Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Imamen Salahuddin Barakat och rabbinen Moshe-David HaCohen har träffats så gott som dagligen de senaste månaderna.
Imamen Salahuddin Barakat och rabbinen Moshe-David HaCohen har träffats så gott som dagligen de senaste månaderna. Foto: Daniel Nilsson
Sverige

Här går judar och muslimer samman mot hatet

Brandbomber mot en synagoga. Demonstrationer med slagord om att judar ska skjutas. 

Den senaste veckans händelser har skakat Sverige.

DN har följt med bakom kulisserna, när judiska och muslimska nätverk träffas för att försöka överbrygga konflikten som nått hela vägen från Mellanöstern till Sverige.

 

"Skjut och sikta mot judarna

och mot bosättarna och soldaterna

vårt folk är beslutna att avsluta det här

så kasta stenar och skjut kulor”

Så ropar någon i en megafon på arabiska, på stortorget i Malmö, den åttonde december. En grupp svarar genom att repetera. I filmklippet från demonstrationen – en protest mot Donald Trumps beslut att utnämna Jerusalem till Israels huvudstad – pågår utropen i över två minuter. Ord om frihet för det palestinska folket blandas med grov antisemitism och hat mot både Israel och judar. 

Gruppen som demonstrerade – och gjorde så under både torsdagen och fredagen – hade inget tillstånd och enligt Polismyndigheten fanns ingen patrull på plats. Men med hjälp av ljudklipp från demonstrationen har en utredning med rubriceringen hets mot folkgrupp inletts.

Mohamed Qadoura var på plats på fredagen. Han beskriver sig själv som en palestinsk aktivist och har bland annat varit ordförande för palestinska föreningen i Malmö och aktiv i Vänsterpartiet.

–  Det som hände var fel. Jag sa ifrån. Och det var en annan kille som sa åt dem att sluta, säger han.

Enligt Mohamed Qadoura finns det inget problem med judehat inom den palestinska rörelsen och han pratar om hur judar och muslimer levde tillsammans i Palestina innan 1948. Han tror inte att de som ropade på fredagens demonstration menade det de sa.

– Jag är säker på att de som ropar inte förstår vad de säger. 

Men är det inte allvarligt då? En ropade, många svarade, bland annat att judar ska skjutas?

– Det finns ingen förening eller ordning bakom det. Det är ingen som menar något hat eller hot mot judar, även om det låter så med orden de säger.

Så det är okej att säga så?

– Nej, nej nej. 

Mohamed Qadoura säger att han har lyft frågan att fler unga behöver få kunskap och utbildning kring demokrati.

Något annat han tycker är viktigt är att man ska prata svenska på demonstrationerna.

–  Folk måste förstå vad vi säger. Och så blev det också på demonstrationen som anordnades två dagar senare, säger han.

”Vi försöker alltid hitta mening i våra traditioner och hur de är relevanta för det som händer här och nu. I det här fallet är det inte svårt. I både islam och i judendomen är ljuset väldigt betydelsefullt”, säger Moshe-David HaCohen.
”Vi försöker alltid hitta mening i våra traditioner och hur de är relevanta för det som händer här och nu. I det här fallet är det inte svårt. I både islam och i judendomen är ljuset väldigt betydelsefullt”, säger Moshe-David HaCohen. Foto: Daniel Nilsson

Fyra dagar senare i synagogan i Malmö lutar sig rabbinen Moshe-David HaCohen fram och tänder det första ljuset i den åttaarmade Chanukkian. Han blickar ut över de som samlats i synagogan. Det är ingen vanlig uppställning. Framför honom står, som vanligt, medlemmar från Malmös judiska församling och andra troende men mindre organiserade. Men i kväll finns också omkring 20 muslimer i synagogan. De deltar inte i gudstjänsten, men de visar respekt genom sin närvaro. 

Det är första dagen på den judiska högtiden Chanukka - ljusets högtid. 

– Vi försöker alltid hitta mening i våra traditioner och hur de är relevanta för det som händer här och nu. I det här fallet är det inte svårt. I både islam och i judendomen är ljuset väldigt betydelsefullt, säger rabbinen. 

Detta har hänt den senaste veckan

*Sjunde och åttonde december. Mindre demonstrationer utan tillstånd hålls i Malmö, där man i ramsor bland annat säge att man ska skjuta judar.

Polisen upprättar en anmälan och händelsen utreds som hets mot folkgrupp

*Nionde december. Molotovcocktails kastas in i en synagoga i Göteborg, där ett 20-tal ungdomar befinner sig. Två personer är häktade, på sannolika skäl misstänkta för grov mordbrand.

