kommer ursprungligen från Iran.

– Jag har längtat så mycket efter att få bli kristen ända sedan jag var tonåring, och nu har jag äntligen fått bli det, säger hon och berättar hur det kändes att döpa sig, krama om prästerna och komma in i samhörigheten som finns här. 

– Det är så berikande och en sådan glädje för mig som har så dåliga erfarenheter av religion från mitt hemland. 

Natife Moannabi, Muhamedullah Nori, Omid Miri, Marie Grangården och Saleh Khosrobeigi. Muhamedullah Nori och Omid Miri från Afghanistan döpte sig 2016 i Kista kyrka och beskriver det som ett viktigt steg i deras liv. – Det är en sådan kärlek och glädje att vara här, dörren är öppen för alla, säger de.
Natife Moannabi, Muhamedullah Nori, Omid Miri, Marie Grangården och Saleh Khosrobeigi. Muhamedullah Nori och Omid Miri från Afghanistan döpte sig 2016 i Kista kyrka och beskriver det som ett viktigt steg i deras liv. – Det är en sådan kärlek och glädje att vara här, dörren är öppen för alla, säger de. Foto: Alexander Mahmoud

En annan som tycker mycket om kyrkan i Kista är Omid Miri som är 18 år och kom till Sverige från Afghanistan 2015. I oktober döpte han sig och sedan dess är han medlem.

– Det är jättestort för mig att ha fått träffa alla de här människorna och att ha den här tron som jag älskar så mycket, säger han och tillägger att det är något alldeles speciellt med påsken. 

Stockholmsbiskopen Eva Brunne tycker att kyrkan har blivit allt bättre på "att vara kyrka där vi är" och nämner den "församlingsinstruktion" som alla ska skriva vart fjärde år och som bland annat handlar om vilka som bor i församlingen. 

Vad de har för ålder och bakgrund. Hur inkomsterna ser ut i och vad det finns för olika språk i området. För att verksamheten ska kunna anpassas därefter.

– I Vårby gård använder man till exempel många olika instrument och inte bara en orgel, för att fler i området ska känna igen sig.

Här räknar man med att ett tiotal olika nationaliteter finns representerade vid en vanlig gudstjänst.

I Storkyrkan handlar det bland annat om att möta den stressade storstadsbon. Det gör att man har startat mässor och gudstjänster mitt i veckan på tider som möter innerstadslivet bättre.

Natife Moannabi firar påsken i Kista kyrka. Hon längtade efter att bli kristen och gå i kyrkan redan som tonåring men hindrades eftersom hon levde i Iran. Hon berättar hur det kändes att döpa sig och komma in i samhörigheten. "Det är så berikande och en sådan glädje för mig".
Natife Moannabi firar påsken i Kista kyrka. Hon längtade efter att bli kristen och gå i kyrkan redan som tonåring men hindrades eftersom hon levde i Iran. Hon berättar hur det kändes att döpa sig och komma in i samhörigheten. "Det är så berikande och en sådan glädje för mig". Foto: Alexander Mahmoud

– Man vill komma när det passar, och inte nödvändigtvis på en söndag. Kanske vill man avsluta arbetsdagen med en gudstjänst innan man går hem, säger Eva Brunne.

Kan Svenska kyrkan fortsätta vara öppen för alla, även de som väljer att väljer att träda ur?

– Kyrkan måste alltid vara öppen. Så har det alltid varit i folkkyrkor över hela världen. I dag är vi en av världens rikaste kyrkor om man räknar alla egendomar, intäkter och anställda. Men visst, på sikt kommer vi att ha ekonomiska bekymmer.

Den dagen står hoppet till de stora berättelserna i Bibeln, framför allt de som handlar om påsken och som Eva Brunne menar alltid kommer att locka nya generationer.

– Har man bara dessa berättelser så har man också en bottenplanka att stå på i sitt liv. Det är dem som gör att jag i nuläget ser positivt på situationen.

Läs mer: Kyrkan anklagas för upphovsrättsintrång med nya handboken 

 

Svenska kyrkan i siffror

1996 var det sista året då alla svenskar blev medlemmar i kyrkan vid födseln. Sedan dess krävs det ett dop eller ett aktivt inträde.

