Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

”Jag ser många som ligger nära gränsen”

”Trots alla signaler tog det lång tid innan jag förstod att jag hade utmattningsdepression. Liksom många andra körde jag bara på eftersom vårt arbetsliv och samhällsklimat hela tiden är så på. Vi tror att det här är normaltillståndet”, säger Selene Cortes.

Bakom sig har 37-åriga Selene Cortes två långa perioder då hon har varit sjukskriven för utmattningsdepression. Nu arbetar hon heltid, men hon måste alltid vara uppmärksam på signaler om att det är dags att varva ned. Det missade hon före sin andra sjukskrivning, då en liten vardagsdroppe fick bägaren att svämma över.

– När jag lämnade på dagis började ena dragkedjan krångla i mina långa stövlar, så gick den sönder och jag bröt ihop. Min man fick komma och hämta mig.
Det var naturligtvis inte den ihopsäckade stöveln som var orsaken, utan ett liv med krav på ständiga prestationer i kombination med en inre känslighet.

– Jag är högpresterande och välutbildad. Var bäst i klassen och satsar alltid på att göra mitt bästa och gärna göra mycket och ha kontroll på allt. Det finns många fördelar med att vara sådan, men det gick inte längre att ha den här kontrollen när jag hade småbarn.

Före sin första sjukskrivning jobbade Selene Cortes på som vanligt men blev allt tröttare. Hon hade ingen ork och blev alltmer irriterad och fick mindre tålamod.

– Vad småbarn behöver av sina föräldrar är just tålamod, närvaro och lust. Till slut förstod jag att någonting var fel och det var en stor sorg att konstatera att jag inte orkade vara den mamma som jag ville vara och kan vara och att jag var tvungen att gå till läkare.

Läs mer: Psykiskt sjuka kan ordineras att gå till arbetet

Selene Cortes är ideell ambassadör hos Hjärnkoll, som är en nationell kampanj för ökad öppenhet om psykisk ohälsa och vars ambassadörer berättar om sina sjukdomar. Att berätta om psykisk sjukdom är betydligt mindre laddat i dag än för några år sedan, men ändå har Selene Cortes tvekat att tala om sin utmattningsdepression.

– Mitt cv är ju lika bra fortfarande, kanske bättre till och med eftersom jag har den här erfarenheten, men det förstår inte alla arbetsgivare. Det borde pratas mer om de stressrelaterade psykiska diagnoserna eftersom det hela tiden är fler och fler personer som når sin gräns.

Det sorgligaste med vårt stressade samhälle är att barnen kommer i kläm, tycker Selene Cortes.

– Jag ser ju så många, framför allt kvinnor, som ligger nära gränsen. De klarar av att sköta jobbet väl, men de kommer hem utpumpade och orkar knappt med sina barn. Vi får närvarande men frånvarande föräldrar som hellre står och diskar än leker med barnen en halvtimme, för när de diskar får de ändå ett slags andrum.

Selene Cortes önskar att fler vågar bromsa tillvaron och fundera över vad de prioriterar.

– Den som fortfarande orkar arbeta kliver inte av eller trappar ned, men den obehandlade stressen, den psykiska ohälsan, som de bär på blir aldrig bättre av sig själv. Tar de inte itu med den kommer det på något sätt förr eller senare att slå till fysiskt eller psykiskt.

För Selene Cortes var sjukskrivningen delvis en räddning, men hon hade behövt mer hjälp med att leva lugnare.

– För vissa sjukskrivna kan det vara bra att ordineras att vara på jobbet, men för personer med utmattningsdepression kan det vara förödande att inte få enhetlig vila. Ett sådant krav som att vara på jobbet kan till och med göra dem sjukare. Det tog två år med sjukskrivning och rehabilitering innan jag lyckades vila på riktigt.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.