Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-07 21:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/sverige/johans-bror-forsvann-nu-deltar-han-i-sokinsatsen-efter-17-aringen/

Sverige

Hans bror försvann – nu deltar Johan i sökinsatsen efter 17-åringen

Bild 1 av 3 Johan Larssons bror försvann för elva år sedan. Familjen vet inte vad som hänt honom. För Johan Larsson är det viktigt att göra vad han kan för att hjälpa till vid försvinnanden.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 2 av 3 Johan Larsson, Birgitta Sundquist och sökhunden Asko gör sig redo att sprida ut sig över sökområdet.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 3 av 3 Jan Haldén använder kikare för att undersöka vattenytan. Sökandet blir svårare i takt med att det börjar mörkna.
Foto: Tomas Ohlsson

Hundratals frivilliga har anslutit sig till sökinsatsen efter den 17-åring som försvunnit i Uddevalla. En av dem är Johan Larsson, vars bror försvann för elva år sedan. 

– Jag vill inte att de anhöriga ska behöva leva i samma ovisshet som vi, säger han.

Ficklamporna lyser upp små cirklar på vattenytan. Sjön är mörk, men i ljuset går det att urskilja botten precis intill strandkanten. Johan Larsson går längs grusvägen klädd i funktionsbyxor och reflexväst och förklarar hur sökgruppen arbetar.

– Man hittar massor av saker, så det gäller att fundera på om det verkligen är något av värde, säger han. 

Ute på en brygga vid Bjursjön, som ingår i gruppens sökområde, hittar man en svart strumpa. Den lämnas kvar, utan att ägnas någon större uppmärksamhet.

– En strumpa vid en badplats är inte något konstigt, säger Johan Larsson. 

Sökandet efter den 17-åriga flicka som försvann för en vecka sedan inleddes av frivilliga under måndagskvällen. En man sitter anhållen, misstänkt för mord. Förhör har genomförts under onsdagen och kommer att återupptas under torsdagen, säger åklagare Caroline Fransson till DN.

Johan Larsson och Jan Haldén undersöker ytan på Bjursjön. Foto: Tomas Ohlsson

Johan Larsson har deltagit i flera sökinsatser sedan hans bror försvann. Då, år 2008, var det inte lika vanligt att frivilligorganisationer letade efter försvunna personer, enligt Johan Larsson. Sedan dess har organisationer som Missing People och FIKK, Frivilliga Insatser vid Kris och Katastrof, etablerat sig. Det känns viktigt att bidra, säger Johan Larsson.

– Man vill göra det man kan.

Femtio meter från grusvägen plöjer sökhunden Asko fram genom skogen med matten Birgitta Sundquist tätt bakom. Hunden klarar terrängen bra och kan upptäcka sådant som människor kan missa. 

Birgitta Sundquist följer hunden Asko genom det backiga skogsområdet intill sjön. Foto: Tomas Ohlsson

De flesta av gruppens medlemmar känner inte varandra sedan tidigare, men försöker hjälpa varandra att hålla modet uppe. Amanda Dinjo åkte ensam till samlingsplatsen för FIKK på onsdagsförmiddagen. Hon anslöt vid 10-tiden och är blöt och frusen när klockan börjar närma sig 17. 

– Men envisheten driver en vidare, säger hon.

Det är med blandade känslor hon låter ficklampan vandra över omgivningen. Å ena sidan vill man hitta något. Å andra sidan inte.

– Men jag tänker att det är bättre att vi hittar något än att de anhöriga gör det, säger Amanda Dinjo. 

Gruppen tar sig sakta fram kring sjön. Medan det mörknar berättar Johan Larsson om sin bror, som var i 40-årsåldern när han försvann från sin villa i Ljungskile. Vad som hänt honom vet varken familjen eller polisen. Johan Larsson säger att han fått höra att Kalla fall-gruppen kanske kommer att ta över efterforskningarna. Snart ska familjen träffa polisen för att prata. Än en gång. 

– Vi lever i en bubbla, säger han.

När 17-åringen försvann från Uddevalla bestämde sig Johan Larsson, som själv kommer från staden, snabbt för att försöka hjälpa till. Han var ute fram till halv två under natten till onsdagen och räknar med att tillbringa ännu en lång kväll utomhus.

– Jag vill att de anhöriga ska få ett slut. Någon sorts slut. Det fick inte vi, säger Johan Larsson.