Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sverige

En bra studie om falska nyheter och hur den misshandlats av rubriker

Foto: Matt Rourke/AP

Har du hört att falska nyheter färdas snabbare på Twitter än sanningen? Det har du säkert känt på dig redan sedan innan, men nu är det belagt i forskning som fått stor uppmärksamhet i svenska medier. 

”Nu visar en stor studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science att falska nyheter har mycket större förutsättningar att spridas via Twitter än vad sanna nyheter har”, skriver till exempel Nyhetsbyrån TT. ”Studien visar att falska nyheter sprids mer och snabbare än sanna nyheter på Twitter. Det är 70 procent mer sannolikt att osanningar retweetas än nyheter som är sanna”, fortsätter SVT Nyheter. Ja, även i denna tidning har vi kunnat läsa om nyheten – det verkar enligt DN i torsdags ”vara egenskaperna hos själva nyheten som gör att den får stor spridning. De falska nyheterna innehöll mer ny och oväntad information än de sanna.”

Studien i sig är högintressant och ett viktigt tillskott till den växande kunskapen om varför vi sprider saker som inte stämmer, och hur spridningen går till på internet. Forskarna har fått en unik möjlighet att använda det sociala mediets egna data, och som resultat av det en djupare inblick än vanligt. ”Sociala medier verkar inte uppmuntra den sortens beteende som ett demokratiskt styrelseskick bör förankras i”, suckar The Atlantic om resultaten. Själv hade jag nog formulerat det som att det var den mänskliga drivkraften att bli chockad och bekräftad som demokratins journalistik bland annat uppfunnits för att hantera, men poängen kvarstår: vi lever i en informationsröra. Tyvärr blir inte sällan röran än rörigare när de journalistiska medierna ger sig in. Så även här. 

För samtliga medier jag refererar ovan – i likhet med många amerikanska och engelska medier – låter bli att gå in på den för studien ganska centrala definitionen av nyheter, och varifrån de kommer. Känner man till detta blir studien inte mindre viktig, men helhetsbilden förändras. "Vi definierar nyheter som en story eller ett uttalande som innehåller ett påstående", skriver forskarna i sin studie och tydliggör att nyheter enligt deras definition inte behöver en institutionell källa. Med andra ord behöver de nyheter man forskat på i princip inte vara mer än en tweet med ett påstående. Så ser de flesta av oss inte på nyheter – enligt en forskare på Oxford intervjuad av The Atlantic gör folk vanligen en skarp åtskillnad mellan så kallat ”content” och nyheter. 

Vidare är urvalet av dessa ”nyheter” man använt i studien viktigt att känna till – man har nämligen fokuserat på bara sådana som faktiskt blivit omtvistade. De 126.000 olika ”nyheter” som använts har först hämtats från faktagranskande sajter som snopes.com, politifact.com och hoax-slayer.com, och sedan identifierats i den enorma samling av tweets man haft tillgång till. Det är dessa tweets som är underlaget för studien. Vad missar man med ett sådant urval? Jo, det allra mesta som vi vardagligen skulle definiera som nyheter: tweets om avslöjanden av medier som Washington Post och New York Times som ingen ifrågasatt, om händelsenyheter i lokaltidningen, om vardagens ständiga nyhetsrapportering. ”Jag skulle säga att den enorma mängd riktig journalistik som produceras och delas varje dag är underrepresenterad i vårt underlag”, skriver en av forskarna bakom studien själv på Twitter.

Med hjälp av påståenden som i huvudsak varit felaktiga och dessutom uppmärksammade så till den grad att en faktagranskande redaktion känt sig tvungen att faktagranska dem har man alltså studerat hur vi sprider felaktigheter på internet. Resultaten är viktiga, för de visar att känslor, bekräftelse och chockvärde gör oss människor mindre källkritiska, men en rubrik som med utgångspunkt i dem säger att ”Falska nyheter sprids snabbare än sanna” utelämnar helt enkelt för mycket för att vara informativ. ”Nyanserna försvinner och vinkeln blir något i stil med ’träskmarken sociala medier’”, som medieforskaren Peter Dahlgren skriver på Twitter. 

Men på sätt och vis är det såklart också en illustration av vår tid, det att den kanske djupaste forskningen hittills i hur vi människor har fel riskerar att missförstås av världen – för att medierna inte lyckas rubricera det hela rätt. 

Läs mer: Så sprids en fejknhet om Sverige över hela världen från ett nedgångat källarrum i Makedonen 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.