Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Hanna Fahl: Att upptäcka ASMR är som att falla ned i kaninhålet

Internetsubkulturen ASMR är som ett audiovisuellt vitt brus att fixera sina sinnen vid; det är innehållslöst men just därför hypnotiskt.

En sked i en burk snabbkaffe. Det mjuka rasslet av kaffekornen när de noggrant hälls ned i en mugg. Kokande vatten, lite mjölk. I förgrunden en röst, inspelad med stereo­mikrofon, som viskar tyst på ryska. Kommentarerna på Youtube­klippet är entusiastiska: ”Det är som om moder natur själv hade gett oss en ASMR-video som gåva”, ”Vilken fantastisk, koncentrerad dos ASMR!”

Att upptäcka den internetsubkultur som är ASMR är att falla ned i kaninhålet och se en ny, fullkomligt bisarr värld öppna sig.

ASMR är en förkortning för den hobby­vetenskapliga termen ”autonomous sensory meridian response”, och för den som någon gång upplevt känslan är den omedelbart igenkännlig: ett sorts krypande pärlande pirrande välbehag i hjärnan. Det är ett fysiskt påtagligt om än svårbeskrivet fenomen; själv kan jag ibland känna det hos frisören eller om någon sminkar mig. Men för den växande skara människor som tittar på ASMR-videor på internet räcker det med en väldigt specifik typ av ljud och bild för att framkalla reaktionen. Vardagliga sysslor som utförs precist, en viskande röst nära mikrofonen, ibland ett knappt hörbart prasslande eller knäppande (schackpjäser som förflyttas på ett bräde, en hand som stryker över ett papper).

Det finns nästan två miljoner videoklipp på Youtube som är taggade som ”ASMR”, och för den oinsatte är de obegripligt meningslösa och tråkiga. Men följarna är desto mer hängivna. En av de populäraste videomakarna (eller ASMRtists, som fansen säger) heter Gentle whispering och har över 40 miljoner visningar på sina klipp.

55 000 personer prenumererar på ASMR-forumet på sajten Reddit, det finns mängder av bloggar tillägnade känslan, och det har till och med bildats en ”forskningsgrupp”, där frivilliga genom experiment försöker ta reda på vad fenomenet egentligen beror på. Ingen vet nämligen vad den där känslan egentligen är, och varför viskningsvideorna framkallar den. Vissa delar av subkulturen gränsar till vansinne, som de som tror att ASMR är nästa steg i människans evolution, eller att Gud är inblandad. Men de flesta entusiasterna nöjer sig med att det är härligt och avslappnande.

Norska NRK har fått mycket uppmärksamhet för sin satsning på ”långsam tv” med maratonsändningar av långsamt brinnande brasor, båtfärder, eller nu senast ett tolv timmar långt specialprogram om att sticka en tröja. Många har dragit paralleller mellan ASMR-kulturen och den långsamma tv:n, och även om NRK:s program inte triggar det specifika hjärnpirret så finns det likheter. Det är ett sorts audiovisuellt vitt brus, en fokuspunkt att fixera sina sinnen vid som är innehållslös men just därför så hypnotisk.

En enkel förklaring till populariteten är naturligtvis att ASMR-videorna och den långsamma tv:n erbjuder ett temposkifte från medie- och informationskaoset.

Man skulle också kunna hävda att det är en version av (samtidens fulaste och mest överanvända ord) ”mindfulness”. Men det är inte hela sanningen. NRK:s långsamma sändningar har varit succéer i sociala medier – folk gillar att prata om dem, inte bara avnjuta dem. Och det mest fascinerande med ASMR är själva subkulturen, viljan att samlas kring något så meningslöst som en rysk kvinna som viskar om kaffe.

Kanske är det inte intryck vi behöver vila från, utan åsikter. Det är omöjligt att ha en dogmatisk åsikt om stickandet av en tröja, och helt irrelevant huruvida Gentle whispering pratar om hårvård eller småsten. En helt åsiktslös subkultur kan tyckas sorglig och tom. Men lättnaden i att slippa formulera ett ”för” eller ”mot” är en alldeles särskild form av euforiskt hjärnpirr, ASMR eller inte.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.