Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-21 02:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/inga-segerlund-aterhamtade-sig-fran-hjartinfarkten-kanner-mig-som-vanligt/

Sverige

Inga Segerlund återhämtade sig från hjärtinfarkten: Känner mig som vanligt

Inga Segerlund tar ett dopp från bryggan längs med Huvudsta strandpromenad i Solna. Foto: Mickan Palmqvist

Inga Segerlund, 81 år, är en av dem som återhämtat sig från en hjärtinfarkt och fortsätter leva ett aktivt liv.

– Jag fick otroligt bra vård och har återhämtat mig väldigt bra. Jag känner mig som vanligt, men simmar inte lika långt längre, säger hon.

Inga Segerlund hade nyligen fyllt 80 år när hon drabbades av en hjärtinfarkt. Det var oväntat, även om hon i efterhand förstått att det bland annat hade med stress att göra.

– Jag har alltid haft en aktiv livsstil och varit nyfiken på saker och ting, tyckt att mycket är roligt.

Inga promenerar genom Huvudsta allé för att ta ett dopp nere vid bryggan. Det har hunnit bli augusti och sensommaren känns i luften, som är friskare än för någon vecka sedan. 

Det har knappt gått ett och ett halvt år sedan den dramatiska natten när Inga fick åka in akut.

– Jag tänker inte riktigt på att jag har varit med om det. ”Du har haft en kraftig hjärtinfarkt” kan jag bli påmind om, men det är så overkligt för mig, säger Inga Segerlund.

Det första tecknet var att hon kände sig ovanligt trött. Hon orkade inte cykla uppför backar som hon brukade göra. Hon gick till vårdcentralen för att kolla om allt stod rätt till. Kollade EKG, men värdena var bra.

Bild 1 av 2 Inga har genom åren arbetat som kontorist, kört taxi och drivit gatukök i Vällingby tillsammans med maken. Sedan började hon jobba inom vården, bland annat med dagverksamhet för demenssjuka.
Foto: Mickan Palmqvist
Bild 2 av 2
Foto: Mickan Palmqvist

Inga fortsatte som vanligt. Det var under Kulturnatten i Stockholm i april förra året som hon plötsligt fick väldigt ont i hjärtat. 

– Det var som ett knytnävsslag. Vi satt i kyrkan och jag minns att sången de sjöng var ungefär fyra minuter lång. Jag kämpade för att få luft, men under den tiden lugnade smärtan ner sig. 

En vecka senare vaknade hon mitt i natten hemma i lägenheten i Solna. Klockan var två på morgonen och hon förstod direkt vad det var. Vågade inte röra sig, utan bad sin man hämta mobilen och ringa ambulansen. Den kom på direkten. Inga hörde att sirenerna sattes på, sedan minns hon inget mer. 

Ingas mamma dog i en hjärtinfarkt 1977, 75 år gammal. ”Man pratade inte så mycket om hjärtinfarkt då. Men nu är det väldigt mycket upplysning – det är som ett mantra: äta rätt, sova, motionera.” Foto: Mickan Palmqvist

Efteråt fick hon veta att hennes hjärta hade stannat i fyra minuter under ambulansfärden. Hon hade stopp i ett av de stora kranskärlen till hjärtat och har nu en stent inopererad, ett cylinderformat metallnät som vidgar blodkärlet. Hon tar också mediciner, som kolesterolsänkande och blodproppshämmande. 

Vad som låg bakom hjärtinfarkten var inte självklart – förmodligen en kombination av faktorer. Inga hade lite för högt kolesterol och en underliggande oro som lett till sömnproblem. 

– Innan infarkten hade jag väldigt svårt att sova under en tid, jag var uppskruvad jämt och ständigt. Jag fick hjälp av en psykolog som rekommenderade en bok om mindfulness i vardagen som jag verkligen tog till mig.

Hon har länge tagit ett stort omvårdnadsansvar för sin man som är sjuk i kol, och hennes tio år äldre syster som bor på ett demensboende behöver också mycket av hennes tid och omsorg.

Bild 1 av 2 Inga simmar inte lika långt som hon gjorde innan hjärtinfarkten, men brukar passa på att ta sig ett dopp.
Foto: Mickan Palmqvist
Bild 2 av 2 Tidigare i veckan blev det ett dopp i ösregn nere i Skåne: ”Jag ville passa på innan hemresan” säger Inga Segerlund.
Foto: Mickan Palmqvist

Däremellan försöker hon vara så aktiv som möjligt – spelar boule med PRO-vännerna i Byparken och går på Parkteatern, bland annat. En gång i veckan tar hon hand om dotterns golden retriever. 

– Jag lever i oro, det kan jag inte riktigt rå över. Men jag försöker att inte oroa mig.

Hon tänker mycket på andningen, gör övningar och djupandas när hon känner stressymtomen. Via den lokala hjärt- och lungföreningen deltar hon i medlemsträffar och aktiviteter.

– Det är en förening som tar vid där sjukvården slutar. Jag går på deras gymnastik och brukar vara med på promenader för hjärtsjuka. I höst tror jag att jag ska börja på vattengympa också. 

Läs mer: Allt färre drabbas av hjärtinfarkt