Båda Jiang Millingtons barn har varit borta från skolan i långa perioder. För att komma tillbaka har de tillsammans tvingats kämpa mot fördomar, byråkrati och en oförstående omgivning.
– Det är kul nu på den nya skolan för där passar jag in. Där har alla autism som jag, säger Emma.
Hon är elva år och uttalar autism med ett engelskt ”å-tism”. Engelskan har hon med sig hemifrån, i skolan har det inte blivit så många språklektioner. I stället har Emma kämpat med att få skolgången att fungera över huvud taget.
Sedan ett tag tillbaka går hon inte längre i sin gamla skola. En ny specialskola hjälper henne i stället med en resursperson som kommer på besök hemma och hjälper till. Förhoppningen är att Emma så småningom ska vara med på lektionerna.
Att en utomstående kommer på morgonbesök är inte nytt för familjen. Storebror Erik var i samma situation som sin syster för några år sedan. I femte klass blev situationen ohållbar på hans dåvarande skola.
– Det var väldigt höga krav och BUP säger att det var för att min pappa hade dött också, säger Erik som fick höra att han förstörde för hela klassen när han inte kunde vara lugn på lektionerna.
Nu går han i en resursskola, men vägen dit var inte lätt. Mamma Jiang Millington ordnade en privat adhd-utredning av sin son, som BUP inte litade på innan de gjort en egen. Även den visade att han hade adhd.
– Det var en kamp för att bli trodd. Som förälder måste man lära sig allt, annars kraschar familjen. Det finns så mycket fördomar kring de här diagnoserna och okunskap kring hur man ska hantera dem.
Läs mer: Skolor får kritik för frånvarande elever
Eriks nya specialskola såg till att en ur personalen som han hade förtroende för kom på besök varje morgon. Första steget var att få Erik att ens gå till skolan.
– Jag säger att den nya skolan har räddat hans liv, det är ingen överdrift, säger Jiang Millington.
Jiang Millingtons erfarenheter har fått henne att engagera sig i föräldranätverket Barn i behov. Det är inte en organisation med fast styrelse eller stadgar, den som inte längre orkar måste kunna ta ett steg tillbaka och få en paus.
Hon säger att föräldrar med barn som är hemma från skolan ofta möts med misstänksamhet.
– Folk tror att man curlar sina barn eller inte kan sätta gränser. Det gör att man ofta isoleras eftersom man inte orkar bemöta den attityden. Det är oerhört kränkande med tanke på hur mycket vi kämpar.
Inom föräldranätverket är frustration stor mot oförståelsen inför deras situation. Nästa vecka arrangerar de ett seminarium i riksdagen tillsammans med Rädda barnen. Medverkande är experter inom bland annat utbildning och psykiatri. Förhoppningen är att föräldrarnas erfarenheter ska nå den politiska toppen.
– I dag är kunskapen jättelåg och ingen känner att de här barnen är deras ansvar. Rikspolitikerna säger att det är upp till kommunerna, som säger att det är upp till rektorerna, som säger att det är upp till föräldrarna. Vi är alltid längst ned i kedjan. Men vi behöver hjälp för att klara det, säger Jiang Millington.
Fotnot: Erik och Emma heter egentligen något annat.