*Elfte december. Två utbrunna brandbomber hittas utanför den judiska församlingens lokaler i Malmö. Händelsen utreds som försök till mordbrand.

 

Det har varit en mörk vecka för det judiska Sverige. Förutom demonstrationer på Stortorget i Malmö så har en synagoga i Göteborg blivit attackerad med brandbomber. I Malmö har det kastats brandbomber mot ett judiskt kapell.

Läs mer: Niklas Orrenius: Våldsamt judehat är vardag i Sverige i dag

Både imamer, muslimska och palestinska föreningar har de senaste dagarna offentligt markerat mot antisemitismen. Men samlingen i synagogan är inte bara en reaktion på den senaste tidens händelser, utan en del av ett större projekt som startades för två månader sedan av rabbinen Hacohen och imamen Salahuddin Barakat. Det kallas Amanah och är ett dialogprojekt mellan muslimer och judar. Namnet är taget från hebreiskans "Emunah", som betyder tro och amen. Bakom just kvällens evenemang står stiftelsen Open skåne, som jobbar för mångfald inom bland annat religion.

– Sätt er varannan!

Amanah

*Ett judiskt-muslismskt dialogprojekt startat av imamen Salhuddin Barakat och rabbinen Moshe-David HaCohen.

*Namnet är taget från hebreiskans "Emunah", som betyder tro och amen.

*Inom ramen av projektet görs skolbesök och man anordnar också studiekvällar och andra evenemang där människor från både de muslimska och judiska nätverken i Malmö deltar.

*Projektet startade hösten 2017 i Malmö.

Det är uppmaningen på den efterföljande middagen i församlingslokalen. Åldersspannet är brett bland människorna runt långborden, som är dukade med vita dukar och levande ljus. Bland de omkring 40 personerna i lokalen syns både kvinnor som bär sjal och män med kippa. 

Så småningom tar rabbinen HaCohen och imamen Salahuddin Barakat plats på den lilla scenen och håller ett samtal om kvällen, religionen – och deras samarbete.

– Vi var på en konferens tillsammans och skulle vända oss, han mot Mekka och jag mot Jerusalem och så slår det oss - det är ju åt samma håll! Säger Moshe-David HaCohen.

Middagsgästerna skrattar. 

– Den där brukar han köra, är det någon som säger. 

20171213 Judar och muslimer i samarbete mot islamofobi och antisemitism. Fredrik Sieradzki från Judiska informationscentret, rabbinen Moshe-David HaCohen och imanen Salahuddin Barakat samtalar under middagen i den judiska församlingen.
20171213 Judar och muslimer i samarbete mot islamofobi och antisemitism. Fredrik Sieradzki från Judiska informationscentret, rabbinen Moshe-David HaCohen och imanen Salahuddin Barakat samtalar under middagen i den judiska församlingen. Foto: Daniel Nilsson

Rabbinen Moshe-David HaCohen kom till Sverige i mars, från Israel där han levt och verkat för att hitta fredliga lösningar mellan judar och palestinier på Västbanken. När han kom till Malmö letade han efter en partner för att jobba på ett liknande sätt.

– Salahuddin representerar det muslimska nätverket i Malmö, men det fanns också ett naturligt band mellan oss. 

– Ju mer jag jobbar mot islamofobi desto bättre. Och det muslimska nätverket och Salahuddin har jobbat väldigt hårt mot antisemitism, säger HaCohen.

”Med tanke på allt som hänt så tänkte jag – varför inte?” säger Safija Imsirovic om midadgen där judar och muslimer möts.
”Med tanke på allt som hänt så tänkte jag – varför inte?” säger Safija Imsirovic om midadgen där judar och muslimer möts. Foto: Daniel Nilsson

I en annan del av Malmö arbetar Katarina Aspegren som är chef för demokrati- och hatbrottsgruppen i region Syd. Hon har precis tagit del av Brottsförebyggande rådets senaste rapport, som visar att antalet anmälningarna som rör antisemitistiska hatbrott har minskat med 34 procent under 2016. Det gör Katarina Aspegren oroad. 

– Det är inte bra. För vi vet att den faktiska utsattheten är så mycket större. Vi vet inte varför anmälningarna har minskat.

Enligt henne har de antisemitiska hatbrotten i Malmö har de senaste åren legat på en ganska jämn nivå. Malmö skiljer inte heller ut sig andelsmässigt när det gäller anmälningar om antisemitiska hatbrott. Däremot tycker Katarina Aspegren att en större utsatthet märks när man talar med judar i Malmö.

