Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

Hultqvist måltavla för lögner: Man blir förbannad

Försvarsminister Peter Hultqvist
Försvarsminister Peter Hultqvist Foto: Roger Turesson

I det nya informationskriget har försvarsminister Peter Hultqvist utsatts för två lögnattacker. En av dem har spårats till Ryssland.

– Man blir förbannad, säger ministern som för första gången kommenterar falsarierna.

Som DN rapporterade på tisdagen utsätts Sverige för allt mer desinformation och propaganda från Ryssland.

En av måltavlorna är försvarsminister Peter Hultqvist (S).Två gånger i år har han varit utsatt för falsarier på internet och i sociala medier.

Peter Hultqvist har tidigare inte kommenterar dessa händelser, men berättar nu för DN hur det känts att vara måltavla för attackerna.

– Man blir förbannad. Jag blev först irriterad över att vi behöver lägga ner tid och arbete på att dementera falska aktiviteter där någon enbart är ute för att sabotera vårt arbete. Men samtidigt borde man egentligen inte bli upprörd, för tyvärr är det så här verkligheten ser ut i dag, säger Peter Hultqvist.

Den första händelsen inträffade på lördagsmorgonen den 21 februari. En tysk webbsida för lokalnyheter rapporterade att Sverige skulle exportera artilleripjäser av typen Archer till kriget i Ukraina.

Hultqvist utpekades som ansvarig för dunkla vapenaffärer och ”beviset” var ett brev där ministern gratulerade chefen för BAE Systems Bofors till denna kanonorder.

Det falska brevet på departementets brevpapper, prytt med Hultqvists namnteckning, spreds på mikrobloggen Twitter. Peter Hultqvist berömmer sin ”alerta och kunniga personal” som snabbt upptäckte och dementerade historien.

– Men det var ändå så att journalister ringde och det krävdes en hel del förklaringar om varför brevet verkligen var ett falsarium. Och trots att vi fått stopp på det i Sverige har brevet senare dykt upp på olika ställen i världen som något sorts belägg för att vi håller på med saker som vi inte håller på med.

Det falska brevet har spårats till Sankt Petersburg?

– Ja, det är så långt jag vet. Det är den uppgift jag fått, bekräftar Peter Hultqvist. Han vet dock inte vem i Ryssland som legat bakom falsariet.

Nästa händelse inträffade den 16 september. Då välkomnade Peter Hultqvist på ett officiellt konto nya följare på Twitter.

Men kontot var falskt och försvarsdepartementet gick åter ut med en dementi och kontaktade företaget bakom Twitter som inom två timmar raderade kontot.

– Vad jag förstår var kontot också kopplat till följare framför allt inom medievärlden. Syftet var att lägga saker i min mun som sedan skulle spridas. Effekten hade ju blivit ett omedelbart genomslag för felaktig eller vriden information. Hade inte vi upptäckt det hade det kunna pågå ett tag, säger Peter Hultqvist.

– Det här en ny arena där man driver desinformation och propaganda och det är vi inte förberedda och rustade för. Här har vi en oerhört stor förbättringspotential. Under det kalla kriget hade vi ju Styrelsen för psykologiskt försvar som hanterade den tidens informationskrigföring men den lades ju ned, säger Peter Hultqvist.

Han var själv krigsplacerad i det psykologiska försvaret för Övre Norrland på 1980-talet.

– Det är numera så väldigt lätt att sprida saker på nätet – oavsett om de är sanna, falska eller halvsanna. Man måste göra människor medvetna om att den här dimensionen existerar, påpekar försvarsministern.

Riksdagen slog i somras fast att Sverige behöver ”ett psykologiskt försvar anpassat efter dagens förhållanden”.

– Det fastslås att vi måste göra något och vi kommer från regeringens sida att återkomma med förslag hur vi ska göra, men vi är inte där än. Det viktiga är inte en myndighet, det viktiga är att vi hittar ett sätt att arbeta med detta som är effektivt, understryker Hultqvist.

