Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Genetiken om hudens färg är mer än bara svart och vitt

Neandertalarna, som avvek från vår egen mänskliga släktlinje för över en halv miljon år sedan, hade också olika anlag för pigment.
Neandertalarna, som avvek från vår egen mänskliga släktlinje för över en halv miljon år sedan, hade också olika anlag för pigment. Other: AFP PHOTO/Eric Cabanis

En del människor är mörkare, andra är ljusare. Så har det varit i många hundra tusen år – så länge mänskligheten har existerat, och ännu längre tillbaka.

Hudfärg syns, tydligare än de flesta andra drag hos en människa. Därför är det lätt att dra för stora växlar på just denna egenskap. Det finns till exempel folk som på fullt allvar inbillar sig att det skulle finnas en vit, europeisk "ras" och en mörk, afrikansk "ras".

Men av människans cirka 20 000 gener är det bara en handfull som har stor effekt på hudens pigment. Dessa pigmentgener bär vi på i olika blandning.

När inlandsisen smälte och människor från olika håll vandrade in i Skandinavien förde de med sig anlag för såväl mörkare som ljusare hud. Det visar DNA-analyser av gamla skelett.

Neandertalarna, som avvek från vår egen mänskliga släktlinje för över en halv miljon år sedan, hade också olika anlag för pigment. Det visar nya DNA-resultat som presenterades för bara någon vecka sedan.

Och i veckan publicerade tidskriften Science resultat som visar hur ytterst varierade anlag för hudfärg som återfinns hos dagens afrikaner.

En forskargrupp, ledd av Sarah Tishkoff på University of Pennsylvania, har mätt hudens nyans hos två tusen afrikaner från olika etniska grupper, från de mörkaste herdebefolkningar i Östafrika till den mycket mer ljushyllta jägar- och samlargruppen san i Botswana. Dessutom har forskarna DNA-analyserat 1500 av de undersökta personerna.

De hittade en handfull genetiska varianter som gör huden ljusare respektive mörkare.

Det är väl känt sedan tidigare att mörka anlag är fördelaktigt där solen är stark. Då skyddas huden från cancer och andra skador som orsakas av de ultravioletta strålarna. Säkerligen var det därför som våra förfäder för ungefär två miljoner år sedan utvecklade brun hud. Innan dess var vi täckta med hår, och i likhet med dagens schimpanser hade vi troligen ljus hud under den mörka pälsen.

Ljusa anlag å andra sidan gynnas på breddgrader där solen är svag. Då är det en nackdel att ha mörka pigment som hindrar solen från att komma åt huden så att det kan bildas D-vitamin. Om man inte lyckas få i sig detta nödvändiga vitamin på annat sätt kan följden bli engelska sjukan, missformade bäcken och svåra förlossningar som varken mor eller barn överlever.

Att på genetisk grund dela in människor i "svarta" och "vita" är en grov förenkling.

Inte så konstigt alltså att en variant av genen SLC24A5, förknippad med ljusare hud, återfinns hos nästan alla människor med europeiskt ursprung. Varianten verkar ha uppstått på nordliga breddgrader, under istiden för ungefär 30 000 år sedan

Men den nya studien i Science visar att en stor del av befolkningen i Östafrika också har den "ljusa" varianten av SLC24A5. Troligen beror det på att människor från Europa och Mellanöstern vandrade tillbaka till vår ursprungskontinent Afrika i samband med jordbrukets spridning.

Två andra genetiska varianter, HERC2 och OSA2 som hänger samman med både ljus hud, blå ögon och ljusare hår, verkar däremot vara urgamla. De verkar ha uppstått i Afrika för minst 900 000 år sedan.

I en gen kallad MFSD12 hittade forskarna två varianter som gör huden mörkare. De verkar ha uppkommit för ungefär en halv miljon år sedan.

När en grupp människor vandrade ut ur Afrika och så småningom spred sig till alla andra världsdelar hängde både ljusa och mörka anlag med. De mörkare anlagen blev till exempel vanliga hos ursprungsbefolkningen i Australien, och återfinns även hos en del ursprungsamerikaner.

Genvarianterna som forskarna hittills har hittat kan förklara ungefär en tredjedel av skillnaden mellan olika människors pigment. Det måste finnas många fler gener som påverkar vår färgsättning, men som var och en har mindre effekt och därför är svårare att hitta.

Färgen på vår hud beror alltså på en palett med många beståndsdelar. Att på genetisk grund dela in människor i "svarta" och "vita" är en grov förenkling. Och att tala om "raser" har inget med modern vetenskap att göra. Den största variationen finns i Afrika, och därifrån har den spridits till resten av världen.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.