Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Hanna Hellquist: Vilket övertag nyktra människor har på en fest

På en enda fest ryms nästan alla känslor man någonsin kommer att känna, och alla sorts relationer. Här finns allt.

Det är dagen efter den stora P3-festen i Göteborg och ett trettiotal slitna Sveriges Radio-medarbetare tar tåget hem till Stockholm. Vagn sex osar av bakfylla. Nerdragna mössor, colaburkar, chefer som försöker sova ner i halsduken fast sedan åker huvudet bakåt och alla kan se dem helt hjälplösa med halvöppen mun.

Tillsammans med mina tåggrannar börjar jag försöka lösa gårdagens pussel. Vem hånglade med vem? Hur löste sig det där tjafset mellan dem? Vad sa hon egentligen till dig? Vem gick hem med vem? Vem gick var och när? Jag var ju på McDonald's, hur kom jag dit? Och framför allt, hur kom jag hem?

När alla dessa olika scener sedan sätts ihop till en helhet målas bilden av ett helt liv i mikrokosmos. På en enda fest ryms nästan alla känslor man någonsin kommer att känna, och alla sorts relationer. Här finns allt. Kärleken, svartsjukan, besvikelsen, glädjen, förväntan. Alla är fulla, alla släpper loss, ögonen går i kors när man bekänner färg för producenter och försonas med gamla fiender.

Det är som det ska vara. De som har druckit minst under kvällen fyller naturligtvis i flest luckor. De har sett allt, hört allt. De vet vad som har hänt. De har varit de där personerna på festen som alla andra hetsar att dricka, eftersom folk som är fulla blir illa till mods när andra inte är det. De vet vilket övertag nyktra människor har.

Linda slutade dricka alkohol en gång. Hon var nykter i ett år ungefär, för att hon ville testa hur det var. När hon kom och hälsade på mig på landet den sommaren så anordnade jag i vanlig ordning en grillfest och bjöd in grannarna. Och grannarna kom. Om Linda hade haft svårt att motivera sitt nyktra liv för sina artiga kolleger i stan, så var det inget mot det massiva ifråga­sättande hon mötte den kvällen i Grums. När grannarna kom hade de redan en tre fyra öl i kroppen, och var helt oförstående till varför någon skulle avstå när flaket åkte fram. De blev nästan provocerade.

Så här var det för Linda under hela hennes nyktra år. Det spelade ingen roll var hon befann sig, aldrig slutade folk tjata på henne att ta ett glas vin när hon var på fest. Aldrig. Och det var naturligtvis fruktansvärt tjatigt för henne, men samtidigt – vad hade hon förväntat sig?

Det är väl självklart att folk som är på fest vill att alla är fulla? Det är ju på något sätt nästan en förutsättning? Nu menar jag inte sådana där vanliga hemmamiddagar eller pliktskyldiga after work, jag menar riktiga fester, som den här stora P3-festen. Folk har suttit på konferens hela dagen och när kvällen kommer och alla ska ses på ett och samma ställe, då vill man släppa loss. Och då vill man att alla släpper loss.

För när de nyktraste summerar kvällen blir jag helt förundrad över hur mycket som har hänt, det skulle hålla för en långfilm. Vilka avslöjanden folk har gjort om sig själva, alltså deras innersta tankar, som de liksom släpper ur sig i förbifarten eftersom de saknar de filter som annars håller dem på mattan. Skvaller, bekännelser, mer skvaller, mer sex, mer av allt. Saker som brukar vara lugnt att säga på fester, eftersom de ögon man tittar in i när man säger dem är lika vinda som ens egna.

Jag inser vilket övertag nyktra människor har på en fest. Det är ju inte ett dugg konstigt att folk tjatar hål i huvudet på dem att ta åtminstone ett glas vin så att lite av det där övertaget försvinner. Det konstiga är att jag inte oftare väljer det första alternativet.

Jag ångrar det när jag sitter på det där tåget. Jag ångrar att jag inte själv var nykter så att jag kunde stå och titta på den här fantastiska filmen som spelades upp, utan att jag själv hade en av huvudrollerna. En inte särskilt smickrande roll heller. Tänk er en tårögd och kåt Papphammar.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.