Polisen har nära kontakt med den judiska församlingen i Malmö och Katarina Aspegren känner till projektet mellan de judiska och muslimska nätverken, något som hon tycker är väldigt hoppfullt.

Hon berättar om demonstrationen som hölls på söndagen – som också var en protest mot Trumps utnämnande av Jerusalem som Israels huvudstad – men som var organiserad, visade på något hon inte sett tidigare. 

– Där var det någon av de mer hårdföra palestinierna som kom fram och ville skrika något, men han blev stoppad av andra palestinier. Att de själva säger ifrån, det vet jag inte om det har hänt tidigare. Och jag tror det beror på det här samarbetet. Att de visar att det fungerar att prata med varandra.

”Min dotter är nästan åtta år nu. Hon läser och förstår nyheterna. Jag kan inte skydda henne längre”, säger Elinor Magnusson som jobbar i den judiska församlingen.
”Min dotter är nästan åtta år nu. Hon läser och förstår nyheterna. Jag kan inte skydda henne längre”, säger Elinor Magnusson som jobbar i den judiska församlingen. Foto: Daniel Nilsson

På onsdagen cirkulerar både polis och flera lastbilar från räddningstjänsten utanför synagogan. Även inne i församlingslokalen är man på sin vakt. Elinor Magnusson kom från Israel till Sverige för nio år sedan och jobbar nu på den judiska församlingen.

– Jag är född och uppvuxen i Jerusalem, så jag är väldigt medveten om säkerhetsaspekten. Jag är inte rädd för mitt liv. Jag är orolig för hur situationen kommer utvecklas. Jag är också mamma och väldigt orolig för mina barn.

Elinor Magnusson är upprörd och blir förvånad när hon märker att tårarna börjar rinna.

– Herregud, jag trodde aldrig att jag skulle vara så känslig kring det här. Jag är väldigt tuff. Folk ser mig som väldigt tuff. Men jag är mamma och jag känner bara – rör inte mina barn.

Hon tycker att det har blivit svårare att leva som jude i Malmö de senaste åren. Elinor Magnusson känner till familjer som flyttat därifrån för att tillvaron blivit för svår. Själv säger hon att hon aldrig döljer vem hon är eller var hon kommer ifrån, men att hon är orolig nu.

– Jag tycker att utvecklingen går åt fel håll. Och ja, jag är rädd. Jag är rädd att barnen ska bli utsatta. Det är det jag är rädd för.

2015 minskade antalet barn på den judiska förskolan i Malmö efter att en person skjutits ihjäl utanför en synagoga i Köpenhamn. Förskolechef Sarah Hellström är orolig att veckans händelser ska göra föräldrarna så oroliga att de flyttar sina barn någon anannstans.
2015 minskade antalet barn på den judiska förskolan i Malmö efter att en person skjutits ihjäl utanför en synagoga i Köpenhamn. Förskolechef Sarah Hellström är orolig att veckans händelser ska göra föräldrarna så oroliga att de flyttar sina barn någon anannstans. Foto: Daniel Nilsson

"Shalom. Salam" Arabiska och hebreiska fraser blandas under presentationsrundan på middagen i den judiska församlingslokalen.

Det har inte varit oproblematiskt att föra samman de olika grupperna, berättar Moshe-David HaCohen. Det kommer inte naturligt för två nätverk som båda känner sig utsatta att sträcka ut en hand mot varandra, menar han.

– I våras var jag inbjuden till ett muslimskt läger och mötte en del unga muslimer i 20-årsåldern. De pratade inte med mig. Men det första jag sa till dem var ”hur känner du som muslim när du går på Malmös gator, känner du dig accepterad?”. Då vände de sig om och började prata med mig.

Moshe-David HaCohen berättar om människor från judiska nätverk som ifrågasatt att man släppt in personer i synagogan, som bara dagar tidigare protesterat mot Trumps utnämnande av Jerusalem som Israels huvudstad.

– ”Är du naiv?”, kan de säga. ”Samarbeta med de här människorna som aktivt motarbetar staten Israel?"

HaCohen säger att han sticker ut när han går på Malmös gator med sin kippa, sitt yviga skägg och de långa tinninglockarna. 

– Jag har fått höra en del, svärord på arabiska till exempel, som jag inte gjort någon stor grej av. Jag är från mellanöstern, där människor pratar så. Jag ursäktar det inte, men jag har aldrig känt mig hotad. Och jag rör mig helt öppet. Jag gör en kippavandring varje dag eftersom jag har en kippa på huvudet.

Men den senaste tiden har något nytt börjat hända, berättar han.

