FN:s klimatmöte i Madrid kommer troligen inte att framkalla hyllningsrop av unga klimatstrejkare. På förhandlingsbordet ligger huvudfrågor som mest handlar om teknikaliteter, spektakulära besked om radikala politiska beslut och utsläppsminskningar är inte att vänta. Däremot kan det komma löften om höjda ambitioner, och företag och andra i civilsamhället kan lansera klimatsatsningar.

Årets klimatmöte, COP 25, i Madrid är på sätt och vis ett mellanårsmöte. I Katowice förra året var dagordningen späckad, då skulle regelboken fastställas, den som behövs när ländernas klimatåtaganden under Parisavtalet ska mätas och beräknas. Nästa år, i Glasgow, ska länderna annonsera hur de planerar att skärpa sina åtaganden i klimatarbetet.

Läs mer: Frågorna världsdelarna tar med sig till Madrid 

Men det går också att se årets möte som det första i en ny fas i klimatarbetet. I Madrid har länder chansen att ta avstamp för kliv framåt i Parisavtalet och börja diskutera hur takten i klimatarbetet ska öka. Något som är nödvändigt om målen i avtalet ska nås. En rad rapporter de senaste veckorna har hamrat in samma budskap: bråttom, bråttom, bråttom.

En rad rapporter de senaste veckorna har hamrat in samma budskap: bråttom, bråttom, bråttom.

Enligt en rapport från FN:s miljöprogram Unep måste världens länder femfaldiga sina åtaganden om uppvärmningen ska kunna begränsas till 1,5 grader, och trefaldigas om den ska stanna vid 2 grader. 

Dagordningen i Madrid är luftigare än fjolårets, men en av huvudfrågorna är kvar. Det är artikel 6 i Parisavtalet, som hanterar utsläppsmarknader. Frågan är, milt uttryckt, mycket teknisk och komplicerad. Artikeln ska bland annat reglera hur länder ska kunna handla med varandra när det gäller överskott av utsläppsminskningar. Exempelvis hur rika länder ska kunna investera i projekt som leder till minskade utsläpp i fattigare länder och hur det ska bokföras. 

Farhågor finns för att de utsläppsminskningar som uppstår dubbelräknas, det vill säga räknas hem i båda länderna och därför inte blir rättvisande när de globala utsläppsminskningarna ska mätas. Frågan var kontroversiell förra året, Brasilien hörde till de länder som mest motsatte sig stopp för dubbelräkning. Motsättningarna finns kvar och det är möjligt att frågan inte kommer att lösas i Madrid. EU och Sverige, som i förhandlingarna ingår som en del av EU, har haft inställningen att hellre inget beslut om artikel 6 än ett dåligt beslut.

Läs mer: Huvudfrågorna under förhandlingarna i Madrid 

En annan huvudfråga gäller skador och förluster som orsakats av klimatförändringen. Under mötet ska det göras en översyn av det regelverk som styr ersättningen detta. Utvecklingsländer, som många gånger är de som riskerar att drabbas värst, vill ha system där de kan ansöka om finansiering för dessa skador. Utvecklade länder har hittills oftast haft linjen att det ska skötas på annat sätta, exempelvis genom bistånd. 

Havens betydelse för klimatet kommer sannolikt att spela en större roll än den gjort tidigare.

Trots att mötet nu hålls i Spanien i stället för i Chile som var planerat, är Chile fortfarande officiellt värdland. Landets profilfråga var haven och den finns fortfarande kvar. Även för Sverige är haven, och deras stora betydelse för klimatet, en viktig fråga. I en specialrapport från FN:s klimatpanel IPCC om haven och de frusna delarna av världen framgår hur viktiga haven är för klimatet, bland annat att de hittills har tagit upp mer än 90 procent av den överskottsvärme som klimatförändringen har inneburit.

Även om det inte är troligt att det kommer konkreta besked så kommer höjda ambitioner att diskuteras en hel del. FN:s generalsekreterare António Guterres avslutade förra årets möte med att säga att nu handlar det om ”Ambitioner, ambitioner, ambitioner, ambitioner, ambitioner”. Han har gjort frågan till sin huvuduppgift och pressar ständigt världens länder att öka sin strävan i klimatarbetet och ta bort subventioner till fossila bränslen. Det var hela syftet med det extra klimatmöte i New York som han bjöd in till i september. Guterres lär komma till Madrid och fortsätta driva ambitionsfrågan och också redovisa de åtgärder som länder lovade i New York.

Greta Thunberg, en annan som inte bara vill se betydligt högre ambitioner utan konkreta åtgärder, väntas hålla tal och klimatstrejker anordnas i anslutning till mötet. Så det kommer att finnas hård press från flera håll på världens länder att agera.

Ska det komma några konkreta besked om utsläppsminskningar eller annan omställning så är chansen störst att det kommer från några av de organisationer, företag, städer, kommuner och regioner som deltar i en särskild del av mötet. Det civila samhället tar all större plats i klimatarbetet och många har betydligt skarpare mål än länderna vilket fungerar som en växande press på politikerna.

USA, världens näst största utsläppsland, deltar för sista gången i förhandlingarna om Parisavtalet, men eftersom de fortfarande är kvar i klimatkonventionen kan de vara med kommande år som observatör.

Många skulle vilja se att andra länder kliver fram tar en tydlig tätposition för att driva klimatarbetet framåt. Främst står hoppet till Kina och EU. I Madrid finns chansen för alla länder att följa Guterres rekommendationer och meddela att de har för avsikt att kraftigt höja sina ambitioner. Om några tar chansen vet vi om ett par veckor.

Jannike Kihlberg tar i veckan tåget för att bevaka klimattoppmötet i Madrid på plats. Följ DN:s samlade rapportering kring COP 25 här.