Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Jonas Thente: Läroboksredaktörer måste skärpa sig

När vår historia skrivs i framtiden kommer 1900-talets mest utmärkande drag att vara kvinnornas plötsliga frambrytning.

Efter att i millennier ha framträtt som i bästa fall kuriosa bland massan av manliga aktörer, stormar under förra seklet kvinnorna in som huvudpersoner. Och det kommer kvinnorna att förbli, i allt högre grad, till dess att andelarna i framtiden blir ointressanta att ens räkna.

Men när vi i dag skriver vår närhistoria saknas uppenbarligen den insikten.

Man kan förstå svårigheterna i att hitta världshistoriskt inflytelserika kvinnor i vikingatiden, under kolonisationen av Amerika eller vid korstågen. Men att andelen kvinnor i historieböckerna minskar ju närmare modern tid vi kommer är bara bisarrt.

Frånsett detta så kan var och en inse det problematiska med alla de – ofta motstridiga – uppdrag som en läroboksförfattare har att ta hänsyn till. Olika tider har olika prioriteringar. Patriotiska tendenser har fordom uppmuntrats. På 1970-talet debatterade man ilsket det faktum att ”folkets historia och kamp” inte fick tillräckligt utrymme i läroböckerna. Under 1990-talet kom kraven att nazismens brott skulle prioriteras (vilket dagens böcker uppenbarligen har hörsammat). I dag granskar man böckerna utifrån genuskritiska och postkolonialistiska program.

Men en omständighet som ofta försvinner när man skärskådar läro-böcker utifrån mer eller mindre ideologiskt motiverade kriterier är situationen i klassrummet.

En högstadielärare har att undervisa klasser där förkunskaperna sträcker sig från uppfattningar som att Gud skapade människan och att nazisterna var först på månen, till mycket införstådda och kritiska uppfattningar om perspektiv och tolkningsföreträden. Kravet att samtliga elever på kort tid ska tillgodogöra sig kursplanen innebär naturligtvis konflikter som läraren måste försöka medla i.

Läraren har att använda läroböckerna som diskussionsunderlag, inte kanon. Jag är till exempel övertygad om att häxprocesserna har ett betydligt större utrymme på lektionerna än de har i läroböckerna, samt att viktiga gestalter som Rosa Parks i klassrummen får sin rättmätiga plats i historien.

Det finns gott om böcker som mer utpräglat sätter fokus på aspekter av historien som grundböckerna av olika skäl missar. Historielärarna – liksom för övrigt alla andra lärare – borde få större möjligheter att förkovra sig i dessa och utarbeta levande och dynamiska lektioner, snarare än att drunkna i administration och psykosociala dilemman.

Till dess får man helt enkelt be läroboksredaktörerna att skärpa sig.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.