–  Jag skulle gå och köpa en second hand-cykel till min äldsta son och då kom det fram en muslim till mig och sa ”Hej rabbinen, välkommen till Malmö”. Sådant har inte hänt tidigare. 

Moshe-David HaCohens samarbetspartner och vän, imamen Salahuddin Barakat, är inte okontroversiell. Han viger inte samkönade par och tar inte kvinnor i hand, något han blivit kritiserad för. Men att Salahuddin Barakat är konservativ har bidragit till att han kunnat nå fler i det muslimska nätverket, tror Moshe-David HaCohen.

Salahuddin Barakat tror själv att det kan ligga något i det. Men kritik mot det judisk-muslimska projektet har kommit även från de muslimska nätverken.

– Folk har fått uppfattningen - till exempel när vi närvarar under Chanukka - att vi var med och firade. Vi får inte lov att fira andras högtider. Men vi var närvarande för att ta lärdom, vi firade inte aktivt. Vissa tror också att detta handlar om att normalisera problemen i Palestina och Israel, säger Salahuddin Barakat.

Han har många gånger gått ut offentligt och markerat mot antisemitism och säger att han även i sin roll som imam lyfter frågan.

–   Men jag tror att det faktum att jag är väldigt öppen med relationerna med rabbinen och den judiska församlingen – bara det att många ser oss tillsammans – säger nog mycket mer än ord.

Bassem Nasr (MP), kommunpolitiker.
Bassem Nasr (MP), kommunpolitiker. Foto: Daniel Nilsson

Malmöbon Bassem Nasr har följt debatten kring den senaste veckans händelser noga. Han är miljöpartistisk kommunpolitiker, men även engagerad i pro-palestinarörelsen sedan nio år tillbaka.

Bassem Nasr har skrivit flera debattartiklar om antisemitism inom palestinarörelsen, med förhoppningen om en större diskussion där. 

– Men det har inte varit mycket respons därifrån, säger han. 

Den senaste veckan har Bassem Nasr för första gången upplevt en skillnad, bland annat efter att flera palestinska och muslimska föreningar tydligt gått ut och tagit avstånd mot antisemitism. Nu ser diskussionen i sociala medier annorlunda ut, tycker Bassem Nasr.

– Många privatpersoner, propalestinska aktivister, skriver om det här problemet. ”Varför görs detta i vårt namn?” Jag upplever det som första gången den här diskussionen förs på det sättet.

Antisemitiska hatbrott

*Tre procent av de 6 415 anmälningarna med möjligt hatbrottsmotiv under 2016 bedömdes ha antisemitiska motiv. Det är en minskning med över 30 procent i jämförelse med året tidigare. 

*De antisemitiska hatbrotten i Malmö har legat på en jämn nivå de senaste åren och brott av den typen är inte högre i Malmö än i resten av Sverige- Däremot upplever polisen Katarina Aspegren att det finns en större utsatthet bland judar i Malmö än i andra delar av Sverige.

Källa: Demokrati- och hatbrottsgruppen i Malmö och Brottsförebyggande rådet

Något annat som har börjat diskuteras i den propalestinska rörelsen är vad ett ursprung i Mellanöstern kan föra med sig, säger Bassem Nasr.

– Om man växer upp i Mellanöstern så är antisemitismen vardagsmat på ett helt annat sätt än det är här. Naturligtvis har både Sverige och Europa sin historia av antisemitism, men det är en annan och bredare i Mellanöstern. Sedan barnsben lär man sig att sätta likhetstecken mellan Israel och judar och använder judar som skällsord, alla dåliga nyheter, allt hemskt som händer, skyller man på judarna.

Han är förhoppningsfull inför förändringen, men anser att det krävs fortsatt arbete och tydliga ställningstaganden.

– Jag har alltid hävdat att den stora majoriteten inom propalestinarörelsen inte är antisemiter. Det är en högljudd minoritet som har fått en alltför stor plats och majoriteten har inte sagt ifrån. Det går inte att bortförklara.

Arbetet i den judiska församlingen är alltid intensivt i Chanukka-tider, men efter veckans händelser är det extra hektiskt för rabbinen Moshe-David HaCohen. Han förbereder mat i köket, håller en liten gudstjänst för samlingen seniorer som kommer för lunch och pratar med media. Han har precis som polisen Katarina Aspegren höga förväntningar på vad samarbetet med de olika nätverken kan komma att innebära.

– Vad vi behöver göra från båda sidor är att ta Palestina och Israel och lämna därhän. Och jobba tillsammans med religionen. Då kan vi mötas.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.