Källarmoskén skulle stängas. Fastighetsbolaget och Malmös ledare Ilmar Reepalu (S) var överens.
Moskén hade en radikal profil. En talesman hade sagt att flickor inte borde delta i simundervisning med pojkar, att mannen är familjens självklara överhuvud.
– När vi gör en nysatsning på området passar inte den aktiviteten som sker där in, sade Ilmar Reepalu om källarmoskén.
Stängningen blev gnistan som tände kravallerna i Rosengård, som rasade några nätter före julen 2008. Unga ockuperade lokalen.
– Polisen får slänga ut oss, sade en talesman.
När kravallutrustad polis tömde lokalen började våldet. Troende upprördes: poliserna gick in i en moské med kängor och hundar. Uttråkade ungdomar med ilska inom sig hakade på: något hände!
Protesterna blev till upplopp. Våldet eskalerade varje natt. BBC, CNN och Al-Jazira rapporterade. Oroligheterna spred sig till Husby och Tensta.
Vänsteraktivister och bråkmakare drogs till Rosengård. De ville slåss mot polisen, protestera mot makten. Hyrsläp från en bensinmack stacks i brand och rullades ut i trafiken. Slangbomber och stora stenar tvingade polis och brandmän på flykt.
Under den värsta natten, den 19 december, greps arton personer för våldsamt upplopp.
Ingen av dem bodde i Rosengård.
Dagen efter hade många Rosengårdsföräldrar fått nog. Sms-kedjor gick, ordet spreds: nu stoppar vi det här!
– Det var ju deras bilar som brann, deras område. Hemtjänsten kunde inte komma in i stadsdelen med mediciner, minns stadsdelsvärden och Rosengårdsbon Muhammed Jallow.
Föräldrar tipsade om gömda bensindunkar och stenar. Bråkmakarnas ammunition rensades undan. Hundratals föräldrar och föreningsaktiva gick ut i området.
Rosengårds stadsdelsvärdar i sina röda jackor spelade en nyckelroll då för att stoppa våldet.
I dag, drygt fyra år senare, rör sig stadsdelsvärdarna i stadsdelen varje dag mellan 8.30 och 21. De pratar med människor, rapporterar felparkerade bilar som ska fraktas bort, gatubelysning som inte fungerar, sönderslagna papperskorgar.
– Hur miljön ser ut påverkar människors inre, säger Mahmoud Mohamed, en av värdarna.
Mycket har hänt i Rosengård sedan 2008. Oseriösa hyresvärdar har försvunnit. MKB, Malmös kommunala bostadsbolag, har tagit över en del fastigheter. Upprustningen är en del av förklaringen till att Rosengård sluppit kravaller sedan dess, tror värdarna.
Vi promenerar genom den skira vårgrönskan till platsen för 2008 års kravaller, till huset där källarmoskén fanns.
I dag hyser lokalen ett medborgarkontor: Varda. Namnet är en sammansmältning mellan det arabiska ”warda” som betyder blomma, och det svenska ”vardag”.
Hit kommer Rosengårdsbor för att få hjälp i kontakten med myndigheter som CSN och Skatteverket.
En man kommer ut: Thor Ismail, samhällskommunikatör.
– Jag är egentligen utbildad kemiingenjör. Men nu sysslar jag med mänsklig kemi, säger han och ler stort.
Thor Ismail talar om Husby, om organisationen Megafonen – och om mediernas ansvar.
– Utse inte Megafonens talesman till talesman för hela Husby. Det finns en massa grupper där. Se till att många röster hörs. Och skriv inte bara när det brinner. Det är det viktigaste ni kan göra.
Tre lärdomar för att undvika kravaller:
1. Involvera föräldrarna.
2. Få de boende att känna att deras stadsdel inte är isolerad – den ingår i resten av staden.
3. Till medier: se till att bilden av utsatta områden blir allsidig och att mångas röster hörs.