Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-29 16:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/ex-pojkvannen-i-16-langa-forhor-jag-madde-inte-sa-bra/

Sverige

Ex-pojkvännen i 16 långa förhör: ”Jag mådde inte så bra”

Foto: Tomas Ohlsson, Polisen

En kroppsdel från Wilma Andersson inpackad i aluminiumfolie – med hans dna-spår på.

Under 16 långa förhör försökte polisen få 23-åringen att ge en rimlig förklaring. I det allra sista sa han:

 – Jag mådde inte så bra faktiskt, för jag älskar den här tjejen och vi hade ändå varit ihop i två år.

Men han sa också:

– Om jag hade styckmördat min tjej så hade jag inte sparat en kroppsdel. Jag är inte kapabel till något sånt.

Det sista polisförhöret hölls med ex-pojkvännen 15 april. Det leddes av en kvinnlig förhörsledare och hölls i polishuset i Uddevalla. Det inleddes klockan 09.50 på förmiddagen. Hans advokat Beatrice Rämsell satt också med i rummet.

Polisens förhoppning var att 23-åringen där skulle vilja öppna sig, eftersom man bedömt att han ljugit sig igenom samtliga förhör dessförinnan. Det påpekades att detta skulle bli det sista förhöret före rättegången.

Minnesstund för Wikma Andersson i Uddevalla.
Minnesstund för Wikma Andersson i Uddevalla. Foto: Tomas Ohlsson

Den första frågan han fick var om han ville berätta något ”angående ärendet”.

– Inget som jag kommer på nu, men vi kan tjata lite, svarade han.

Förhörsledaren: Du har sagt att någon försöker sätta dit dig och att det inte fanns något blod i din bostad när du greps. Hur var det under den tiden efter det att Wilma försvann fram till dess att du blev gripen av polis?

 – Jag ska berätta, alltså jag hade ingen kontakt med Wilma, hennes föräldrar hade ringt mig men jag svarade inte utan jag sms:ade med hennes mamma. Där förklarade jag att vi hade gjort slut och jag hade inte svarat för jag ville inte ha nån kontakt med någon i hennes krets längre. Jag hade raderat hennes nummer och tagit bort henne från sociala medier och allt sånt där. Så jag hade ingen kontakt med henne efteråt när vi hade gjort slut.

Läs också: Kroppsdel hittades hemma hos Wilma Anderssons ex-pojkvän

Vad gjorde du, hur kände du?

 – Jag mådde inte så bra faktiskt, för jag älskar den här tjejen och vi hade ändå varit ihop, alltså vi hade liksom träffats näst intill varje dag, du vet, i två år och jag mådde inte så bra utav att vi hade gjort slut... Jag hade ändå gjort slut med någon jag älskade liksom, så jag hade svårt att sova dagarna som kom efter, ja jag mådde inte så bra efter det.

Senare i förhöret frågar polisen vad 23-åringen gjorde under helgen efter att han säger att han hade gjort slut. 

– Wilmas mamma kom ju ett par gånger, tre gånger om jag minns rätt, på söndagen, men jag hade inga andra besök.

Förhörsledaren: Vad sa Wilmas mamma?

– Alltså hon letade efter sin dotter. Jag förklarade för henne att vi gjorde slut i torsdags och så, sen har jag inte haft kontakt med henne. Så ville hon att jag skulle ringa Wilma så tog jag hennes nummer, Wilmas nummer igen då, och ringde men fick inget svar. Det var avstängt snarare. Och så ville hon komma upp på vinden och kolla igenom byggnaden. Det hade jag inga problem med.

Du visade runt? 

– Jaja. Jag släppte in henne på vinden och i källaren därnere. 

Förhörsledaren frågade återigen om blodfläckarna som fanns i lägenheten när polisen kom dit första gången, om hur de hamnat där. Tidigare hade 23-åringen sagt att det var polisens jobb att ta reda på den saken. Nu fick han frågan vad han menade med detta. Men den enda förklaring han han kunde ge var att Wilma kanske hade skurit sig i köket vid matlagning. 

