Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Hennes upptäckt gjordes vid Umeå universitet

Emmanuelle Charpentier.
Emmanuelle Charpentier. Other: Beatrice Lundborg

Emmanuelle Charpentier fick kritik för att hon forskade i för många olika fält. Nu är hon en av de hetaste Nobelpriskandidaterna för upptäckten av gensaxen Crispr/Cas9, som helt revolutionerat biokemin.

– Tekniken är verkligen användbar. Tack vare den kan vi forska på helt nya sätt, säger Emmanuelle Charpentier.

Hon är föreståndare vid Max Planck-institutet för infektionsbiologi i Berlin och gästprofessor vid Umeå universitet. Tillsammans med Jennifer Doudna vid Berkeleyuniversitetet i Kalifornien upptäckte hon hur bakterien Streptococcus pyogenes försvarssystem mot virus, Crispr/Cas9, kan användas som en mycket exakt sax för att klippa upp, byta ut eller stänga av bitar av arvsmassan eller laga trasiga gener. Upptäckten är en av de viktigaste någonsin för gentekniken och har på bara några år förändrat hela forskningsfältet.

Den förändrade också Emmanuelle Charpentiers liv. Hon har fått många priser, är ständigt inbjuden till konferenser, och det är troligen bara en tidsfråga innan hon och Jennifer Doudna får dela på ett Nobelpris. När DN träffar henne är hon i Stockholm på ett symposium om framtidens skräddarsydda biologi, anordnat av Kungliga Vetenskapsakademien, med både forskare och gymnasieelever som deltagare.

– Jag saknar att få vara den forskare jag var förr. Dygnet har ju bara 24 timmar, och allt detta tar mycket tid, säger Emmanuelle Charpentier.

Men hon ser också många fördelar, som att det har blivit mycket lättare att få pengar till forskningen.

– Och jag är tacksam över att få vara med på sådana här evenemang, och få dela med mig av vetenskapen till den yngre generationen. Den här sidan av forskningen hade jag inte fått uppleva utan Crispr/Cas9. Det är mycket spännande, säger hon.

Upptäckten av Crispr/Cas9 kom vid rätt tidpunkt, på flera sätt.

– Teknikerna för att läsa av dna-sekvenser hade förbättrats oerhört mycket, och det fanns ett stort behov av en bättre metod för att ändra i arvsmassan.

Den kom också vid rätt tid i hennes egen karriär.

– Jag har fått mycket kritik för att jag har bytt tjänst och universitet för ofta, och för att jag har forskat om så många olika saker. ”Folk har svårt att följa dig, och identifiera dig som forskare”, fick jag höra. Men jag undrade varför de måste kunna identifiera mig nu. Jag hade 25–30 år kvar som forskare. När upptäckten kom hade jag samlat tillräckligt mycket erfarenheter och kunskaper, och utvecklat egna metoder, så att jag förstod hur användbart ett verktyg som Crispr/Cas9 skulle vara, säger hon.

Det var en generös miljö där man i stället för att vara konkurrenter uppskattade när det gick bra för en kollega, och gärna diskuterade vetenskap

De avgörande upptäckterna gjorde hon vid Umeå universitet.

– Tiden där var viktig för mig. Att ta dit forskare och låta dem forska fritt utan att kontrollera resultatet varje eller vartannat år ger förutsättningar för sådana här genombrott, säger hon.

Hon uppskattar också forskningsklimatet vid universitetet.

– Man lyssnade på forskarstudenterna, och tog dem på allvar, och de biologiska frågorna var viktigare än att få fram vissa resultat. Det var en generös miljö där man i stället för att vara konkurrenter uppskattade när det gick bra för en kollega, och gärna diskuterade vetenskap, säger Emmanuelle Charpentier.

Ett så effektivt verktyg som Crispr/Cas9 ger forskarna helt nya möjligheter, men också etiska dilemman. I våras kom en rapport från European academies of science advisory council, EASAC, om vilka regler som bör gälla inom EU. Rapportförfattarna skriver att om tekniken ska användas för behandling av genetiska sjukdomar hos människor måste nyttan vägas mot riskerna vid en felaktig ändring i arvsmassan, och att Crispr/Cas9 inte bör användas i ägg och spermier, där genförändringarna kan föras vidare till kommande generationer.

Men det är svårt att kontrollera hur tekniken används utanför offentligt finansierade universitet, sjukhus och forskningsinstitut.

– Vi forskare tar frågorna på allvar. Det finns regler för genforskning och etiska nämnder som måste godkänna experiment innan de genomförs. Mycket av min tid går åt att informera om vad som är möjligt, säger Emmanuelle Charpentier.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.