Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Fler vill ha ett oberoende resningsinstitut

Flera jurister och politiker vill inrätta ett oberoende resningsinstitut i stället för Högsta domstolen för att göra det lättare att rätta till misstag i svensk rättskipning. I Norge har ett sådant system funnits sedan 2004.

– Det infördes för att skapa förtroende för rättssystemet och för att få en distans till domstolarna; att domstolarna inte skulle kontrollera domstolarna, säger Ulf Stridbeck, professor i straffrätt vid Oslo universitet, som har utvärderat den norska resningskommissionen.

Flera jurister och Kristdemokraterna har länge drivit opinion för att en resningsinstitution behövs även i Sverige och lyfter ofta fram Norge som ett lyckat exempel. I samband med Kaj Linnas friande dom förra året fick förslaget nytt bränsle. Resning är enda möjligheten att upphäva en dom som vunnit laga kraft. 

Varför behövs ett resningsinstitut i Sverige?

– Det skulle ge en bredare möjlighet att få sin sak tittad på igen och göra det lättare att få en omprövning. I dag är det ganska begränsad möjlighet att få resning, säger Caroline Szyber (KD), riksdagsledamot och jurist.

Läs mer: Esa Teittinen: ”Jag är hundra procent säker på att få upprättelse om det blir en ny rättegång” 

I dag kan den som söker resning få rättshjälp att göra en resningsansökan – om det går att visa att det finns förutsättningar för resning. Och beslutet om att få en offentlig försvarare tas av samma domstol som ska pröva resningsansökan. 

– Redan här finns det en enorm svårighet. Man måste uppfylla i princip samma sak i ansökan som vid en beviljad resning. Det blir ett moment 22, säger Anders Frigell advokat och styrelseledamot i stiftelsen Rättsstatens vänner, som tillhör förkämparna.

I stället får de som anser sig feldömda hoppas på att en advokat driver fallet ”pro bono”, eller att medier tar upp det. 

– De flesta har inte möjlighet att utreda själva, säger Anders Frigell.

Den norska resningskommissionen inrättades 2004. Den är fristående från ordinarie domstolar och har befogenheter att göra egna undersökningar med nya vittnesförhör och nya analyser i resningsärenden. Vem som helst kan vända sig till institutet och vid ett beslut om en ny prövning står staten för kostnaden om det blir en ny domstolsförhandling. 

– Poängen är att det är lätt att få sin sak prövad. I Sverige är man beroende av ivriga journalister eller ivriga advokater som jobbar gratis, säger Ulf Stridbeck.

En annan viktig poäng är att man får en centraliserad enhet som bygger upp en kompetens. Tidigare hamnade resningsansökningar hos den hovrätten som hörde till fallet och man saknade en översikt.

– Den kunskapen får du inte hos Högsta domstolen i Sverige. Där är det inte ett transparent system men det är det i Norge, säger Ulf Stridbeck.  

Sedan inrättandet har kommissionen fått in 2.023 ansökningar, cirka 150 per år, varav 15 procent har fått medhåll till resning, enligt Ulf Stridbeck. Av de 277 resningsmål vars nya domstolsbehandling är avslutade har 84 procent av de tilltalade frikänts.

De flesta har fått resning för mindre allvarliga brott där det till exempel har kommit fram ett nytt vittne eller att ett offer har tillbaka sin anklagan, mindre vanligt är det med tekniska bevis eller dna–spår. 

– Man tror gärna att det bara handlar om allvarliga fall men det är väldigt blandat, säger Stridbeck.

Trots Norges goda resultat har intresset hittills varit litet för ett liknande system i Sverige. I samband med utredningen ”Felaktigt dömd” 2006 förslog dåvarande Justitiekanslern att regeringen skulle utreda frågan om inrättandet av en särskild ”resningsnämnd”. Men inget har hänt sedan dess. 

Caroline Szyber är förvånad över att frågan har sådant litet stöd från politiskt håll. 

– Det vi driver är framför allt att det ska tillsättas en utredning men ingen justitieminister är intresserad, varken under den borgerliga regeringen eller hos den nuvarande. Men jag kommer fortsätta motionera i frågan eftersom jag anser att det skulle vara en otrolig styrka för synen på vårt rättssystem, säger hon. 

Ulf Stridbeck tror att motståndet kan ha ekonomiska skäl.

– Det kostar många miljoner att driva kommissionen och då krävs det politisk vilja, säger han.

 

Resningsinstutet

Tre länder har system med oberoende resningsinstitut: Norge, England och Skottland. 

Norska resningskommissionen består av 5 jurister och nämndemän med en heltidsanställd ordförande samt samt 11 erfarna utredare, varav 2 tidigare poliser.

Det är gratis och alla har rätt att ansöka om att få sin dom prövad. Vid speciella omständigheter kan man få offentlig försvarare.

Fördelarna med kommissionen är att den ger samlad centraliserad kompetens, inte lägger beslag på tid och resurser i domstolarna och avlastar åklagarmyndigheten.

Kostnaden är närmare 16 miljoner norska kronor per år.

I Sverige är det Högsta Förvaltningsrätten, Högsta Domstolen och hovrätterna som kan bevilja resning. 

För att få en ny prövning måste man komma fram med nya bevis och nya omständigheter som domstolarna inte kände till tidigare.

 

 

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.