I dag är omkring sex miljoner människor medlemmar i Svenska kyrkan vilket är en minskning med 22 procent sedan 1990-talet. 

59 procent av den svenska befolkningen är medlem.

I storstäderna är 45 procent i åldrarna 15-40 år medlemmar.

I mindre städer och på landsbygd är motsvarande siffra 70 procent.

 

Förra året begärde 96.000 människor utträde samtidigt som 10.000 personer blev medlemmar.

Den typiska utträdaren är en man som bor i storstad och tjänar mer än genomsnittet.

Den mest utträdesbenägna åldern är 20-36 år. 

Den vanligaste orsaken är avsaknad av gudstro (32 procent). 

Näst vanligast anledningen är att kyrkan inte känns relevant (25 procent).

Trea på listan finns ekonomiska skäl (17 procent). Höginkomsttagare är med utträdesbenägna och många går ur när slutskattebeskedet kommer i mars. 

En del uppger att de söker en djupare mening och att medlemskapet betyder något för deras förståelse av livet. 

Beslutet mognar ofta fram under en lång tid och fattas sällan i stundens ingivelse. Ofta finns dock en utlösande faktor. Ett exempel är den granskning som kom 2016 och som visade att kyrkans personal reser för stora pengar.

En del utträdare säger att kyrkan är för politiserad och vänstervriden. Andra menar att den har en alltför öppen inställning till islam. 

 

Bland inträdarna är det många som har en utländsk härkomst.

Skälen till inträden är ofta omvälvande situationer eller möten med människor som är verksamma i kyrkan. 

Sjukdom eller anhörigas död är också vanliga anledningar till att man går med. 

En del uppger solidariska skäl, medan andra hänvisar till gudstro.

 

En enkät som gjordes med 5000 svenska medborgare i november förra året visar följande:

32 procent: Jag tror inte på någon Gud, övernaturlig kraft eller makt.

23 procent: Jag vet inte vad jag ska tro.

19 procent: Jag tror att Gud snarare är något inom varje människa än något utanför.

17 procent: Jag tror på en högre makt som man kan ha en personlig relation till.

9 procent: Jag tror på en opersonlig högre makt eller kraft.

 

För tio år sedan döptes 82 procent av alla barn som hade minst en förälder med medlemskap i Svenska kyrkan. I dag har den siffran minskat till 67,5 procent. Minskningen har dock planat ut de senaste åren.

 

Gudstjänstbesöken har minskat med en fjärdedel sedan år 2000, vilket betyder 2,5 besök per medlem och år. 

 

Källor: Svenska kyrkans statistik och rapporten "Medlemmar i rörelse 2018", ”Svenska kyrkans enkät till allmänheten (Nordstat)”, SOM-institutet, Sifo, Kantar

 

Den kristna påsken

Veckan före påsk kallas för stilla veckan eller passionsveckan. Det är den sista veckan i fastan som avslutas fram till påskafton.

Palmsöndagen handlar om när Jesus red in i Jerusalem på en åsna och folket viftade med palmblad och tog emot honom som en kung.

De historier om vad som hände under Jesus sista dagar kallas passionsberättelser som kommer från latinets "patio" som betyder lida.

På skärtorsdagen äter Jesus för sista gången med sina lärjungar. Det är då han säger han de ska fortsätta bryta bröd och dricka vin även när han inte finns, till minne av honom. Senare på natten grips han av de romerska soldaterna. 

På långfredagen döms Jesus till döden för att han kallat sig judarnas konung. Han får själv bära sitt kors till en kulle utanför staden där han blir korsfäst bredvid två rövare.

På påskdagen kommer en grupp kvinnor till hans grav. De upptäcker att stenen är bortrullad och att kroppen inte är där. 

Det tolkas som att han har uppstått från döden och därmed gett människorna evigt liv. 

Budskapet är att Gud besegrar det onda som människan gör och att det som tynger oss i livet alltid kan rullas bort. 

På annandag påsk visar sig Jesus för lärjungarna och de reagerar på litet olika sätt. En del tvivlar och vill ha bevis för vad de ser.

Källa: Svenska kyrkan

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.