Chefen för Natos centrum för strategisk kommunikation, Janis Sarts, sade i tisdagens DN att en främmande makt underblåser rädsla och främlingsfientlighet inom EU.

– Jag kan bara konstatera att det här stämmer väl med hur informationskrig i stora drag går till. Ett av syftena är ofta att skapa split och splittring, kommenterar Peter Hultqvist.

Ingmar Nevéus. Propagandans syfte är att så ett frö av tvivel

Dagens ryska propaganda syftar inte till att göra oss svenskar till Putinanhängare. Den vill snarare få oss att tvivla på att det finns något objektivt, neutralt sätt att skildra vad som händer i världen.

På 1980-talet spred Sovjets underrättelsetjänst KGB lögner om att aids hade skapats av försvarsdepartementet i Washington som ett biologiskt vapen. Kondomer insmetade med viruset, påstods det, spreds medvetet i afrikanska länder av amerikanska agenter.

Den propaganda vi i dag ser komma från Moskva är inte som 80-talets centralt detaljplanerad. Det är inte så att president Vladimir Putin sitter i Kreml och beställer vilket exakt budskap som ska föras ut över världen i dag. Spridandet sker i stället spontant och kaotiskt, från glassiga redaktionsmiljöer, via seriösa och oseriösa korrespondenter, hemliga trollfabriker och äkta och fejkade sympatisörer hemma och utomlands.

Och medan KGB ägnade år av mödosamt förberedelsearbete sprids dagens myter, halvsanningar och lögner snabbt och ofta oövertänkt, med en statusuppdatering, ett tweet eller en halvminuts tv-inslag.

Resultatet är ett bombardemang av ”nyheter” om nedskjutningen av passagerarplanet MH17, plastbåtar i svenska vatten, eller som i veckan på Sputnik news, påståendet att ”Putin kan nå en global popularitet på 95 procent”.

Om syftet är just detta – att öka Putins popularitet – då har propagandan misslyckats totalt: en undersökning från forskningsinstitutet Pew Research visar att bara 24 procent utanför Ryssland har förtroende för honom, mot 58 procent som inte har det. Siffrorna är långt sämre än Barack Obamas och försämras stadigt.

Men sett ur en annan synvinkel är den ryska informationsoffensiven mer framgångsrik. Det handlar nämligen inte främst om att övertyga eller övertala, mer om att sprida en känsla av att det inte finns någon objektiv, sann skildring av verkligheten.

Här slår Moskva rakt mot västmediernas svaga punkt, den som också är vår styrka: strävan att låta åsikter brytas mot varandra, att låta alla sidor komma till tals.

På hemmaplan får bara en sanning plats i ryska statskontrollerade medier. Utåt, mot omvärlden, vill man i stället skapa bilden av att en sanning är så god som en annan – Kremls lika god som BBC:s, New York Times eller SVT:s.

Det är en kålsuparteori som vi svenskar möjligen är mer mottagliga för än andra, och som återspeglas i något vi som skriver om Ryssland ibland får höra av arga läsare:

”Du klagar på rysk propaganda, men DN och alla svenska medier sprider ju bara er egen/svensk/USA-propaganda”.

Journalistik är inte alltid en exakt vetenskap. Samtidigt finns inget mellanting mellan lögn och sanning. Jag brukar svara de där läsarna att i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex ligger Sverige på femte plats av 180 länder medan Ryssland ligger 152:a.

Tidigare artiklar i serien

• Hemlig grupp ska möta ryskt informationskrig
Ett hemligt antal tjänstemän på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bygger just nu upp den första delen av ett nytt svenskt försvar mot informationskrig.
Försök att påverka det svenska samhället pågår hela tiden. Gruppens uppgift är att identifiera och hantera kampanjerna.
Samtidigt planerar en av de största aktörerna i informationskriget, ryska staten, att utöka satsningen på svenskspråkiga nyheter.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.