Läs också: 23-åringen anklagas för att vara mycket svartsjuk – ska ha bevakat Wilma via gps

23-åringen hade tidigare sagt att han hade vissa tankar om vem som skulle kunna ligga bakom Wilmas försvinnande. Nu, i detta sista förhör, fick han frågan om vad det är som hindrar honom från att berätta mer om detta. Han svarade:

– Jag vet ju inte med säkerhet men jag vill ju inte, Wilma antyder ju att hon ska till Göteborg, hon har träffat sin syster där i Göteborg innan, och hon antyder att hon måste ha nånstans att sova, och då har jag sagt att ni kan spåra henne till Göteborg i alla fall, jag kan inte med säkerhet säga om det är den här personen som har gjort det här men jag kan med säkerhet säga att det inte var jag.

Under förhöret delgavs 23-åringen misstanke även för brott mot griftefriden genom att ha, som förhörsledaren sa, ”styckat Wilma efter hennes död”, och att han förpackat en kroppsdel och förvarat den i en resväska i bostaden. Vidare sa förhörsledaren att han ”gömt undan övriga kroppsdelar på en eller flera platser”.

På en hylla i ex-pojkvännens lägenhet gjorde polisen ett avgörande fynd – en kroppsdel från Wilma Andersson.
På en hylla i ex-pojkvännens lägenhet gjorde polisen ett avgörande fynd – en kroppsdel från Wilma Andersson. Foto: Polisen

Förhörsledaren: Du har rätt att inte yttra dig över misstanken men du kan välja att ta ställning till den.

23-åringen svarade:

– Det är skitsnack.

Det är skitsnack?

 – Ja, jag kan inte stycka en kropp, det är inte jag, ni... det verkar som att ni glömmer bort att det här är en tjej som jag har älskat och att jag har levt mitt liv perfekt och jag är inte kapabel till något sånt.

Eftersom vi med tanke på fyndet påstår vi ju att du har hanterat kroppen på något sätt och skilt den från övriga kroppen och då frågar jag dig, vart har du gjort av resten av kroppen?

 – Jag gjorde slut med henne.

Kroppen gick iväg menar du?

 – Hon gick iväg levande.

Jag menar det, du gjorde slut och hon gick iväg?

 – Det är ingen snäll fråga som du ställer.

Jag måste ställa den, det är bara att träna sig, frågorna kommer att komma sen ändå.

– Ja jag förstår, jajamän, jag har inte gjort någonting med den kroppen, ingenting. Jag är inte kapabel att stycka någon, det kanske ni anser men det är helt fel.

Har du kommit på något annat som har kommit upp som vi pratat om tidigare som du vill prata om eller berätta?

I förhören säger den misstänkte att han inte är ”kapabel till mord” eller till att stycka en annan människa.

 – Tror ni underskattar hur mycket jag älskar henne, älskade henne, och jag tror ni underskattar att det krävs väldigt mycket att göra något sånt. Det är liksom ni som anklagar mig för att ha mördat min kärlek i stort sett. Det är väl det jag har egentligen.

Polisen fortsatte senare med frågor om hur det kunde komma sig att 23-åringens dna fanns på aluminiumfolien som omslöt den upphittade kroppsdelen. Men 23-åringen slog ifrån sig:

– Hade jag gjort det här så hade inte jag... jag hade inte varit så dum, inte för att jag kan göra det heller, men jag hade inte... jag har ju plasthandskar hemma hos mig. Jag jobbar ju på hemtjänsten. Det har ju hänt att jag har råkat ta med mig hem plasthandskar liksom, lagt dem i fickan.

Förhörsledaren försökte mot slutet visa på det som i hennes ögon var obegripligt, att någon annan skulle ha förpackat kroppsdelen i aluminiumfolien när endast hans dna kunde spåras på den. 

Men svaret blev ungefär som tidigare:

– Jag kan inte kommentera vad den här personen har tänkt eller inte tänkt eller liksom vad de har gjort innan eller efter.

Längre än så kom inte polisen.

Efter 50 minuter var det sista förhöret avslutat.

23-åringen nekar fortsatt till brott.

Här hittar du alla texter DN skrivit om mordfallet