På måndagen var det exakt 75 år sedan som förintelselägret Auschwitz-Birkenau i det ockuperade Polen befriades av trupper från den sovjetiska armén.

Över stora delar av världen samlades människor för att minnas offren för Förintelsen.

I Stockholm ordnade Forum för levande historia en minnesceremoni på Raoul Wallenbergs torg vid Nybroplan i Stockholm.

En av dem som sökte sig hit var Ruth Holmer från Skarpnäck i södra Stockholm. När hon kom träffade hon sin granne Markus Poletti och tillsammans tände de en ljuslykta.

– Det är viktigt med sådana här minnesceremonier, men jag blir skrämd av alla poliser på plats, säger Ruth Holmer och sveper med handen mot några av polisbilarna på plats. 

– Inte för att jag är rädd för polisen, utan för att de behövs en sådan här dag, säger Ruth Holmer och berättar att hennes mamma föddes och växte upp i Wien.

När mamman var 16 år sattes hon i arbetsläger.

– Hon var på många ställen och jag tror att hon även var i Auschwitz, säger Ruth Holmer.

När kriget var slut kom mamman till Sverige med de vita bussarna. Ruth tror att en av bussarna kördes av en svensk som senare skulle bli hennes pappa.

– Jag tror att det var så mamma och pappa träffades, säger hon. 

Som barn drömde Ruth ofta mardrömmar efter att hennes mamma berättat om saker som hände under kriget.

– Det är sådant man inte vill minnas. Men nu har jag börjat ta itu med minnena, för att göra något viktigt med dem. Om inte jag gör det, vem ska då göra det?

Litet senare på eftermiddagen, när de blivit mörkt och lyktornas röda färg intensifierades, var det dags för scenframträdande. 

En av talarna var Jan Grabowski som är professor i historia vid Ottawa University i Kanada. Han har länge forskat och skrivit böcker om Förintelsen och när vi pratade med honom strax innan han klev upp på scenen ville han framhålla vikten av att verkligen granska historien och inte nöja sig med att hålla minnesceremonier.

– Man skulle kunna tro att Förintelsen är en av de mest beforskade områdena som finns. Men jag blev väldigt överraskad när jag startade min forskarkarriär för 20 år sedan, säger Jan Grabowski. 

Det finns stora områden som ingen ännu har tagit itu med, av politiska eller av andra hänsyn, menar han.

– Vi vet väldigt mycket om de som dog och om tyskarna. Men nästan ingenting om varför det omgivande samhället, civilisationen eller vad vi vill kalla den, i till exempel Polen, inte stoppade utrensningarna, säger Jan Grabowski som själv är polsk jude och barn till överlevare. 

Vad grannar gjorde och inte gjorde, hur många som gömde någon och hur många som inte gjorde det, och varför? 

Det är bara några frågor som behöver besvaras för att vi ska förstå vad som hände och kunna gå vidare, menar Jan Grabowski.

En annan talare på listan var inrikesminister Mikael Damberg (S) som underströk vikten av att inte låta mörka krafter växa.

– Det är allas vårt ansvar hur vi behandlar varandra, och det finns oroande tecken i dag, med antisemitism och unga människor som inte vågar bära kippa, säger Mikael Damberg.