Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Vi kan vänta oss högre anslag till försvaret

ÖB Micael Bydén beordrar de 150 soldater från Skövde som övat på Gotland att stanna kvar på ön.
ÖB Micael Bydén beordrar de 150 soldater från Skövde som övat på Gotland att stanna kvar på ön. Foto: Sören Andersson/TT

Analys. När det nuvarande försvarsbeslutet fattades förra året byggde det på att ett enskilt militärt angrepp på Sverige är osannolikt. Den bedömningen ser det ut som Försvarsmakten och regeringen har ändrat. Tror de på sin egen riskbedömning kan vi vänta oss högre försvarsanslag framöver.

Försvara Sverige mot vadå? frågade dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt (M) i SVT:s partiledarutfrågning i augusti 2014. Ryssland hade annekterat Krim, kriget i östra Ukraina hade brutit ut, men fortfarande var statsministerns syn att Ryssland inte var någon aggressiv makt. Den förra regeringen brukade understryka att Ryssland rustade från en låg nivå.

Riksdagspartierna hade samma vår, 2014, enat sig om en gemensam bedömning av säkerhetsläget. Förra året mynnade det ut i ett nytt försvarsbeslut mellan regeringen, M, C och KD. De borgerliga krävde högre anslag än regeringen först ville acceptera, och L lämnade försvarssamtalen. Men till sist blev det en uppgörelse.

Beslutet byggde på en något mörkare syn på Ryssland än tidigare och en större satsning på Sveriges nationella försvar. Men bedömningen var fortfarande att ett enskilt angrepp på Sverige var osannolikt.

Nu, inom loppet av ett antal veckor, ser den bilden ut att ändras. Vad som har hänt konkret är hemligstämplat, den som avslöjar det kan sättas i fängelse. Men en ändrad hotbild bygger på enskilda händelser eller uppgifter, hot kan inte uppstå i största allmänhet.

Professorn i underrättelseanalys, Wilhelm Agrell, bedömer att risken för ett militärt angrepp mot Sverige har ökat avsevärt. Han stödjer sig på hur Försvarsmakten och regeringen har reagerat på sistone.

Har det militära hotet ökat behöver medborgarna tydligt få veta det.

Sverige har snabbare än planerat baserat ett militärt kompani på Gotland.

ÖB uttrycker sig annorlunda när han talar om hotet mot Sverige. Från att tala om ”osannolikt” talar ÖB nu om ”låg sannolikhet” för ett angrepp.

Agrells bedömning att sannolikheten för ett isolerat angrepp ökat från någon procent till omkring 15 procent är mycket uppseendeväckande.

Har Wilhelm Agrell rätt i sin tolkning, och om det ökade hotet inte är tillfälligt, får vi sannolikt se konturerna av det i handling. Precis som vi fick i veckan när Gotland fick stridsfordon och yrkessoldater.

Något spår lär i så fall kunna ses i budgetpropositionen i morgon. Det kan också bli formella eller informella överläggningar med partierna bakom försvarsuppgörelsen. Bedömer de att det numera finns ett hot mot Gotland så har ön vare sig luftvärn, kustrobotar eller artilleri till skydd.

Den civila beredskapen med försörjning av livsmedel, bränsle och vatten har också stora brister.

De flesta partierna i Sveriges riksdag anser att ett fungerande militärt försvar minskar risken att bli indragen i krig.

När Sovjetunionen kollapsat började Sverige krympa sitt försvar. Det var en reaktion på att den en gång så starka sovjetiska militärmakten bokstavligen rostade sönder och en tro på en demokratisk utveckling i Ryssland. Regementen lades ned i Sverige, stora delar av civilförsvaret avvecklades, anläggningar såldes. Fram till 2008 pågick nedskärningarna i Sverige. Då hade Ryssland redan vänt trenden.

Nu har Ryssland ökat sin militära förmåga dramatiskt, och för krig både i Syrien och Ukraina samtidigt som stora övningar hålls i Östersjön.

Militär styrka är relativ. Det är tanken bakom nedrustning, att alla ska växla ned sina styrkor lika mycket, då består ändå maktbalansen. Nu rustar Ryssland kraftigt vilket försvagar grannländerna, relativt sett. Ska Sverige minska glappet kommer det att skapa interna politiska våndor mellan regeringspartierna.

Men regeringen och partierna bakom försvarsuppgörelsen behöver en linje som hänger ihop. Har det militära hotet ökat behöver medborgarna tydligt få veta det, och då krävs någon form av åtgärder från riksdagen.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.