Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Hot och våld mot personal på anstalter: ”Ett tuffare klimat”

I januari förra året hotar en intagen på anstalten Kumla en vårdare genom att berätta att han har kartlagt denne och att han kan få någon att sätta en kula i benet på vårdaren.
I januari förra året hotar en intagen på anstalten Kumla en vårdare genom att berätta att han har kartlagt denne och att han kan få någon att sätta en kula i benet på vårdaren. Foto: ERICH STERING

I Sverige finns sju fängelser för särskilt farliga brottslingar. På de slutna anstalterna polisanmäldes hot och våld mot personal hela 82 gånger – bara under 2016.

– Även om man inte accepterar det så finns det alltid där. Det är annat än att sitta på Ica, säger en kriminalvårdare på Hällbyanstalten i Eskilstuna.

DN har undersökt polisanmälningarna under 2016 från anstalterna Hällby, Hall, Saltvik, Norrtälje, Tidaholm, Salberga och Kumla – Sveriges mest fruktade fängelser. De sju anstalterna har alla den högsta av Sveriges tre säkerhetsklasser, säkerhetsklass 1, och är speciellt utrustade för att klara landets mest riskfyllda kriminella.

De 214 polisanmälningarna som upprättades under 2016 rör ofta våld, hot eller misshandel mellan två eller flera interner. Men den allra vanligaste orsaken till polisanmälan är hot eller våld mot fängelsepersonal, med totalt 82 anmälningar under 2016.

Peter Ask, nationell huvudskyddsombudssamordnare på Kriminalvården, ser ett allt tuffare klimat ute på svenska anstalter.

– I samhället ser vi att kriminaliteten blir allt grövre och hårdare. Vi ser då naturligtvis att det blir ett tuffare klimat att vistas i även för alla medarbetare, säger Peter Ask, och berättar att Kriminalvården nu arbetar proaktivt för att bemöta den utvecklingen.

Hoten är av olika karaktär. Vissa handlar om hot om överfall utanför murarna.

Läs mer: Platser står tomma på dyra anstalter

Den 4 januari 2016 blir en intagen i Kumla upprörd för att han saknar tv på rummet. Han berättar då att han har kartlagt en anställd – och vet var vårdaren bor, var han tränar och vilken väg han åker till jobbet. Han säger också att han har ett stort nätverk och kan få ”småungarna att göra vad som helst” för 100.000 kronor, som att sätta en kula i benet på kriminalvårdaren.

I mars samma år hotar en intagen att attackera fru, barn och syster till en anställd på anstalten Hall i Södertälje. Därefter säger han: ”Min egen tid är tidsbestämd, men din kommer att ta slut för gott när jag kommer ut”.

På anstalten Salberga i Sala hamnar en intagen i ett högljutt bråk med en tjänsteman, efter att denne har uttryckt oro för den intagnes dotter. En annan kriminalvårdare hör senare den intagne säga till sina vänner att han ska ”mörda den där” när han släpps fri.

– Det går inte att komma ifrån. Även om man inte accepterar det så finns det alltid där. Det är annat än att sitta på Ica, säger en kriminalvårdare på anstalten Hällby som vill vara anonym.

Ofta är det tomma hot.

Andra polisanmälda hot som DN har undersökt är av mer direkt karaktär.

Två intagna genomför en ”omfattande sönderslagning” av ett uppehållsrum och hotar sedan personal med olika tillhyggen, bland annat stekpannor. Vid ett annat tillfälle slår en intagen ett knytnävsslag mot en vårdare när han inte får lämna sin isoleringscell för en promenad, men vårdaren hinner dra undan huvudet och knytnäven nuddar bara kinden. En annan blir ordentligt irriterad på sin medicinering och spottar en vårdare rakt i ansiktet.

– Med tanke på klientelet som sitter på klass 1-anstalter så kunde man tänka sig att det borde vara ännu mer. Även om vi har nolltolerans så tillhör det någonstans jobbet, det vet man när man kommer hit, säger kriminalvårdaren på Hällby, som trots antalet anmälningar inte tycker att hoten utgör något allvarligt arbetsmiljöproblem.

– Ofta är det tomma hot. De fläker ur sig sådana saker när de är arga och hoten saknar ofta substans.

Syftet med påverkansförsöken kan skilja sig åt, men målet tycks oftast vara att påverka beslutsfattande personal och på så sätt förbättra sin egen situation. Det visar Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport från 2016 om otillåten påverkan mot myndighetspersoner.

Läs mer: Kriminalvården lockar med cell på Centralen

Peter Ask, samordnare på Kriminalvården, har själv läst rapporten och känner igen metoderna.

– Våra klienter är ju i en mycket utsatt situation och det ligger i myndighetens natur att fatta beslut som får en oerhörd påverkan på den enskilda individens situation, säger han.

Hur stort är problemet?

– Det är svårt att svara på, men vi vill inte ha det över huvud taget. Vi har ett mål, en vision och en ambition att ha en nolltolerans. Det tråkiga är att tendensen och trenden ökar.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.